Invandrarkvinnors risk för psykisk ohälsa högre

Robertson E med flera. The impact of country of birth on hospital admission for women of childbearing age in Sweden: a five-year follow-up study. Journal of Epidemiology and Community Health 2003;57(11):877-882.

Bakgrund: De senaste åren har studier visat att kvinnors hälsa i Sverige ytterligare har försämrats i förhållande till mäns hälsa och att oroväckande många unga kvinnor står för en allt större del av långtidssjukskrivningarna. Några som har blivit mer osynliggjorda i medicinska sammanhang är utlandsfödda kvinnor i barnafödande ålder. Vår kunskap om deras hälsa är ytterst begränsad.

Syfte: Att studera sambandet mellan födelseland hos kvinnor och olika faktorers inverkan på risk för inläggning på sjukhus på grund av psykiatriska respektive somatiska diagnoser under åren 1994-1998.

Metod: Studien omfattade drygt 1,4 miljoner kvinnor varav 192 900 är utlandsfödda och 176 860 är kvinnor i andra generationen (födda i Sverige med minst en utlandsfödd förälder). Data användes från Patientregistret länkat med andra register såsom immigrationsregistret. Kvinnor i åldern 20-45 år (vid studiens start) följdes från den 1 januari 1994 fram till första inläggning på grund av psykiatrisk/somatisk diagnos eller till utvandring, död eller till studiens slut den 31 december 1998. Studien är en uppföljningsstudie där incidenser (antal nya sjukdomsfall i en befolkning under en viss tid dividerat med den tid som individerna löper risk att insjukna) för inläggning på grund av psykiatrisk/
somatisk diagnos analyserades med logistisk (Cox) regression (jämförelse av riskkvoter) där hänsyn även togs till ålder, civilstatus, antal barn och disponibel inkomst.

Resultat: Studien visade att utlandsfödda kvinnor och andra generationens invandrarkvinnor löpte högre risk för en första inläggning på sjukhus med psykiatrisk diagnos än svenskfödda kvinnor (med båda föräldrar svenskfödda). Risken minskade något, men kvarstod hög, när man tog hänsyn till ålder, civilstatus, antal barn och disponibel inkomst. Denna ökade risk för inläggning var 50 procent högre för kvinnor med flyktingstatus, 40 procent högre för kvinnor som var arbetskraftsinvandrare och 35 procent högre för kvinnor i andra generationen än den var för svenskfödda kvinnor. När det gällde inläggning på sjukhus på grund av somatiska sjukdomar hade endast kvinnor med utomeuropeisk flyktingstatus högre risk, 25 procent, än svenskfödda kvinnor.

Slutsats: Mer uppmärksamhet behöver riktas mot dessa samband och till deras bakomliggande orsaker. De kan vara, förutom de trauman många har genomlevt före/vid/efter migrationen, öppen och dold diskriminering, att byta »kulturella speglar« och brist på socialt nätverk kombinerat med krav att orka, bära ansvar, vara till för andra och inte se sina egna gränser. Det kan leda till utmattning, både fysiskt och psykiskt, och därmed i sin förlängning till vanmakt och försämrad hälsa. Önskvärt är att komplettera med kvalitativa studier med kvinnor av olika etniciteter, där deras egna reflexioner över sin hälsa/ohälsa och deras framtidsvisioner belyses.

KOMMENTAR INGELA RÅDESTAD

Orsakerna till kvinnornas ohälsa behöver undersökas

Sverige är världsledande då det gäller nationella register för forskning. Forskaren Eva Robertson har ställt sig frågan: Hur är den fysiska och psykiska hälsan hos kvinnor som invandrat till Sverige jämfört med hälsan hos kvinnor som är födda i Sverige? Det är en viktig fråga att studera.

Eva Robertson och medförfattare använder sig av det svenska slutenvårdsregistret som Socialstyrelsen för, och noterar den första inläggningen på sjukhus på grund av psykiatrisk eller somatisk diagnos för varje kvinna som ingår i studien. Studien är stor, den innefattar nästan en och en halv miljon kvinnor varav drygt 350 000 antingen är utlandsfödda eller födda i Sverige, men med minst en utlandsfödd förälder. Eva Robertson och hennes medforskare finner att utlandsfödda kvinnor oftare har varit inlagda på sjukhus för psykiatrisk diagnos under den femårsperiod som studeras. Av de 85 091 kvinnor från utomeuropeiska länder som kommit till Sverige som flyktingar, var det ungefär 340 (0,4 procent) som årligen hade varit inlagda för psykiatrisk diagnos. Detta kan jämföras med 2 600 (0,2 procent) av de 1083173 svenskfödda kvinnorna med svenskfödda föräldrar som ingick i studien.

När det gäller inläggning på sjukhus för somatiska diagnoser så var det åter kvinnor som kommit som flyktingar från utomeuropeiska länder som hade den högsta förekomsten. Ungefär fyra procent av de utomeuropeiska flyktingarna hade varit inlagda för somatisk diagnos jämfört med tre procent av de svenskfödda kvinnorna med svenskfödda föräldrar.
Eva Robertson och medförfattare justerar sina effektmått för ålder, civilstatus, antal barn och disponibel inkomst; trots denna justering så kvarstod de statistiskt signifikanta skillnaderna. Studiens storlek gör att det blir en hög precision på de mått som man använder sig av. Konfidensintervallen för de effektmått man fått fram är smala, antydande att precisionen är hög och att slumpen inte kan förklara resultatet.

Studien är välgjord och validiteten är troligen hög. Det som ofta begränsar den här typen av studier är att registerstudier inte ger några förklaringar, man måste gå vidare med kvalitativa studier eller med mer detaljerade kvantitativa studier för att försöka finna ut vad som ligger bakom sambanden. En aktuell fråga man kan ställa sig är om det är de svenska rutinerna för handläggning av asylärenden som bidrar till psykisk och fysisk ohälsa hos kvinnor som flytt till Sverige? En kartläggning som denna studie är dock viktig för att definitivt visa att ett fenomen existerar.

Ingela Rådestad
barnmorska och docent vid Mälardalens högskola