Läsarkommentarer: Man behöver inte säga sanningen

Man ska inte ljuga, men behöver inte vara så sanningsenlig hela tiden och upprepa ledsamma saker. Det är den samlade bilden efter novellen om Alzheimersjuka Eva som blir lika ledsen varje gång hon får höra att maken är död. Om du klickar på länken till höger kan du läsa en kommentar av Kerstin Sjöström, ordförande i riksföreningen Sjuksköterskan inom äldrevård. Du kan också själv skriva kommentarer på www.vardfacket.se.

5 augusti 2004

Avled tankarna på maken

När det gäller sanningen tycker jag inte att man alltid ska säga som det är. Fast man ska inte ljuga heller. Snarare avleda henne när detta med maken Henrik kommer upp. Annars skulle hon vara ledsen varenda dag. För Eva är det ju som om hon hörde det för första gången vid varje tillfälle.

Med över 25 år i sjukvården, flera av dem på ett äldreboende, har jag träffat många dementa. Mycket har ändrats. Förr var det vanligt att man lurade i patienten medicin när de inte ville ha den. Till exempel genom att röra ner den i maten. Man får inte göra så i dag, och inte tvinga patienterna heller. Men jag tror inte att det alltid går att fråga och låta dem bestämma själva.

När det gäller bröstcancern är frågan om man ska berätta så mycket för henne om den. Eftersom hon har Alzheimer vet vi ju inte hur mycket hon förstår. Det är nog ett stort dilemma vem som ska avgöra om Eva ska opereras eller inte.

Katarina, sjuksköterska
i vårdboende och hemsjukvård

 

Upprepa inte ledsamheter

Vi tycker att man borde ta hänsyn till kvinnans livssituation hellre än till eventuella vårdprogram. Få lokal kontroll över tumörsjukdomen, till exempel med medicinsk behandling för att hålla tumören i schack.

Sen blev hon helt fel bemött. Även om Eva har Alzheimer ska man förstås prata med henne, inte som här över huvudet på henne. Vi träffar ofta äldre patienter med Alzheimer hos oss. Man behöver ju inte hela tiden upprepa ledsamma saker, som här att hennes make är död.

Vi tror att det hade varit bättre om sonen hade följ med till sjukhuset i stället för sonhustrun. Honom har hon haft nära mycket längre än sonhustrun så kanske hade hon känt igen honom bättre.

Sjuksköterskor på strålbehandlingen vid onkologiska kliniken, kirurgi- och onkologcentrum i Östergötland.

 

Tala lugnt och vänligt

Det är en tillspetsad skildring och bemötandet är oprofessionellt och respektlöst. Med Alzheimerdrabbade är det viktigt att tala lugnt och vänligt, tydligt och i korta meningar. Det är också viktigt att ha tålamod.

Sen behöver man inte säga sanningen, men man behöver inte ljuga heller. Man kan använda validationsmetoden.

Det är svårt att utifrån novellen avgöra om kvinnan bör opereras. Det viktigaste är att hjälpa henne så mycket som möjligt utifrån hennes demens. En demensspecialist borde göra en bedömning om operation ska göras eller inte. Dessutom behöver de anhöriga information om hur man bemöter dementa. Då kommer både de och Eva att må bättre.

Saila Kärppe och Jani Keisanen, sjuksköterskor
Högdalens äldreboende i Stockholm

 

Glöm regelboken

Eva och Henrik. Henrik och Eva, alltid tillsammans. Henrik sitter i vardagsrummet med sitt eftermiddagskaffe. Det är lugnt och harmoniskt, tiden står stilla. Eva pysslar med sitt.

I sonhustruns värld råder brådska och effektivitet, den världen är inte längre Evas. Lyssna därför på ditt hjärtas röst och låt det sunda förnuftet vägleda. Glöm regelboken!

Ritva Nyberg Sund

Senaste jobben

Hämtar fler artiklar
Till Vårdfokus startsida