Kommentar av Per-Erik Liss

Det är inte bara vårdbehovet som räknas

Två rum och tre patienter som alla av olika skäl kunde behöva ligga ensamma. Även om det här är ett praktiskt problem så är det värdefrågorna som utgör lösningen, konstaterar docent Per-Erik Liss projektledare vid Prioriteringscentrum i Linköping i sin kommentar till månadens etiknovell Vem ska ha enkelrum.

Utifrån sin erfarenhet av att diskutera etiska dilemman med deltagarna på de kurser han leder vid Prioriteringscentrum konstaterar Per-Erik Liss att många försöker komma på lösningar som innebär att de kommer undan problemen.

– Det skulle i det här fallet till exempel vara att det fanns något extra rum att snabbt kunna ta till ? ett dagrum, läkarexpeditionen, förrådet eller något annat reservutrymme som kvickt kunde utrymmas. Men i så fall måste man veta mer än vi får reda på här. Lösningarna måste vara realistiska. Vi utgår från att det bara finns de här tre rummen.

Eftersom en patient ska prioriteras framför de andra föreslår Per-Erik Liss att vi utgår från prioriteringsutredningens etiska plattform för att nå fram till ett beslut om vem som bör få enkelrummet. Den utgår från att de prioriteringar som görs ska styras av principerna om alla människor lika värde, att den med störst behov går först, solidaritet och att kostnaderna ska vägas mot effekten.

– Ser man till vem som har störst behov, så är det Daniel Bengtsson, mannen som har strålbehandlats mot cancer. Jag utgår då ifrån att det inte är någon risk för inflammation i Conny Nilssons sårinfektion, och att inte heller den gamle mannen Fredrik Asplund har behov av ett enkelrum för sin vård, säger Per-Erik Liss.

Men han konstaterar samtidigt att det inte bara är vårdbehovet som räknas utan den sammantaget bästa lösningen. Fredrik Asplund har vänt på dygnet, är uppe och stökar på nätterna, kan bli aggressiv, och har tydligen en stomi som inte fungerar.

– Det kan bli väldigt knepigt att dela rum med honom. Enligt principen om att ställa till så lite skada som möjligt borde han få enkelrummet. Då är han ur vägen. Men samtidigt har vi Daniel Bengtsson med sin trötthet och infektionskänslighet efter strålningen. Det är svårt att väga Fredrik och Daniel mot varandra men jag lutar nog åt Fredrik får rummet.

Per-Erik Liss betonar att ett sådant beslut samtidigt innebär att Daniel Bengtsson måste tillförsäkras så mycket lugn som möjligt. Conny Nilsson kan inte få ha en rad släkt och vänner på besök på rummet så som läkaren har antytt att det kommer att bli.

En annan tänkbar väg till ett beslut är att värdera behovsprincipen mycket högre än vad Per-Erik Liss har valt att göra.

Då kan man hävda att Daniel mår så dåligt av sin strålbehandling att han bör slippa dela rum med någon. Det kan vara viktigt för omvårdnaden och han kan dessutom behöva det stöd det kan innebära om sambon fick sova över hos honom.

– Jag skulle tro att de flesta tänker att den besvärliga patienten får stoppas in någon stans där han sköter sig själv så det bli lugn och ro och därmed en bättre omvårdnad för de andra på avdelningen.

Per-Erik Liss påpekar att det görs en intressant antydan i novellen om att en missnöjd Conny Nilsson kunde resultera i dåliga tidningsskriverier. Fast han har svårt att se att inte en ansvarsfull läkare skulle kunna förklara situationen, särskilt som de två tydligen är golfvänner.

– Det framgår inte om doktor Ek vet att bara finns ett enkel och ett dubbelt rum. Men antag att han har antytt att Conny Nilsson bör få enkelrummet. Då hamnar sjuksköterskan i ännu en konflikt. På mina kurser är det alltid många sjuksköterskor med och i diskussionerna dyker konflikter mellan sjuksköterska och läkare ständigt upp. Väldigt ofta tycker sjuksköterskor att de blir beordrade att göra något som går emot deras värderingar. Man skulle kunna tänka sig att det kunde vara så här också.

Hämtar fler artiklar
Till Vårdfokus startsida