Sekretess

Kritiseras för att ha informerat polisen om patients läkemedel

En sjuksköterska vid en vårdcentral i Luleå berättade för polisen vad mannen stod på för läkemedel. Detta trots att mannen inte misstänktes för något allvarligt brott. Nu kritiseras sjuksköterskan av Inspektionen för vård och omsorg.

Sjuksköterskan blev uppringd på vårdcentralen av polisens brottsoffersamordnare. Samordnaren ville veta vad en 35-årig man, som misstänktes för att ha begått brott, stod på för läkemedel. Efteråt noterade sjuksköterskan i journalen att hon hade gett polisen de uppgifter som efterfrågades.

När mannen fick reda på vad sjuksköterskan hade gjort anmälde han henne till Inspektionen för vård och omsorg, Ivo, för brott mot sekretesslagstiftningen.

Handlade i god tro

Enligt sjuksköterskans yttrande till myndigheten ska polisens samordnare ha hänvisat till att denne ringde för den misstänkte mannens skull. Hon utgick därför från att mannen hade lämnat sitt samtycke.

Hon har också förklarat att hon utgick från att polisen som myndighet hade korrekta uppgifter och att hon därför handlat i god tro.

Enligt sjuksköterskan är det dessutom sedan länge praxis att polismyndigheten begär och får upplysningar av sjukvården.

Det sistnämnda håller inte Ivo med om. Inom hälso- och sjukvården råder en mycket stark sekretess.

I normalfallet får vårdpersonal inte lämna ut uppgifter om en patient till en annan myndighet, eller till någon annan enskild person, om inte patienten själv har lämnat sitt samtycke. Inte ens till polisen. Undantaget är om patienten misstänks för ett brott som enligt straffskalan ger minst ett års fängelse.

Bröt mot sekretessen

I det aktuella fallet var brottet som mannen misstänktes för inte så allvarligt. Ivo kritiserar därför sjuksköterskan för att ha brutit mot sekretessen.

Myndigheten påminner om att det alltid är den enskilde befattningshavaren, i det här fallet sjuksköterskan, som prövar om uppgifter ska lämnas ut till en annan myndighet. När det gäller misstanke om brott kan det dock vara lämpligt att rådgöra med en överordnad. I tveksamma fall anser Ivo att frågan bör avgöras av myndigheten i fråga, det vill säga av vårdgivaren.

Diarienummer hos Ivo: 8.2-9679/2017-15.

Hämtar fler artiklar
Till Vårdfokus startsida