Läkarnas pakt med den politiska makten

Mäns förmåga att knyta an till den politiska makten är det genomgående temat i en avhandling om barnmorskans historia.

När de manliga läkarna gjorde sitt inträde i hälso- och sjukvården påverkades också förlossningsvården, vilket tidigare skildrats av bland andra barnmorskan Pia Höjeberg i boken Jordemor och av historikern Lisa Öberg i avhandlingen
Barnmorskan och läkaren. Liksom dem är Christina Romlid kritisk till den traditionella historiebeskrivningen där medicinvetenskapen framställs som räddare i en tid då kvacksalvare och oexaminerade barnmorskor riskerade människors liv och lem.

Men i motsats till sina föregångare utmålar Christina Romlid i sin avhandling Makt, motstånd och förändring inte utvecklingen som ett manligt maktövertagande av en kvinnlig domän, utan
om ett maktskapande. Att framställa de oexaminerade barnmorskorna som samhällsfarliga ingick i strategin för att skapa maktbasen.

– Eftersom jag valde ekonomhistorikern Anita Göranssons maktteori var det naturligt att använda manligheten som utgångspunkt, säger Christina Romlid.
I Göranssons teori spelar manligheten, dess manliga maktbaser och maktbasernas förmåga att knyta an till makt och auktoritet en central roll.

Den politiska makten
Christina Romlid har koncentrerat sin forskning på den politiska nivån, där makten skapas. Den förändrade förlossningsvården har hon placerat i ett samhällsperspektiv, där naturvetenskapens framväxt, befolkningssituationen och landets ekonomi spelade en stor roll för att stärka läkarnas maktbasbygge.

Hon har suttit åtskilliga timmar i arkiv och studerat historiska skrivelser och protokoll för att skapa sig en bild av hur dagens hälso- och sjukvård skapats.

Christina Romlids analys börjar 1663 då läkarna bildade Collegium medicum för universitetsutbildade läkare. Av Kungl Maj:t fick de ett privilegiebrev som bland annat gav dem rätt till kontroll över förlossningsvården och rätt att examinera barnmorskor. Läkarkollegiet tog på sig ansvaret att hålla barnmorskorna under uppsikt och övervaka att de som verkade som barnmorskor var förståndiga, erfarna, gudsfruktiga, ärbara och försiktiga kvinnor.

– De skulle alltså bedöma vilka kvinnor som verkade lämpliga, inte bara beroende på deras kunskaper och fallenhet utan även beakta deras moraliska och personliga egenskaper, kommenterar forskaren Christina Romlid.

Det regelverk som då skapades blev grunden till en kampanj för att förmå kommunerna att anställa examinerade barnmorskor. I all sin korrespondens framställde läkarna den kunskap som de själva bar på som den enda rätta. Bara den kunde rädda människors liv – all övrig kunskap innebar fara och borde raderas ut. Den oexaminerade barnmorskan beskrevs som okunnig, vidskeplig, våldsam och rå. Att anlita henne var detsamma som att riskera liv och lem för både barnaföderska och barn.

»Samvetslösa fyllkäringar«
1698 blev Sveriges första medicinalförordning lag. I den står att inga »fremmande medicus och andra uti läkekonsten helt okunniga såsom qvinfolk/och/quacksalvare« får verka. 

– I själva verket innebar det att varken utländska läkare, kvinnor eller fattiga utan möjlighet att skaffa sig skolutbildning hade en chans att verka inom invärtesmedicinen, säger Christina Romlid.

Taktiken att förringa den folkliga läkekonsten fortsatte. I den första läroboken för barnmorskor som kom 1697 skrev Von Hoorn att barnmorskeyrket försämrats så att det »nu förfallit uti många samvetslösa fyllkiäringars händer, mera betiena, ja misshandla theras Nästa för et stycke Bröd skul, och at the må allstädes få wara med Fingren uti Fatet och med Näsan uti Kannan än att hielpa en uti Döds-ångest swäfwande Hustru uti desswåra Barna-fänge«.

Von Hoorns ord har tagits för den faktiska sanningen om förhållandena, menar en kritisk Romlid i sin avhandling. I själva verket var det ett led i hans argumentation för att förmå staten att inrätta en barnmorskelärartjänst, påvisar hon. Han lyckades, och 1723 fick Sverige sin första lärartjänst för barnmorskor.

Läkarkollegiet mötte motstånd från både makthavare och befolkning under 1600-talet, men under 1700-talet fick de medvind. Då växte intresset för naturvetenskapen. I riksdagen trodde man att den skulle kunna lösa landets sviktande ekonomi. Naturvetenskapen blev en ny maktbas att räkna med och eftersom politikernas vetenskapliga syn stämde med läkarnas ökade också medicinarkollegiets status. De två maktbasernas behov av makt och framgång hakade i varandra och genom samarbete hjälpte de varandra till framgång, mer inflytande och makt, anser ekonomhistorikern Christina Romlid i sin avhandling.

Dog i onödan
När Tabellverket kom med sin första rapport 1755 visade den på dödligheten i de vanligaste sjukdomarna. Läkarkollegiet hävdade att av de 22 000 som har avlidit till följd av mässling, smittkoppor, febrar, mag- och bukrev, rödsot, frossa, barnsbörd och kikhosta, skulle över 16 000 ha kunnat räddas, om de fått tillgång till läkare och rätt vård. Om det hade funnits fler examinerade barnmorskor skulle de kunnat rädda 400 av de 651 kvinnor som dog i barnsbörd, enligt rapporten.

Det här var fakta som riksdagen lyssnade på.

Argumenten träffade helt rätt – i samhällets styrande skikt var man överens om att en sviktande befolkningstillväxt var orsak till den ekonomiska krisen. Nu blev det fart på att bygga upp landets hälso- och sjukvård. I mitten av 1700-talet fanns två miljoner invånare i Sverige, men bara drygt tiotalet provinsialläkare. 1773 hade provinsialläkarna ökat till fyrtio. Två år senare öppnades landets första barnbördsanstalt, där läkarna utbildade och examinerade barnmorskor.

Medicinarkollegiet fick allt mer makt och 1796 överlät Kungl Maj:t hela medicinalverket åt läkarna.

Medicinvetenskapen fick alltså ökad politisk makt, men det folkliga motståndet var fortfarande stort. Landets invånare, såväl fattiga som mer bemedlade, anlitade oftast så kallade kvacksalvare.

I vissa socknar vägrade man anställa examinerade barnmorskor. I maj 1824 fick Kungl Maj:t ett brev från landshövdingen i Göteborgs och Bohuslän om att »allmogen« i Morlanda pastorat vägrat att betala lön till en examinerad barnmorska. De hade redan »flera erfarna och beprövade kvinnor, skickliga i att biträda«, argumenterade de till landshövdingen, varför då anställa en examinerad? Under de senaste två åren hade ingen av socknens 202 barnaföderskor avlidit eller fått sin hälsa förstörd. Men den enda barnaföderskan som under de senaste tjugo åren anlitat en examinerad barnmorska hade dött.

Den största faran för barnaföderskorna var inte bristen på examinerade barnmorskor, argumenterade Morlandasamlingen, utan fattigdomen. Den tvingade kvinnan att sköta hushållet alltför tidigt efter barnsbörden, med stora risker för hennes hälsa.

Kungl Maj:t lyssnade på församlingen och de slapp anställa en examinerad barnmorska.

– Det är ett av flera exempel där läkarna eller staten tvingats ta hänsyn till lokalbefolkningens vilja, säger Christina Romlid, som studerat skrivelserna till Kungl Maj:t.

Bötfälldes
I sin avhandling lyfter hon fram några fall där oexaminerade barnmorskor överklagade för att de bötfällts efter att ha biträtt vid en förlossning, trots att socknen haft examinerad barnmorska. Kvinnorna hävdade att de bara fullgjort sin medborgeliga plikt att hjälpa när de blivit ombedda. Varför skulle de då straffas? I de flesta fall blev det avslag på begäran om bötesbefrielse. Läkarkollegiet ville markera och de fick makthavarnas öra.

Ännu i mitten av 1850-talet anlitade befolkningen helst oexaminerade barnmorskor och de så kallade kvacksalvarna, visade rapporter från dåtidens provinsialläkare.

Detta trots att läkarna hade använt prästerna för att sprida sina medicinvetenskapliga ideal, trots att de delat ut gratis skrifter där de som anlitade de farliga oexaminerade barnmorskorna framställdes som dumma och oupplysta och trots förbud mot kvacksalveri, böter och andra straff.

Men 1908 beslöt riksdagen att varje socken skulle ha en examinerad barnmorska. Därmed var den oexaminerade barnmorskans saga all. Läkarkollegiets kamp hade nått sitt mål. Den stabila grunden till dagens hälso- och sjukvård var lagd.
Men Christina Romlid menar att det folkliga motståndet hade betydelse. Det påverkade läkarkollegiets maktbasbygge.

– Motståndet resulterade i barnmorskans rätt att använda instrument. Det folkliga trycket tvingade också fram en barnmorskeutbildning i Göteborg. Och tänk på att det trots allt dröjde ända till 1908 innan alla kommuner måste ha en examinerad barnmorska.