Klarar du lärarrollen,syster?

Ny forskning visar att sjuksköterskan i gemen inte klarar sin roll som pedagog särskilt bra. Men den moderna sjukvården behöver sjuksköterskor som är bra på att utbilda; patienter ska läras egenvård och studenter vägledas in i yrkesrollen.

4 september 2000

Problemet är att de flesta sjuksköterskor inte lär sig pedagogik under sin utbildning, säger Ewa Pilhammar-Andersson vid institutionen för vårdpedagogik vid Göteborgs universitet.

I en etnografisk studie har hon följt sjuksköterskor i deras arbete som handledare på åtta olika slags vårdavdelningar runt om i Sverige. Studien är en av fem, som ingår i ett projekt kallat Sjuksköterskans pedagogiska funktion och kompetens mot studenter, patienter, närstående och allmänhet. Det är den största undersökningen av sjuksköterskans pedagogiska roll som genomförts.

Flera faktorer påverkar att sjuksköterskans pedagogiska roll blivit allt viktigare. Kortare vårdtider innebär att patienterna skickas hem i sämre skick än tidigare. Det ställer högre krav på sjuksköterskan att öka patienternas kunskap och insikter om sitt tillstånd för att klara vården hemma. Utbildningen vid vårdhögskolorna har blivit alltmer akademisk, med möjlighet till en kandidat- och magisterexamen, eller forskarkarriär. Vårdhögskolan ger de teoretiska kunskaperna, medan ansvaret för den kliniska kunskapen hamnar hos sjuksköterskan där studenten går som elev halva utbildningstiden. Där uppstår krocken mellan elevernas  akademiska kunskaper och sjuksköterskans kliniska utbildning. För tidigare forskning visar att så som man själv blivit lärd handleder man andra. Det innebär att de nya sjuksköterskorna handleds in i en ålderstigen yrkesroll, som inte stämmer med dagens krav.

Behöver träning
– Sjuksköterskan måste tränas i sin pedagogiska roll, anser forskaren Ewa Pilhammar-Andersson.

Trots att examinationsbeviset intygar att sjuksköterskan  kan pedagogik, förutom medicin och omvårdnad, så ingår ämnet sällan specifikt i utbildningen. Det finns inlagt som del i kurser om patient- och hälsoinformation exempelvis. Men pedagogik som ämne finns bara vid några av landets 29 vårdhögskolor. Omfattningen skiftar från varje kurs och år och kan innehålla allt från ett till tjugo poäng. I allmänhet är sjuksköterskan självlärd. Det innebär att hon i många fall inte är medveten om varför hon handleder som hon gör.

Och därför ser hon inte vilka tillfällen det finns till undervisning. Sjuksköterskan kan inte utvärdera det hon gör, vilket påverkar hennes handledning av studenter.

När Ewa Pilhammar-Andersson frågat handledande sjuksköterskor: »Varför gjorde du så?« blir svaret ofta: »Det var så jag lärde mig en gång.« Men utbildningen ligger kanske 20 år bakåt i tiden, när yrkesrollen var helt annorlunda. 

– Sjuksköterskorna måste bli medvetna om sin pedagogiska uppgift, annars riskerar man att skrämma iväg både nya sjuksköterskor och undersköterskor från vårdarbetet.

För att klara personalförsörjningen tror Ewa Pilhammar-Andersson att sjukvården kommer att tvingas plocka in helt outbildad personal, som på 60-talet. Och då ökar kraven på sjuksköterskans handledande kompetens.

I dag har en del handledare inställningen att studenterna ska lära sig genom att pröva, utan instruktion. Men resultatet blir att studenterna bara upplever att de misslyckas. Och samtidigt riskerar patienterna att utsättas för obehagliga och kanske smärtsamma upplevelser. Vissa avdelningar har rykte om sig att vara rena stålbaden. Några studenter bestämmer sig för att aldrig göra likadant, andra väljer samma metod.

Hos dem som gått handledarutbildningen har Ewa Pilhammar-Andersson funnit en större medvetenhet kring den pedagogiska rollen. De reflekterar oftare kring arbetsuppgifter och det bemötande de ger. Men i de flesta fall går det akuta vårdarbetet först. Handledning prioriteras lågt i förhållande till omvårdnadsarbetet.

Det är i och för sig begripligt, anser hon, med tanke på hur pressande arbetssituationen är för de flesta. Säger läkaren att dropp ska sättas på fem patienter och prover tas på tre, då hinner handledaren inte vänta på att studenterna ska få försöka. Sjuksköterskan gör det själv. Men samtidigt går studenterna miste om undervisningstillfällen.

Vad säger patienten egentligen?
Också i kontakten med patienterna märks sjuksköterskans brist på pedagogisk utbildning, enligt Ewa Pilhammar-Andersson. Sjuksköterskan är duktig på att informera, men ovan vid att vända på situationen och fråga sig vilken kunskap patienten vill ha. Patienter och sjuksköterskor har ofta helt olika mål och utgångspunkter för samtalet,  men det är sjuksköterskan sällan medveten om, visar Ewa Pilhammar-Anderssons studie.

Ett exempel är när patienten säger: »Snart är det väl dags för träfracken.« Sjuksköterskan hakar på den skämtsamma tonen och svarar: »Men då får du väl se till att välja en snygg då.« I stället skulle hon kunna reflektera över vad patienten egentligen säger. Patienten ställer en existentiell fråga: »Kommer jag att överleva, eller ska jag dö?«

– Lyssnar inte sjuksköterskan till patientens oro har hon ingen möjlighet att fånga upp vad patienten vill veta.

Ewa Pilhammar-Anderssons forskning visar att så länge sjuksköterskan inte är medveten om att patienterna ofta talar i metaforer fortsätter hon att uppträda som om hon vet bäst. Sjuksköterskan sållar och berättar det hon tycker att patienten bör veta. Och ger de upplysningar som hon tror patienten kan hantera, i ett slags mor-barn förhållande till patienten, där hon har makten. Detta förhållningssätt lär sjuksköterskan ut till sina studenter.

Men patienter och närstående blir allt kunnigare. De har varit ute på Internet och fått reda på en nästan oändlig mängd information. En enda sökning på diabetes ger 300 000 träffar. Att sålla i denna kunskapsmassa är en uppgift för sjuksköterskan, anser Ewa Pilhammar-Andersson.

Med sin kunskap kan sjuksköterskan hjälpa patienten att värdera informationen, beskriva sammanhang och öka patientens kunskap om sin sjukdom på ett djupare sätt. Men då måste hon ändra sitt arbetssätt och börja fråga sig: »Vad vill patienten veta?«

Gör hon det blir förhållandet till patienterna  annorlunda och hon mister något av sin makt.

Vill inte vara pedagoger
När Ewa Pilhammar-Andersson konfronterat sjuksköterskor med sina slutsatser har de först varit avvisande, sedan när de tänkt efter hållit med henne. De betonar att de i första hand är sjuksköterskor, inte lärare. De vill inte gå in i den pedagogiska rollen, men måste ta på sig den. För att klara det krävs att sjuksköterskor blir medvetna om sitt agerande och hur de handleder.

– Tiden och möjligheterna till reflektion och samtal kring den pedagogiska rollen begränsas ständigt. Förut fanns det samtalsrum där sjuksköterskan kunde föra sådana diskussioner med sina studenter, eller ha känsliga samtal med patienter eller närstående. De rummen var de första som togs bort i jakten på fler vårdplatser, konstaterar Ewa Pilhammar-Andersson.

Men ytterligare en vårdplats är en vinst bara i ett kortsiktigt perspektiv, anser hon. Utan möjlighet att bedriva god undervisning på avdelningen får de blivande sjuksköterskorna en sämre undervisning och risken är att det blir ännu svårare att rekrytera ny personal i framtiden.

(Övriga medförfattare till Sjuksköterskans pedagogiska funktion och kompetens är doktoranderna Febe Friberg, Madeleine Berg, Birgitta Gädda och Eva Häggström som skrivit en d-uppsats.)

Hämtar fler artiklar
Till Vårdfokus startsida