Kronisk smärta vanligt bland äldre
Jakobsson U, Klevsgård R, Westergren med flera. Old people in pain: a comparative study. Journal of Pain and Symptom Management. 2003; 26(1):625-636.
Bakgrund: Andelen äldre i befolkningen, speciellt de allra äldsta, beräknas öka. Den ökade livslängden anses bland annat bero på minskad dödlighet på grund av förbättrat hälsoläge. Men ökad livslängd innebär också en ökad risk för ohälsa och kroniska besvär, vilket i sin tur innebär ett ökat vård- och omsorgsbehov för att klara dagligt liv.
Ett vanligt förekommande besvär bland äldre är kronisk smärta. Med det ökande antalet äldre krävs mer kunskap om hur kronisk smärta påverkar deras livskvalitet och dagliga liv. Denna kunskap är viktig för att kunna bedriva och utveckla vård med god kvalitet som möter de äldres behov och ökar deras livskvalitet.
Syfte: Att studera förekomst av kronisk smärta bland äldre (75+) och att jämföra dem med smärta med dem utan smärta avseende demografisk data, socialt nätverk, funktionsnedsättning, trötthet, sömnproblem, nedstämdhet, och livskvalitet. Syftet var också att studera vilka av dessa faktorer som var relaterade till kronisk smärta bland äldre.
Metod: Studien är baserad på postenkäter (n=4 278) från en populationsstudie med ett urval stratifierat i fyra åldersgrupper 75-79, 80-84, 85-89 samt 90+. I enkäterna har dels allmänna frågor och dels olika instrument använts för att mäta bland annat smärta, smärtbehandling, funktionellt hälsostatus och livskvalitet.
Resultat: Studien visade att 40,4 procent av de äldre (75+) hade kronisk smärta och att antalet som hade smärtor ökade med högre ålder (75-79: 34,1 procent, 80-84: 34,5 procent, 85-89: 41,5 procent och 90+:50,1 procent). Även andra besvär relaterade till smärta (såsom gångsvårigheter, annan nedsatt rörlighet, trötthet och nedstämdhet) samt behov av hjälp för att klara dagligt liv ökade med åldern. Dessa besvär var även signifikant vanligare bland dem med smärta än dem utan smärta. Livskvaliteten bland de äldre var lägre bland dem som rapporterade smärta och den tenderade att minska med ökad ålder.
Slutsatser: Om hälso- och sjukvårdspersonal ska kunna bedriva en god vård och prioritera insatser då resurserna många gånger är knappa, är det viktigt att den har kunskap om olika besvär som är vanliga hos äldre. Resultatet visade att äldre ofta har kronisk smärta och att andra besvär är vanligare bland de med kronisk smärta. Studien poängterar behovet av systematisk bedömning av och åtgärder mot såväl smärta som relaterade besvär för att kunna ge en god vård och öka livskvaliteten bland äldre.
Finansiärer: Vårdalstiftelsen, Greta & Johan Kocks stiftelse, Reumatikerförbundet och Lunds universitet.
KOMMENTAR MARIANNE GUSTAFSSON:
Artikeln som baseras på Ulf Jakobssons forskning belyser ett viktigt område där det fortfarande saknas mycket kunskap, framför allt sådan evidensbaserad kunskap som kan användas i det patientnära arbetet.
Precis som författaren poängterar är gruppen äldre, och framför allt äldre äldre, den grupp som kommer att behöva mycket vård och omsorg i framtiden. Detta gör studier om vad de som vårdar denna grupp individer måste kunna, och hur kunskapen ska användas, ytterst angelägna.
Jacobssons studie bygger på data från ett stort antal individer vilket gör resultaten trovärdiga. Dessutom stöds resultaten om de olika faktorerna som har samband med smärta av tidigare forskning och av den litteratur som beskriver upplevelser hos individer som lider av kronisk smärta. Detta gör att den risk som finns med denna typ av studier, där många variabler undersöks och där det kan förekomma »falska sanningar«, blir mindre.
Huvudfynden i studien var att nästan hälften av alla över 75 år hade kronisk smärta och att uppleva smärta blev vanligare med stigande ålder. Dessutom var en mängd symtom som påverkar livskvalitet och förmågan att klara sig själv mera uttalade hos dem som led av smärta än hos gruppen utan smärta. Även dessa symtom blev mer uttalade med stigande ålder.
Denna kunskap är mycket viktig och fynden från studien är direkt användbara i det patientnära arbetet. Hur ofta efterfrågas och bedöms smärtan och relaterade faktorer på exempelvis äldreboenden? Hur ofta används relevanta bedömningsinstrument för att kartlägga smärtan och dess konsekvenser för att kunna individualisera vården av äldre? Fynden från denna och liknande studier borde vara utgångspunkter för att riktlinjer utarbetas och används som underlag för att individualisera vård/omvårdnad eller egenvård.
Det är således en viktig och intressant studie som bidrar till att öka kunskapen och förståelsen för hur stor smärtproblematiken är i denna grupp av äldre individer, och hur smärtan påverkar en så stor del av livet hos den äldre individen. Fynden från studien utgör också ett viktigt bidrag till forskningsområdet om kronisk smärta.
Marianne Gustafsson
legitimerad sjuksköterska och medicine
doktor, lektor vid institutionen för omvårdnad, Sahlgrenska akademin vid Göteborgs
universitet