Kommentar

Studien  är mycket intressant, originell och viktig eftersom den ger ny kunskap om kommunikation med patienter som lider av afasi och inte kan göra sig förstådda genom verbal kommunikation. Utifrån tidigare studier (1) vet man att patienter med stroke tappar sin förmåga att kommunicera helt eller delvis. Kommunikationssvårigheter leder till stora problem i vårdsituationer. Området är därför mycket viktigt att studera.

Studiens syfte är att belysa innebörden i vårdpersonalens levda erfarenhet av att kommunicera med patienter med afasi efter slaganfall. Data har insamlats och analyserats utgående från fenomenologisk-hermeneutisk metod genom narrativa intervjuer med fem sjuksköterskor och fem undersköterskor. Man bad personerna berätta om lyckade situationer med den afasidrabbade personen och vilka problem de hade upplevt samt hur de hade kunnat förstå varandra. Metoden för datainsamling är relevant för studiens syfte. Analysmetoden är tydligt beskriven med den första, naiva förståelsen av texten, den efterföljande systematiska strukturanalysen och till sist den tolkade helheten. Arbetet visar författarnas djupa och integrerade kunskaper i metoden och dess användning. Resultaten visar att en närrelation och öppenhet för känslor är viktiga förutsättningar för förståelsen i kommunikationen. För att kunna nå en djup närrelation, som inom omvårdnadsforskning har kallats för kommunion, krävs det tillit och respekt för varandra. Även andra forskare har belyst vikten av att nå denna djupa samhörighet i relationen mellan vårdare och demensdrabbade patienter med kommunikationsproblem (2), vilket också styrker studiens trovärdighet. Arbetets tillförlitlighet är möjlig att få bekräftad även genom de många belysande citaten som finns beskrivna i originalartikeln. Studiens resultat ökar kunskapen om kommunikation med olika patientgrupper och om vilka villkor och krav som ställs på vårdarna i sådana situationer. Det är viktigt att ta fram den här kunskapen till
kliniskt verksamma sjuksköterskor för att öka förståelsen av problematiken och att ge dem möjlighet att utveckla en beredskap för mötet med patienter med stora kommunikations-problem. När personalen kan förstå patienten och patienten känner sig förstådd, ger det ökad trygghet, tillit och välbefinnande hos patienten och dennes närstående samt tillfredsställelse med arbetet hos personalen.

1. Parr S, Byng S, Gilpin S & Ireland C (1997). Talking about aphasia. Open University Press, Buckingham.
2. Häggström T. (1997). Formal carers’ understanding of recidents with moderate and severe dementia in group-dwelling. Licentiate.
Dissertation, department of advanced
nursing, Umeå university, Umeå.