Läkare brast i omtanke och respekt

Utan föregående samråd och bedövning tvingade läkaren tillbaka fyraåringens förhud som satt fast vid ollonet med slemhinne-sammanväxningar.

Den fyraåriga pojken hade svårt att kissa och remitterades till sjukhus för förhudsoperation på grund av för trång förhud och smärtor. Vid undersökning på kirurgkliniken konstaterade läkaren mindre slemhinnesammanväxningar mellan ollonet och förhuden och att förhuden var trång men att den kunde dras tillbaka utan svårighet. Han ansåg därför inte att en operation var nödvändig.

Senare samma dag sökte pojken och hans mamma sjukhusets akutmottagning för akuta miktionssvårigheter och blåsretention. Man konstaterade att pojken blött från förhuden men något mekaniskt hinder fanns inte. En stund senare kunde pojken kissa och efter det mådde han betydligt bättre. Han har senare opererats.

Fyraåringens mor anmälde läkaren på kirurgmottagningen till HSAN för felbehandling. Mamman hävdade att läkaren utan bedövning och utan förvarning med våld dragit tillbaka sonens förhud. Pojken hade gallskrikit och börjat blöda. Han blev rädd och kränkt. Enligt mamman hade den läkare som senare samma dag undersökte pojken på akutmottagningen förklarat att läkaren på kirurgkliniken hade slitit loss sammanväxningar i pojkens förhud.

Den anmälde läkaren skriver i sitt yttrande till HSAN att trång förhud är vanligt hos pojkar och ofta går över av sig själv. Ibland måste dock tillståndet åtgärdas, speciellt om pojken haft en rejäl infektion under förhuden. Ingen pojke tycker om att få sin förhud tillbakadragen men för- och nackdelar måste vägas mot varandra, skriver läkaren. Undersökningen är kort men obehaglig och ibland smärtsam. Ibland kan en mindre kapillärblödning uppstå när små sammanväxningar löses i samband med undersökningen.

Enligt läkaren slipper åtta av tio remitterade pojkar på detta sätt operation och alla obehagligheter och risker som en sådan för med sig. Han påpekar att han aldrig tidigare under 20 år som urologspecialist varit med om att föräldrar varit negativa till att han undersökt om deras söners förhud har kunnat dras tillbaka.

Fyraåringen hade under några månader klagat över smärta i penis vid vattenkastning.

Mamman tyckte först att en undersökning var onödig men sedan att det gick bra om pojken satt i hennes knä. »Till slut gick hon med på att jag kunde undersöka pojken om han låg på rygg på britsen«, skriver läkaren. Han kunde utan svårigheter dra tillbaka förhuden och konstaterade att pojken hade en del smärre sammanväxningar som löstes när han drog tillbaka förhuden. Ollonet var helt retningsfritt och det fanns ingen rodnad på förhuden.

Läkaren ansåg att pojkens besvär kunde bero på sammanväxningarna och eftersom de till största delen var åtgärdade skulle man avvakta med operation.

»Då jag drog tillbaka förhuden reagerade pojken som om han blev tagen på sängen, såg flera gånger fram och tillbaka på modern och mig, låg så helt stilla, tittade sen åter på modern och började gråta stilla i 5–10 sekunder. Efter det var han tyst under resten av besöket.«

Läkaren skriver att påståendet att barnet gallskrek är en ren efterkonstruktion,  och han påpekar att mamman under hela undersökningen stod stilla och tyst.

HSAN skriver i sin bedömning att fyraåringen remitterades för problem med att kissa och misstänkt förhudsförträngning. Sedan pojken lagts på en brits tvingade läkaren utan föregående samråd och bedövning tillbaka hans förhud.

HSAN »vill med skärpa framhålla vikten av att barn behandlas med omtanke och respekt« och ger läkaren en erinran för att han allvarligt har brutit mot det.

Nämndens ordförande, tre ledamöter och den föredragande läkaren ansåg att läkaren visserligen brustit i omhändertagandet av pojken, men inte så allvarligt att han bör få en påföljd. Läkaren har överklagat beslutet till länsrätten (HSAN 2552/00:a6).