Kunskap i cirkelform

Kan en ?studiecirkel få dig att ?ändra perspektiv? Det tror ?Vårdförbundet och dammar ?av metoden för att sprida ?vad ett personcentrerat ?förhållningssätt innebär.

Att lyssna är en konst. Att bli lyssnad på är att bli bekräftad. När Ann Johansson berättar om sin 95-åriga mamma som bor på ett vård- och omsorgsboende sitter Maysae Quttineh mittemot och agerar dålig lyssnare. Hon gäspar, tittar på klockan, tittar på allt möjligt utom på Ann. Maysaes ointresse får Ann att känna sig obekväm. Hennes berättelse liksom självdör.?

Om det vore på riktigt skulle Maysae Quttineh förmodligen bli anmäld för dåligt bemötande, men det här är en övning i aktivt lyssnade och ingår i Vårdförbundets studiecirkel om personcentrerad vård. För om patienten ska kunna bli en partner i vården är det aktiva lyssnandet avgörande.?

Vårdförbundet har samlat omkring 130 förtroendevalda till en dag om studiecirkeln — denna nygamla metod för inlärning. Populär på 1970-talet, använd på 1990-talet, men ganska bortglömd på 2000-talet. Nu vill förbundet återuppväcka metoden för att sprida kunskap om personcentrerad vård.

?Det nyligen framtagna materialet är uppdelat i fem avsnitt. Det handlar om professionsidentitet, om kärnan i personcentrerad vård, om ”vem är du och vad är viktigt för dig?”, om teamarbete och om dokumentationens betydelse för personcentrerad vård.??

Maysae Quttineh, biomedicinsk analytiker på mikrobiologilaboratoriet vid Ryhovs länssjukhus i Region Jönköping, är en av nio personer som ingick i en tvärprofessionell grupp från olika arbetsplatser i regionen som har fått prova att träffas i en studiecirkel.?

— Personcentrerad vård behöver man sitta och älta lite. Ett förhållningssätt är mer svårfångat än en konkret arbetsmetod och då är studiecirkeln rätt form, säger Maysae Quttineh.

?I diskussionerna med kolleger från primärvården fick hon insikter om hur mötet med patienter vid provtagning kan utvecklas.

?— Det kommer fram saker när vi tar prover. När tiden inte räckt till hos läkaren och patienten sitter där i lugn och ro kommer både berättelser och funderingar fram. ??

Det hon har lärt sig om personcentrerad vård blev en påminnelse om den kompetens hon har och en insikt om hur den kan utvecklas. Patienten, men också teamet, är en viktig del i det. ??