Kvinnor engagerar sig för mycket

Kvinnor engagerar sig för mycket

Artiklarna om deltidsarbete i förra numret av Vårdfokus har fått stor uppmärksamhet, både i andra medier och bland Vårdfokus läsare. Här är några kommentarer:

7 september 2011

Min hustru och jag är båda sjuksköterskor. Hon har arbetat i sex år och jag i sju. Hon arbetar på en kirurgisk avdelning och jag på en medicinsk, vi är båda allmänsjuksköterskor. Vi har inga barn.?

Även om hon arbetar 80 procent och jag 100 känner hon sig tröttare och mer stressad av arbetet än vad jag gör. Jag trivs bra och kan till och med ta extrapass ibland. Vi har ofta diskuterat det här, hur det kommer sig att vi ser så olika på saken. Vi (eller egentligen jag) har kommit fram till att våra hemmaförhållanden inte påverkar situationen, eftersom vi delar på ansvaret för lägenhet och liknande. ?

Hon åker till jobbet 1,5 timmar innan hon börjar och är på arbetsplatsen ombytt och klar 45 minuter innan hon börjar sitt pass, jag åker dit 1 timme innan och är där 10 minuter innan jag börjar mitt pass. Hon arbetar alltså gratis cirka 2—3 timmar i veckan. Hon hoppar över mikropauser och stressar på sin rast, jag sitter ner eller går ut och tar lite luft då och då under dagen och ser till att jag kan äta i lugn och ro (med vissa undantag, då och då). ?

Hon blandar ihop sig själv med sin roll som sjuksköterska och är enligt mig överdrivet engagerad i patienterna. ?

Hon prioriterar sig själv sist, patienter och arbetsgivare går alltid före hennes välmående. Jag prioriterar mig själv först, patienterna kommer sen och sist arbetsgivaren. ??

Ibland säger hon att jag är okänslig och kall och inte bryr mig om patienterna på samma sätt som hon gör och det stämmer säkert, vi bryr oss om patienterna på olika sätt. Min upplevelse är dock inte att patienterna lider av att jag gör som jag gör, snarare tvärtom. De får en pigg och engagerad sjuksköterska som efter sju år i branschen både har erfarenhet och energi att lägga på dem. Jag bidrar med positiv energi och har råd att dela med mig av den till mina patienter.?

Jag tror med andra ord att många gör sig en björntjänst när de inte ser till sig själva först. Jag ser detta fenomen främst bland mina kvinnliga kolleger och tror att det är den största boven i dramat, ett överdrivet personligt engagemang i en krävande professionell yrkesroll. ?

— Emil

Låt Vårdförbundet driva frågan 
Vi i Vårdförbundet slåss med näbbar och klor för att ändra på saken men förbundet kan inte ensidigt ändra villkoren. Vårdförbundet behöver ha medlemmar som är villiga att ”driva” ärenden och som vågar stå upp för det de anser är rätt!

Jag möter ofta medlemmar som tycker att arbetsgivaren gjort fel och också har rätt i det men som inte vill eller vågar låta Vårdförbundet driva ärendet åt dem. Förbundet får inte driva några ärenden vidare om inte medlemmen vill. Och det går självklart inte att göra anonymt.

Vårdförbundet är alla vi som är medlemmar. Vi behöver som sådana agera och visa att vi inte tillåter arbetsgivaren att hantera oss hur som helst.
Vi måste driva debatten med en tydligare riktning mot att det är arbetsmiljön och arbetssituationen som är grunden till att man går ner i arbetstid, så att det blir rätt riktning på frågan.

Som det är nu finns risken att arbetsgivarna plötsligt ser det som legitimt att bara erbjuda deltider, för ”sjuksköterskor orkar inte jobba heltid” — som om problemet skulle ligga hos oss i stället för i den undermåliga arbetsmiljön.

Vi måste bli tydligare med att avvikelserapportera det som är dåligt i vår arbetsmiljö. Ta kontakt med Arbetsmiljöverket när det är kaotiskt.
Allt för att uppmärksamma de gigantiska problemen med arbetsmiljö och arbetsförhållanden som finns i svensk sjukvård i dag.

— Cecilia Stoor

Varför väljer unga tuffa arbetsplatser?
Hur kommer det sig att så många nya, unga sjuksköterskor söker sig till de mest krävande och stressande vårdjobben? Att jobba på neo utan arbetslivserfarenhet, VUB eller ens erfarenhet av egna barn? Eller akuten?

Jag tycker att man har stora fördelar av att gå på en ”vanlig” vårdavdelning i början av sin karriär. Där finns mycket rutiner att luta sig mot och många kolleger på varje pass. Det skapar trygghet och arbetar man där i några år så sitter allt i ryggraden sedan och man kan börja lyfta blicken!

— Frida

Finns ingen heltid att få
Skulle vara glad om jag åtminstone fick välja deltid själv. Har arbetat fyra år som sjuksköterska och aldrig fått arbeta heltid. Ändå har jag både bytt jobb och landsting. På mitt jobb är 1/3 av sjuksköterskorna ofrivilligt deltidsanställda. När någon med heltidstjänst slutar eller tar tjänstledigt får aldrig någon gå upp i tid, utan tjänsten dras automatiskt ner till en deltid. Tycker att det är synd att det över huvud taget inte nämns i artikeln, trots att man redovisar siffror på hur många som är deltidsanställda. Vi har haft möten flera gånger med Vårdförbundet och har aldrig fått någon hjälp. Det enda de säger är att de vet om problemet, men man kan aldrig redovisa vilka åtgärder man vidtagit för att motverka det. Försök överleva på 75—80 procent av en redan dålig grundlön. Det känns som att arbetsgivarna får härja helt fritt utan något som helst motstånd.

— Anna

”Lös det”, säger chefen
Det är så fruktansvärt ovärdigt att vara patient i dag. Och ännu mer ovärdigt är det att jobba efter dessa förutsättningar. ”Lös det”, säger vår chef när det krisar i schemat.

På vår avdelning är vi många nya. Under det år jag jobbat har halva sjuksköterskestyrkan bytts ut. När den sista snart går i pension har den ”äldsta” kollegan cirka 2—3 år i yrket. Vilken trygghet ger det på en avdelning?

Jag är 24 år, har deltid i tjänsten, men erbjuds gå upp i tid när det passar verksamheten. Men med treskift, och 2 helger av 5 (som samtliga kör totalt slut på en) orkar jag inte 100 procent. Det kan inte vara normalt att behöva gå hem och sova 2—3 timmar efter jobbet (på helgen åtminstone).

— S

Jag har blivit en ny fru
Jag har jobbat på vård­avdelning i nästan 20 år på två olika sjukhus och nyligen läst vidare. Jobbar nu på vårdcentral. Jag har fått ett nytt liv i och med de regelbundna arbetstiderna! Min man har en ”ny” fru. Jag har ingenting emot att arbeta hårt men efter några pass på vård­avdelningen kände jag mig sjuk av trötthet och visste inte om något annat. 

Det är definitivt mycket slitsamt att arbeta oregelbundet!

— Lycklig dsk

Aldrig jobb på akuten
Min tjej är nyutexaminerad sjuksyster och jag är AT-läkare och vi går redan i tankar på hur vi ska orka med våra jobb. För mig är det inte lika svårt att gå ner i tid vad gäller den ekonomiska biten. Men det känns fel att det ska vara på det här sättet, jag vill att vi ska kunna utveckla och förverkliga oss själva.

Själv kan jag inte tänka mig någon specialitet med mycket arbete på akuten, och då går kirurgi och medicin genast bort.

— Anders 

Hämtar fler artiklar
Till Vårdfokus startsida