»Konflikter mellan facken kan uppstå«

Arbetsvärdering är nödvändigt, men jämförelsen mellan arbeten kan leda till konflikter. Det säger Susanne Fransson som har doktorerat i ämnet lönediskriminering.

12 januari 2004

Att kvinnor generellt har sämre lön än män brukar förklaras med att de har andra arbetsuppgifter.

-Det enda sättet att undersöka om det handlar om lönediskriminering är att ta reda på om dessa arbetsuppgifter värderas lägre, konstaterar Susanne Fransson, som själv leder en granskning av lönerna på Göteborgs universitet.

Jämställdhetslagen kräver att arbetsgivarna gör lönekartläggningar och att det görs i samverkan med i första hand de fackliga organisationer man har kollektivavtal med.

-Den samverkan har en annan karaktär än vad som är vanligt i det fackliga förhandlingsarbetet. När det gäller arbetsvärdering utgår man från ett samförståndsperspektiv eftersom man arbetar mot samma mål. Det gäller för facket att inte binda upp sig för mycket så att det blir svårt att vara fri att ställa krav i det vanliga förhandlingsarbetet, säger Susanne Fransson.

En annan svårighet gäller samverkan mellan de olika fackliga organisationerna. Alla inblandade parter måste bortse från sina medlemmars intresse för att komma åt det samhällsproblem som lönediskriminering är. Och det kan leda till konflikter, mellan arbetsgivare och fack, men kanske framför allt mellan de olika fackförbunden. Kanske måste ett fackförbund stå tillbaka med sina lönekrav för att ett annat förbunds medlemmar visar sig vara felvärderade.

Susanne Fransson erkänner att det är en konflikt, men påpekar att lagen ju faktiskt inte säger något om varifrån pengar för att få upp lönen för undervärderade grupper ska tas.

-När Göteborgs kommun genomförde en arbetsvärdering satsade man 40 miljoner extra för att rätta till lönerna för dem som var mest felvärderade. Undersköterskor inom åldringsvården fick på så sätt 500 kronor utanför potten förra året.

En annan diskussionspunkt när det gäller jämställdhetslagens inblandning i lönesättningen är att det hotar den svenska förhandlingsmodellen. Susanne Fransson tillbakavisar invändningen. Kollektivavtalen har stått för tryggheten på den svenska arbetsmarknaden och influenser från eg-rätten kan vara ett hot genom att en lag alltid står över ett avtal. En lag kan aldrig avtalas bort.

-Men när det gäller våra diskrimineringslagar så säger de samma sak som avtalen. Arbetsmarknadens parter ska samverka för att motverka osakliga löneskillnader mellan könen.

Lagen kom först och har varit en pådrivande faktor för avtalen, tillägger Susanne Fransson.

I stället för att tala om hot mot den svenska modellen vill hon understryka hur viktigt det borde vara för facket att vara med i diskussionerna kring vad som ska lönesättas. Annars riskerar de individuella lönerna att bli något som enbart arbetsgivarna beslutar över. Och lönekriterier, säger hon, kan knappast varje individ diskutera i enskilda lönesamtal. I den diskussionen måste Vårdförbundet vara med.

-Arbetsvärdering får inte bli ett redskap bara i arbetsgivarens händer, varnar hon.

Susanne Fransson anser inte att arbetsvärdering arbetar mot individuella löner. Tvärtom anser hon att det är just när lönernas sätts individuellt som det behövs motiveringar till de löneskill-
nader som uppstår. Då krävs en metod för lönesättning. Men värderingen av arbetsuppgifter ska inte helt och hållet avgöra lönen. Arbetsvärderingen är ett komplement till värderingen av enskilda prestationer och till hur efterfrågad arbetstagaren är på marknaden.

-Sjuksköterskeyrket har varit ett bristyrke och det har givit individerna en position i lönesamtalen. Det vore bra att också få det genom en bedömning av svårighetsgraden i yrket.

Hämtar fler artiklar
Till Vårdfokus startsida