Kommittén ger råd om kloka läkemedelsval

— Läkemedelskommittén ska inte vara en maktapparat. Den ska arbeta för en bättre förskrivning av mediciner. Men visst handlar det också om att försöka spara pengar, säger distriktssköterskan Maria Wallhager, ledamot i nordvästra läkemedelskommittén i Stockholm.

I varje svenskt landsting ska det enligt ett riksdagsbeslut från 1996 finnas en läkemedelskommitté. Deltagarna är både personer med farmakologisk kunskap och de som har erfarenheter av kliniskt sjukvårdsarbete. Kommittén arbetar fram en lista över vilka läkemedel den vill rekommendera för förskrivning av läkare och sjuksköterskor med förskrivningsrätt. Deltagarna är dessutom ute och talar om mediciner med sjukvårdspersonal.

Kommittén följer hur förskrivningsmönstret ser ut i landstinget och är också intresserad av att få veta hur patienterna tar sina mediciner – något som givetvis är svårare att få reda på. Det är känt att det är si och så med följsamheten till ordinationen, och att många patienter inte ens hämtar ut sin medicin på apoteket. Möjligtvis beror det på brister i informationen om läkemedlet till patienten eller att patienten tycker att det kostar för mycket.

Fördjupade kunskaper
Distriktssköterskor får ofta frågor om mediciner från sina patienter. Eftersom många distriktssköterskor numera också har förskrivningsrätt för vissa läkemedel, efter högskoleutbildning i farmakologi och sjukvårdslära, har deras kunskaper om mediciner fördjupats. I de flesta läkemedelskommittéer ingår därför en eller flera distriktssköterskor, ofta tillsammans med sjuksköterskor från sjukhusvården.

– Distriktssköterskorna har erfarenhet av hur det ser ut i verkligheten, i hemsjukvården till exempel. Vi vet vilka problem patienter kan ha att svälja stora tabletter eller vilken antibiotika som smakar så illa att patienten har svårt att ta medicinen, säger Maria Wallhager.

Hon är distriktssköterska vid en privat läkarmottagning i Solna strax utanför Stockholm. Hon är också ledamot i nordvästra läkemedelskommittén, en av fem läkemedelskommittéer i Stockholms läns landsting, och i centrala läkemedelskommittén läksak, som bland annat fungerar som remissorgan i läkemedelsfrågor.

Maria Wallhager tycker att det är viktigt att distriktssköterskor och sjuksköterskor med andra specialiteter finns med i de fora där man diskuterar vilka läkemedel som ska rekommenderas till förskrivning av läkare och distriktssköterskor med förskrivningsrätt.

Personsammansättningen i läkemedelskommittéerna har förändrats en del på senare år, berättar hon. Tidigare var deltagarna ofta där på akademiska meriter i fråga om läkemedelskunskaper. I dag fokuseras mer på hur man ska få läkemedelsförskrivningen att fungera bra i praktiken och det har blivit allt vanligare att en allmänläkare är kommitténs ordförande.

Den läkemedelskommitté där Maria Wallhager sitter med har 15 deltagare. Ytterligare en sjuksköterska som arbetar som vårdutvecklare på ett sjukhus i Stockholm ingår. Övriga är läkare och apotekare.

Välja billigare läkemedel
Deltagarna träffas en gång per månad och den viktigaste uppgiften är arbetet med den årliga baslista för läkemedel som rekommenderas för förskrivning av läkare och distriktssköterskor. Framöver också för de sjuksköterskor som arbetar i den kommunala äldrevården, som om de uppfyller vissa utbildningskrav, har samma förskrivningsrätt som distriktssköterskor från den första juli i år.

– Vårt arbete handlar naturligtvis om att få läkare och sjuksköterskor att skriva ut bra och säkra läkemedel. Men frågan om ekonomi är mycket aktuell. Det är viktigt att pengarna för läkemedel används väl. Vi föreslår ofta att förskrivarna ska göra ett generiskt utbyte; att man använder det minst dyra preparatet av en given substans. Men många gånger är det svårt att få förskrivarna att välja andra preparat än dem de brukar använda. Och många patienter vill absolut få de tabletter de är vana vid, säger Maria Wallhager.

I läkemedelskommittén är man väl medveten om att reklamens makt är stor. Läkemedelsföretagen satsar mycket pengar på marknadsföring. Många sjuksköterskor är också intresserade av att få ta del av läkemedelsföretagens middagar, enligt Maria Wallhager.

– Men man ska inte alltid självklart byta ut medicinen. Den psykologiska effekten av att få ett visst läkemedel ska inte underskattas. Och även om läkemedlen är generiskt lika kan det ändå finnas någon skillnad som gör att patienten inte tål den nya medicinen.

Läkemedelskommittén arbetar också med att ta fram arbetsordningar för hantering av läkemedel, bland annat delegeringar. Maria Wallhager tycker att Socialstyrelsens nya föreskrift, som ställer krav på att det är en sjuksköterska som ställer i ordning medicindosen också till gamla i särskilt boende, är bra. Det är viktigt för patientsäkerheten, menar hon.

Råd om egenvård
Maria Wallhager gick den utbildning i farmakologi och sjukdomslära 1995 som är en förutsättning för att som distriktssköterska få förskrivningsrätt. Hon tycker att den stora behållningen var de fördjupade kunskaperna som bland annat gör att hon nu lättare kan upptäcka biverkningar eller feldoseringar av mediciner hos de patienter hon möter.   

– Det viktigaste är inte att få skriva ut mediciner.

Distriktssköterskor har ett annat förhållningssätt till läkemedel än läkare. Det är inte självklart så att patientens beskrivning av symtom alltid ska leda till att receptblocket kommer fram. För distriktssköterskan handlar det ofta i första hand om att ge råd om egenvård.

Riksdagen godkände i våras propositionen om en utökning av förskrivningsrätten som nu också gäller sjuksköterskor som arbetar i den kommunala äldrevården och har rätt påbyggnadsutbildning. Maria Wallhager tycker att förslaget också borde ha innehållit rätten att förnya läkarrecept på blodtrycksmedicin och diabetesmedicin till de patienter som är välkända av sjuksköterskan och ligger stabilt i sina värden. Detta ska dock utredas vidare av Socialstyrelsen.

För ut kunskapen
De kunskaper som läkemedelskommittén kommit fram till behöver nå användarna. Därför besöker kommitténs medlemmar ibland vårdcentraler och sjukhuskliniker och »pratar mediciner« med sjuksköterskor och läkare. Utbildningar om läkemedel för olika sjukdomsgrupper genomförs på initiativ av kommittén.

Maria Wallhager föreläser regelbundet om läkemedelskommitténs arbete för blivande distriktssköterskor i Stockholm, och vid den utbildning på 10 högskolepoäng som krävs för att distriktssköterskor med äldre utbildning ska få rätt att förskriva läkemedel enligt den särskilda lista som finns för givna indikationer.

Hämtar fler artiklar
Till Vårdfokus startsida