Kommentar
Wilhelmsson och medarbetare tydliggör i sin artikel om disstriktsköterskors förskrivningsrätt hur relationer mellan professionella grupper kan utgöra hinder för förnyelse. När läkarkåren etablerades, som den enda professionen med rätt att förskriva läkemedel, hade den betydligt längre och gedignare utbildning än sjuksköterskorna. Det fanns rationella skäl för att professionerna fick olika rättigheter.
I dag har specialistutbildade distriktssköterskor lång akademisk utbildning. Specialkurser i farmakologi ges. De har främst rätt att förskriva läkemedel för omvårdnadsarbete, framför allt egenvårdsmedel som patienter själva kan inhandla. Utvärderingar har gett vid handen att inga patienter skadats genom distriktssköterskors förskrivning av läkemedel. Motståndet mot förskrivningsrätten är mot denna bakgrund intressant. Det är synd att ingen utvärdering fokuserat på vad reformen har inneburit för patienter och sjukvårdskostnader.
I boken I folkhälsans tjänst, Vårdförbundet SHSTF:s FoU rapport 43 (1994), beskriver Emanuelsson och Wendt motståndet mot att distriktsköterskors befogenheter utvidgats. Det hierarkiska förhållandet mellan könen präglade diskussionen.
Inför morgondagens sjukvård befarar vi brist på läkare och sjuksköterskor. Vi har inte råd att låsa vården i gamla hierarkiska strukturer. De traditionella professionerna uppstod i en tid med andra värderingar, annat utbildningssystem och annorlunda sjukvård. I dag behöver vi frigöra oss från förlegade strukturer och finna rationella sätt att utbilda och nyttja personal. År 2001 fick en större grupp sjuksköterskor rätt att förskriva läkemedel (sosf 2001:16). Det är troligen bara början på en utveckling mot »nurse practitioners«, sjuksköterskor med utvidgade medicinska befogenheter. Samtidigt som sjuksköterskor får mer medicinska befogenheter, jämför medicinskt ansvarig sjuksköterska, visar läkare ökat intresse för omvårdnad, till exempel inom palliativ medicin. Jag ser det som positivt att vi kan minska på den klassiska tudelningen av vården där omvårdnad är lika med sjuksköterskearbete och medicin är lika med läkararbete. Vi behöver tänka friare och rationellare: Vilka kombinationer av kompetenser och befogenheter ger den bästa vården till det lägsta priset?