”Jag var charmig när jag drack”

Självupplevt. Musikeryrket är fritt och många ses på krogen efter spelningar. Jan Johansen drogs också dit och rättfärdigade på så vis sitt eget drickande.

30 april 2013

Hur kändes det att inse att du är alkoholist?

— Det var min fru Pia som sa det. Jag stretade emot länge, men måste till slut inse att jag hade nått botten. Länge tvivlade jag på att man kan ha roligt utan sprit, men nu vet jag att det är möjligt och att det är nolltolerans som gäller. En gång alkoholist, alltid alkoholist. Det tar tre dagar att ramla tillbaka till botten.

Var det svårt för dig att sluta dricka?

— Det är fortfarande, efter nästan fem år, svårt till och från. Vi hade fruktansvärda diskussioner; Pia skulle ta vår son och lämna mig. I det läget gjorde jag vad som helst för dem. Jag gick på behandling och AA-möten och fick höra andras berättelser, ett jättebra stöd. Jag har inte tagit något återfall, men jag tar en dag i taget.

— Mitt beroende kan ha varit mer socialt. Jag hade ingen abstinens när jag slutade, däremot hade jag svårt att se hur jag skulle närma mig och umgås med andra människor.

Hur ser du på framtiden?

— Min självkänsla har varit dålig. Stress och alkohol sänker den. Men när jag drack var jag charmig och rolig, och min fru täckte upp och tog ansvar. Nu är det svårt för henne att släppa kontrollen och jag måste ta ställning till vem jag är som nykter. Det har varit på väg att gå åt skogen några gånger.

Vilka reaktioner får du på din öppenhjärtighet?

— Väldigt positiva. Jag har fått mycket kärlek i sociala medier: att det är starkt gjort och att jag är en krigare och en föråkare som visar vilka gropar man kan trilla i.

Med nya ögon

Jan Johansen
(Norstedts 2013)

Hämtar fler artiklar
Till Vårdfokus startsida