Kommentar

7 augusti 2000

Under de senaste tre decennierna har den psykiatriska vården befunnit sig i en konstant förändringsprocess. Förändringen har framför allt syftat till att psykiatriska patienter ska vårdas under så lite restriktiva former som möjligt. Ett annat syfte är att deras möjlighet till en god anpassning i samhället ska maximeras. Utvecklingen har resulterat i en rad olika behandlingsprogram som är avsedda att bedrivas i patienternas hem eller omedelbara närmiljö. Några av dessa program har i upprepade och noggrant gjorda vetenskapliga undersökningar visat positiva effekter. Framför allt har man visat att patienternas behov av sluten psykiatrisk vård har minskat och att deras förmåga till eget boende stabiliserats. Men effekterna på symtom, livskvalitet och arbetsförmåga har varit mindre framträdande. Ett viktigt resultat från den aktuella forskningen är också att patienterna är påtagligt mer nöjda med den vård som bedrivs i deras hemmiljö jämfört med i vanlig psykiatrisk vård.

Magnussons och Lützéns artikel behandlar de etiska svårigheter som drabbar de psykiatrisjuksköterskor och mentalskötare som har till uppgift att införa dessa modeller. Arbetssättet i de aktuella behandlingsprogrammen bygger på att informella roller och relationer skapas mellan vårdare och vårdad, samtidigt som den enskilda vårdarbetaren alltid har ett professionellt ansvar. Detta innebär att de måste reagera på försämringar och ibland fatta beslut som kan upplevas som negativa av patienten. Det kan skapa etiska konflikter kring patientens rätt till privatliv. De etiska konflikterna gäller också huruvida vårdaren ska vara gäst/vän eller professionell, och hur länge patientens rätt till autonomi ska respekteras kontra den professionella plikten att ingripa för att förhindra vanvård och förfall.

Slutligen innebär arbetssättet också en ökad sårbarhet både för fysiskt våld och för eventuella anklagelser om övergrepp. Dessa etiska dilemman är inte direkt nya inom psykiatriskt vårdarbete. Dock uppstår de i ett nytt sammanhang och i så pass annorlunda form att de i högsta grad förtjänar att uppmärksammas.

Som författarna påpekar har inte mycket gjorts för att skapa kunskap om etiska frågor i den samhällsbaserade psykiatrin. Därför är Magnussons och Lützéns arbete ett viktigt bidrag för att belysa den psykiatriska vårdens utveckling. Om nya vårdformer ska kunna etableras och överleva krävs det att de vilar på en medveten etisk bas.

Szmukler G. Ethics in community psychiatry. Aust N Z J Psychiatry. 33(3):328–38 (1999).

 

 

BENGT SVENSSON
doktor i medicinsk vetenskap vid Institutionen
för omvårdnad vid Lunds universitet

Senaste jobben

Hämtar fler artiklar
Till Vårdfokus startsida