Kommentar

Det unika Westergren visar, är att »orken« eller »kraften« hos en patient att äta en hel måltid och att göra det i lagom hastighet är avgörande för näringstillståndet hos äldre patienter. Detta har vi sjuksköterskor anat, men vetenskapligt baserad kunskap har saknats. I den kliniska vardagen har vi observerat intagandet av mat och sväljningsprocessen och Westergren visar med hjälp av statistiska analyser att svårigheter med intagandet också medförde att hjälpinsatser gavs. Men det nya i artikeln är att vi måste kartlägga tre områden: intagandet av mat, sväljningsprocessen och energitillgången.

Frågan är då om vi kan lita på dessa resultat? De 520 patienterna vårdades på tre olika rehabiliteringsavdelningar på ett universitetssjukhus och en avdelning på ett lasarett. Datainsamlingen pågick ett år på två avdelningar och fyra respektive åtta månader på de två andra. Under denna tid uteslöts trettio som inte kunde äta alls. Det betyder att det var ett försök till totalundersökning, vilket är en styrka för resultatet. Näringstillståndet och ADL-förmågan bedömdes med beprövade metoder. Ätsvårigheter observerades vid en vanlig måltid eller en testmåltid enligt en guide och dokumenterades enligt Axelssons protokoll. Metoden började utvecklas i studier av äldre med stroke och anges i artikeln vara användbar kliniskt och i forskning. Dock är den inte lika väl beprövad som de andra datainsamlingsmetoderna.

Observationerna genomfördes av avdelningarnas sjuksköterskor. Artikeln innehåller inga uppgifter om hur samstämmiga deras bedömningar av de nio ätsvårigheterna var. Eftersom måltidsobservationen är grundläggande för artikeln är detta en svaghet liksom att bara en måltid per patient observerades. I relation till artikelns syfte är datainsamlingsmetoderna dock väl valda och den statistiska bearbetningen är skickligt gjord.

Kunskapsuppbyggnaden om ätandet i vården har fått ett värdefullt bidrag genom Westergrens artikel. Han visar att hälften av patienterna, som inte får hjälp med maten, har ätsvårigheter. Detta knyts till tidigare forskning, som visat att äldre döljer sina ätsvårigheter. Artikeln blir därmed en utmaning till bättre kartläggning av ätproblem för att vi ska kunna sätta in  individanpassade omvårdnadsåtgärder bland äldre både på sjukhus och i omsorg inom kommunerna.