Kvinnans lidande förlängdes

Behandlingen mot den svårartade urinvägsinfektionen fördröjdes mer än en vecka. Ingen hade tid att hämta ut läkemedlet.

En 88-årig kvinna remitterades akut till sjukhuset för en misstänkt blödning i underlivet. Hon bedömdes lida av svår urinvägsinfektion och medicinerades med Selexid. Behandlingen skulle fortsätta tills svaret på hennes urinodling var klart.

Dagen efter skrevs kvinnan ut till sitt serviceboende. Svaret på urinodlingen faxades till boendet. Drygt en vecka senare faxade en sjuksköterska odlingssvar och journalkopia till vårdcentralen för att akut få ett recept på antibiotika. När hon kom tillbaka till arbetet igen fyra dagar senare och såg att det inte hade kommit något svar på faxet kontaktade hon vårdcentralen. Hon fick veta att ett recept var utfärdat och det hämtades dagen efter.

Socialstyrelsen anmälde sjuksköterskan till Ansvarsnämnden och hävdade att hon genom att ha fördröjt behandlingen av kvinnans urinvägsinfektion inte hade gett 88-åringen en sakkunnig och omsorgsfull vård.

Sjuksköterskan skrev att hon hade hittat odlingssvaret i en hög med blandat innehåll på skrivbordet och frågat sin kollega om det. Eftersom det inte stod något i patientjournalen faxade hon odlingssvaret och en journalkopia till vårdcentralen för att få ett akut recept.

När hon inte fick något svar ringde hon men jourhavande läkare var upptagen. Hennes kollega på vårdcentralen lovade att prata med läkaren och själv rapporterade hon till sin kollega innan hon slutade för dagen, skrev den anmälda sjuksköterskan.

När sjuksköterskan efter sin ledighet såg att det inte hade kommit något recept ringde hon till vårdcentralen och fick veta att ett recept hade utfärdats dagen innan. Själv skulle hon på ett omvårdnadsmöte och ingen av hennes kolleger hade tid att hämta receptet och gå till apoteket. På mötet överlät hon uppdraget på hemtjänstpersonalen som dock sa sig inte ha tid.

Sjuksköterskan tyckte inte att hon skulle få någon disciplinpåföljd eftersom behandlingen redan var fördröjd innan hon drogs in i ärendet.

Ansvarsnämnden skriver i sin bedömning att det inte har gått att få klarhet i vad som bestämdes vid sjuksköterskans telefonkontakter med vårdcentralen och inte i vad som sagts vid överrapporteringen till kollegan.

Enligt de lokala rutinerna för läkemedelshantering ansvarar sjuksköterskan för att de boende får sina akuta läkemedel. När sjuksköterskan kom från sin ledighet upptäckte hon att den 88-åriga kvinnan fortfarande inte hade fått den medicin hon var ordinerad.

Ansvarsnämnden anser att hon då omedelbart borde ha sett till att recept och läkemedel hämtades ut eller också kontaktat kvinnans pal om att medicineringen skulle bli ännu mer fördröjd. Nämnden anser dock inte att någon påföljd behövs. Socialstyrelsen överklagade beslutet till länsrätten (hsan 317/
05:b2).

Kommentar: Dokumentation viktigare vid deltid
? En första reflexion är varför den äldre kvinnan behövde åka akut till sjukhus. Finns det inte nödvändig kompetens tillgänglig i särskilt boende för att bedöma och behandla urinvägsinfektioner?
Det säger Staffan Karlsson, doktorand vid sektionen för gerontologi och vårdvetenskap på Lunds universitet, som forskar på äldres vård och omsorg.

I fallet saknar han en kommentar om de möjliga konsekvenser som det förlängda lidande som sjuksköterskans agerande ledde till för kvinnan: smärta, täta urinträngningar, störd nattsömn, kanske förvirringstillstånd som infektioner hos äldre kan ge.

? Odlingssvar ska föras in i journalen så fort det kommer, men hänvisningen till »att det inte stod något i patientjournalen« tyder på bristande dokumentation. Eftersom vård-
boendet hade sjukskötersketjänster på deltid blir dokumentation ännu viktigare för kontinuiteten, säger Staffan Karlsson.

? Det verkar också som om man saknar säker kommunikation mellan vårdboendet och vårdcentralen. Att de tillhör olika organisationer försvårar dessutom informationsutbytet eftersom de inte kan läsa varandras dokumentation.

Senaste jobben

Hämtar fler artiklar
Till Vårdfokus startsida