Lite humor underlättar forskning

Forskaren Susan Wilhelmsson ser en risk med att distriktssköterskor specialiserar sig, eftersom den specifika kompetensen då riskerar att försvinna till förmån för smala och sjukdomsinriktade specialiteter som ger mer »status«. Vid hembesöket ser distriktsköterskan patientens hela situation, hon lär känna och får en speciell närhet till patienten. Hennes roll är därför värd att värna om, hävdar Susan Wilhelmsson.

Forskarbanan var inte självklar för distriktssköterskan och universitetsadjunkten Susan Wilhelmsson. Lärarnas kompetens skulle höjas och eftersom poängen från de »gamla« utbildningarna inte räckte till läste hon på universitetet. Eftersom hon anser att sjuksköterskeyrket ska vara akademiskt, tyckte hon att det var bra.

Men hon konstaterar att det finns krafter som motarbetar det, som vill att sjuksköterskor enbart ska ha en yrkesexamen. Det speglar synen på vad man anser att sjuksköterskan ska göra. I grunden är det en kvinnofråga, bilden är att läkare är män och sjuksköterskor är kvinnor, menar hon.

I samband med studierna fick Susan Wilhelmsson kontakt med FoU-enheten och chansen att medverka i en uppföljning av den psykosociala arbetsmiljön efter husläkarreformen och förskrivningsrätten för distriktssköterskor. Där fick genusperspektivet en självklar plats.

– Rollerna hade förändrats för både distriktsläkare och distriktssköterskor och jag ville belysa det som fanns mellan professionerna – hur samarbetet hade påverkats.

Arbetsam doktorandtid
Avhandlingsarbetet ledde fram till det arbete som FoU-handledare som Susan Wilhelmsson har i dag. Med värme och entusiasm beskriver hon hur det ger henne möjlighet att själv forska, vara samtalspartner till personal i primärvården och att handleda projekt.

Doktorandtiden var visserligen arbetsam, »förfärlig emellanåt«.  Men det var värt det, tycker hon. Eftersom hon är nyfiken och hela tiden vill lära nytt, tycker hon att forskning är roligt, och med ny kunskap vill hon visa hur det ser ut i verkligheten.

Men visst har det kostat på. Sjuksköterskor får inte den uppbackning som många läkare får, de måste göra alla moment i forskningsprocessen själva. Och det, menar Susan Wilhelmsson, ger sjuksköterskor en bättre forskarutbildning.

Även om hon är uppfylld av det hon håller på med har hon aldrig känt att världen har rasat ihop vid motgångar. Själv tror hon att det underlättar att ha en viss distans till sig själv och till sitt arbete, kryddat med lite humor.

Det hjälpte nog också när hennes avhandling för ett år sedan var färdig och en del av upplagan utskickad. Det var tre veckor kvar till disputationen när det upptäcktes att avhandlingen hade fel logotyp.

– Det var bara att samla ihop redan utskickade exemplar, kånka dem till tryckeriet, kånka tillbaka nya med rätt logotyp, skicka ut igen… Jag hade fullt upp och hann aldrig bli nervös – och den blev klar i tid, berättar Susan Wilhelmsson.