Kommentar

4 september 2000

Som utgångspunkt för min kommentar granskar jag artikeln utifrån (1) omvårdnadsforskningens teoretiska perspektiv och (2) specifik omvårdnad. Dessutom kommer jag att (3) sätta in resultaten i sauk-modellen för bekräftande omvårdnad för att belysa hur forskningsresultat kan omsättas i praktisk omvårdnad.

(1) Omvårdnadsforskningen är ägnad att förbättra konsten att vårda och forskningsuppgiften är att bland omvårdnadshandlingar kartlägga de värdeskapande egenskaperna hos dessa handlingar (Gustafsson, Pörn & Norberg, 1993). Det teoretiska perspektivet är därför »god omvårdnad«, omvårdnad på personnivå (Gustafsson, 1996). Artikeln av Söderberg et al har detta perspektiv. Det
värdeskapande i handlingarna baserar sig på patientförståelse. Metoder för teoribildning inom omvårdnad, för att skaffa förståelsekunskap, är tolkning av datamaterial. I denna artikel används fenomenologisk-hermeneutisk metod. De förklaringar författarna eftersträvar är väsensförklaringar, med fokus på begreppet värdighet, som uppfyller omvårdnadsforskningens krav på förklaringar. Hur begreppssystemet ska utformas och organiseras är däremot oklart. Det hade varit intressant om författarna använt en teoretisk referensram baserad på ett helhetsperspektiv på människan. I artikeln belyses aspekter på vad som kan ingå i begreppet värdighet. Speciellt saknas livsmål och livsmening som fundamentala motiv för att förstå det oändliga lidandet i den dagliga kampen för mänsklig värdighet.

(2) De resultat som finns i artikeln kan omsättas i den praktiska omvårdnaden och användas som underlag för att utforma specifik omvårdnad. Med det menar jag den personspecifika omvårdnad där den unika personen står för indelningsgrunden
(Gustafsson & Willman, 1999). Artikeln ger många infallsvinklar på hur en sådan specifik omvårdnad för person a, b, c etc kunde utformas. För person a kan »förlust av frihet« vara det mest centrala vid utformningen av omvårdnadsmål, för person b »hot mot integritet« och för person c »en strävan efter lindring och förståelse« för ett så gott liv som möjligt. Omvårdnadsmålen baseras direkt på förståelse av patienter utifrån deras upplevelser av fm, vilket är artikelns utgångspunkt.

(3) Om sauk-modellen för bekräftande omvårdnad (Gustafsson, 2000) användes för omvårdnad av patienter med fm utifrån
artikelns resultat skulle speciellt tre omvårdnadsformer synliggöras. Den första är Accepterandeskapande omvårdnad, som speciellt belyses av data som hör till »hot mot
integritet« – att bli tagen på allvar, bli respekterad och uppfattas som en tillförlitlig person. Den andra är Upplevelsemässig innebördsförvärvande omvårdnad, som utgör tyngdpunkten i artikeln. Kategorin »en strävan efter lindring och förståelse« innehåller data som direkt kan hänföras till denna omvårdnadsform. Den tredje är Kompetensmanifesterande omvårdnad i form av repertoaromvårdnad. Denna kan utgå både från »förlust av frihet« och »en strävan efter lindring och förståelse«. Kunskaper behöver inhämtas för att på bästa möjliga sätt klara att hantera det dagliga livet. Omvårdnadsmålen i sauk-modellen, som självomsorg (s-fas), självaccepterande (a-fas), självförståelse (u-fas) och självkompetens (k-fas) kan anses ytterst relevanta som omvårdnadsmål för patienter som lever med fm utifrån denna artikels datamaterial.
barbro gustafsson
Sjuksköterska, universitetslektor, dr med vet
Institutionen för omvårdnad,
Ersta & Sköndal högskola
E-post: barbro.gustafsson@euc.ersta.se

Hämtar fler artiklar
Till Vårdfokus startsida