Kommentar

Den presenterade studien belyser ett för det psykiatriska omvårdnadsarbetet angeläget område, nämligen innebörden av att ge depåneuroleptika i den psykiatriska öppenvården, sett ur nio psykiatrisjuksköterskors perspektiv.

Interaktionen mellan patienten och sjuksköterskan är central i det psykiatriska omvårdnadsarbetet (Peplau 1952). God omvårdnad förutsätter en god relation mellan patienten och sjuksköterskan. Det förutsätter i sin tur att de båda parterna kan kommunicera och i möjligaste mån förstå varandras känslor och tankar.

Denna studie belyser olika moraliska aspekter av samspelet mellan sjuksköterska och patient i öppenvården när depåinjektioner ska ges till personer mer eller mindre mot deras vilja. Resultaten stödjer betydelsen av att ha en god relation till, och god kännedom om, den aktuella patienten för att uppgiften (ge depåinjektionen) ska kunna utföras på ett så bra sätt som möjligt. Studien pekar på organisatoriska hinder för att denna typ av behandling ska fungera bra i den psykiatriska öppenvården. Problem i behandlingen med depåneuroleptika upplevdes av sjuksköterskorna ha låg prioritet i det behandlande teamet. Ett multidisciplinärt samarbete
saknades i stor utsträckning, trots att det fanns intentioner om motsatsen. Sjuksköterskorna beskrev att de oftast inte deltog vid behandlingskonferenserna eftersom de inte tillhörde det behandlande teamet (sic!) kring den aktuella patienten. De upplevde därför att de hade begränsade möjligheter att berätta om sina iakttagelser och att föra patientens talan. Då den psykiatriska vårdorganisationen strävar efter allt öppnare former är det angeläget att vården struktureras på ett sådant sätt att de olika behandlingsformerna – omvårdnad – farmakologi – psykoterapi understödjer varandra och att patienten får ett medansvar för behandlingen (jämför Cullberg 1999).

Studien är lättläst och presenterad på ett tillgängligt sätt. Såväl datainsamlingsmetoden (intervjuer) som analysmetoden (fenomenologisk metod) får betraktas som adekvat. Möjligen kunde det vara av intresse att få ta del av en mer djupgående metoddiskussion.

Studien bidrar till ökad förståelse för de svårigheter och krav som sjuksköterskor måste hantera i samband med att depåinjektioner ges i öppen vård. Resultaten bör användas i en fortsatt utveckling av stödstrukturer för sjuksköterskor och för multidisciplinärt samarbete. Resultaten bör också kunna påverka den psykiatriska öppenvårdsorganisationen.

Jag ser fram emot att ta del av den fortsatta forskningen inom detta angelägna område.

Cullberg J. Dynamisk psykiatri i teori och praktik. Stockholm: Natur och Kultur, 1999.
Peplau H. Interpersonal Relations in Nursing.
A Conceptual Frame of Reference for Psychodynamic Nursing. London: MacMillan Education, 1952.

agneta berg
sjuksköterska, dr med vet och lektor
vid Högskolan i Kristianstad