Jag vill sväva fram som en älva
Mikaela kämpar mot sin anorexia nervosa sedan 14-års ålder. Hon skriver en dikt om sin situation och berättar varför hon känner det som om världen skulle vara bättre utan henne.
Min dröm
Jag vill kunna gå i snö utan att lämna
några fotspår
vara helt fri
Fri från alla äckliga kroppsliga behov
Jag vill inte behöva något
Eller någon
Inte mat
Inte gå på toaletten
Inte känna hur tarmarna rör sig
Inga äckliga gaser
Ingen äcklig mens
Inget blod
Inget snor eller slem
Inga äckliga fettvalkar
Bara slät hud som sitter hårt åt
Inga stora muskler, bara slätt
Inga synliga blodådror
Inget hår
Ingenting som väller ut
Perfektion
Aldrig behöva känna sig fet och ful
och äcklig
Ha full kontroll
Kunna använda kroppen till precis
det jag vill att den ska
Göra volter, dansa, spela fotboll, springa
utan att det är jobbigt
och inte svettas
Vara mer som ett väsen
En fjäril, en ängel
Nej, en älva
Sväva fram
Utan fotspår
Fragil, graciös
Inte ful, fet & klumpig & äcklig & kladdig
Ren
Helt ren
Fri
(Februari 2002)
Snälla kan inte någon bara komma och skjuta mig i huvudet eller köra över mig med en bil eller vad som helst så jag slipper det här. För jag kan tyvärr inte göra det själv för då skulle folk få dåligt samvete och må dåligt och vara ledsna och jag vill bara att alla ska få må bra och vara glada. De skulle kanske vara ledsna om jag blev överkörd också men då skulle de inte känna någon skuld i alla fall. Har skurit ett mönster i benet. Det kanske var dumt. Men det spelar ingen roll. Det gör ont i alla fall. All smärta är bra. Det är det jag förtjänar. Jag är bara otacksam och arg och sur och låter det gå ut över dem jag älskar. Och de har inte gjort något fel. Så varför ska de behöva lida för min skull? Det är jag som ska lida. Försöker lindra ångesten med rödvin, sömnmedel & skalpeller. Jag hatar mig själv. Hatar mitt liv. Hatar mat. Om man inte behövde äta skulle allt vara lättare. Men om man inte äter så blir man ett skelett och då blir folk bekymrade. Och jag vill inte att de ska behöva vara oroliga. Så det är lika bra att äta men jag vill inte. Jag avskyr det. Det är äckligt. Jag vill bara sova och aldrig mer behöva vakna.
(Maj 2002)