Kände inte till komplikationsrisker
Injektioner mot rynkor gav hårda, bestående knölar. Skönhetsbehandlingen gjorde en ansiktslyftning nödvändig.
Två kvinnor behandlades med ett permanent implantat mot rynkor. Den 48-åriga kvinnan fick injektioner i nasolabiala vecken och på kindknotorna, den 65-åriga fick injektioner i mungiporna. Båda fick biverkningar av behandlingarna i form av knölar vid injektionsställena.
Den äldre kvinnan behandlades då med injektioner av kortison- och cytostatika men det hjälpte inte.
Också den yngre behandlades med kortisoninjektioner. När hon efter ett halvår gick till läkare fick hon veta att delar av implantatet måste tas bort och en främre ansiktslyftning göras för att sträcka huden som implantatet tänjt ut.
Var för sig anmälde kvinnorna de sjuksköterskor som hade behandlat dem till Ansvarsnämnden. Sjuksköterskorna drev var sin skönhetssalong.
Den äldre kvinnan anmälde sjuksköterskan hon anlitat och hävdade att hon aldrig hade fått veta att det kunde uppstå komplikationer. I sitt yttrande skrev sjuksköterskan att kvinnan hade fått information om behandling och produkt och att varken tillverkare eller agentur beskrev några komplikationer.
Hon anmäldes också av den yngre kvinnan som dessutom anmälde ännu en sjuksköterska.
I yttrandet över den yngre kvinnans anmälan skrev den första sjuksköterskan att hennes medverkan gällde råd vid kosmetisk skönhetsbehandling, inte hälso- och sjukvård.
Hon skrev också att kollegan, som den unga kvinna gick till först, var färdigutbildad, godkänd och certifierad behandlare och kursinstruktör, och det var hon som hade behandlat.
Den yngre kvinnan skrev i sin anmälan att hon hade diskuterat sin oro med den sjuksköterska hon anlitade men att hon hade försäkrats om att allt skulle gå bra. Hon skrev att hon aldrig fick reda på några biverkningar.
Den sjuksköterskan skrev i sitt yttrande att hon inte själv hade gett kvinnan någon injektion eftersom hon aldrig hade sprutat kindknotor. Hon hade i stället tagit med sig sin kund till sin kollega. Den enda biverkan efter behandlingen som hon hade fått lära sig var små blemmor som skulle gå bort med kortison.
Ansvarsnämnden anser att både rynkbehandlingen och kortisonbehandlingen mot bieffekterna är sådan yrkesutövning som kan bedömas av nämnden.
Den äldre kvinnans rynkbehandling ligger längre tillbaka i tiden än två år och kan därför inte bedömas av nämnden. Injektionerna mot den biverkan som uppstod gjordes på läkarordination. Därför kan inte sjuksköterskan ställas till svars för den, men nämnden påpekar att behandlingen är tvivelaktig.
Båda sjuksköterskorna hade, enligt nämnden, ansvar för att informera den yngre kvinnan om riskerna för biverkan av rynkbehandlingen.
Den ena av dem injicerade dessutom vid tre tillfällen kortison för att lindra de biverkningar som hade uppstått. Det kortison hon använde var utställt på henne själv.
Nämnden ger henne en varning och den andra sjuksköterskan en erinran. (hsan 129/04:a3, hsan 441/04:a3).
Kommentar: Skyldighet att informera om risker
? Det här fallet visar att hälso- och sjukvårdspersonal kan omfattas av disciplinansvar också då de arbetar i verksamheter som ligger utanför hälso- och sjukvårdens kärnområde, när behandlingarna och bedömningarna kräver ett visst mått av medicinsk kompetens.
Det konstaterar Elisabeth Rynning, professor i medicinsk rätt vid Uppsala universitet.
? Behandlingar utförda av hälso- och sjukvårdspersonal förväntas uppfylla de kriterier och ha den kvalitet som hälso- och sjukvården står för också då de inte är sjukvårdande ? även mindre ingrepp i rent kosmetiskt syfte. Här är det dessutom en behandling som påverkar och förändrar kroppen.
Fallet visar också att den som behandlar kan vara skyldig att informera också om ganska sällsynt förekommande komplikationer och biverkningar.
? Det gäller särskilt när själva åtgärden inte är medicinskt indicerad. Man är alltså skyldig att i rimlig utsträckning hålla sig à jour med de risker som är kända vid den tidpunkt då behandlingen utförs, säger Elisabet Rynning.