Lönerna på rätt väg
Jag tycker att det är roligt att gå till jobbet varenda dag. Jag känner mig privilegierad för att jag har ett sådant roligt och intressant arbete«. Så säger sjuksköterskan Lulli Mjörnell i tidningen Amelia (nr 22/01), som på flera sidor försöker ta reda på vad det är som gör att så många trivs med att jobba i vården.
Lulli Mjörnell, som arbetar på Karolinska sjukhuset i Solna, berättar om varför hon trivs på jobbet, om möten med patienter, om de avancerade arbetsuppgifterna och om kunskap som ständigt måste uppdateras. Hon berättar entusiastiskt om de möjligheter som jobbet innebär för henne som yrkesmänniska.
Det är rolig och upplyftande läsning, för artiklarna ger en så bra bild av hur krävande och kvalificerat, men framför allt stimulerande, jobbet som sjuksköterska, barnmorska eller biomedicinsk analytiker är. Det blir också en intressant motbild till den ständigt negativa rapportering om vården som vi vanligtvis möter i samhällsdebatten. Men båda bilderna är förstås sanna. Det är allt för många inom vården som bär en enorm arbetsbörda utan att kompenseras för det, varken när det gäller lön eller inflytande.
Men något som de allra flesta som jobbar i vården delar med varandra är glädjen över själva jobbet.
Tyvärr har vårdens arbetsgivare utnyttjat den kärleken till yrket som så många av oss känner, och vi har fått subventionera den svenska hälso- och sjukvården med våra låga löner och icke-individuella arbetsscheman i ett system där vi betraktas som utbytbara. Men detta håller på att förändras, bland annat genom en förändrad arbetsmarknad, där nya arbetsgivare dykt upp och erbjuder bättre arbetsvillkor, samt genom allt mer marknadsanpassade löner.
Sjuksköterskan Lulli Mjörnell har tur, hon berättar att hon har en väldigt bra chef och att hon har gott om inflytande över sina arbetsuppgifter.
Det enda hon egentligen är missnöjd med är lönen, och det är hon inte ensam om. Och Lulli Mjörnell har helt rätt när hon säger att hon och hennes kolleger är felbetalda och inte får betalt för den kompetens och det stora ansvar som jobbet innebär. Men löneutvecklingen går åt rätt håll. De senaste åren har sjuksköterskorna haft den bästa löneutvecklingen av alla yrkesgrupper inom vården. Det visar att den strategiska lönepolitik som Vårdförbundet arbetar efter har varit rätt väg att gå. Och det mesta tyder på att lönerna för medlemmarna kommer att fortsätta öka; arbetsmarknaden får fler aktörer, konkurrensen om personalen hårdnar, vårdbehovet växer och en utveckling av vården ökar efterfrågan på kvalificerad personal.
Ett problem är dock att de stora arbetsgivarna inom vården, landsting och kommuner, inte har någon strategisk lönepolitik. Få av dem har ännu insett att, för att över huvud taget kunna behålla och rekrytera våra yrkesgrupper i framtiden, så måste de inte bara höja lönerna så att de står i relation till vad man bidrar med, utan också erbjuda inflytande över arbetsuppgifter och arbetstid, samt individuella lösningar.
Det är nu arbetsgivarna kan avgöra om de ska lyckas rekrytera för att täcka de vårdbehov som vi kommer att stå inför 2005 eller 2010. De arbetsgivare som inte ser till helheten, som inte ser över ledarskap, organisation, kompetens, arbetstid och löner, kommer aldrig att klara detta. Inte minst måste de se till att värdesätta erfarenhet. Det är ett allvarligt problem att erfarenhet i yrket inte märks i lönekuvertet.
Även om löneutvecklingen för Vårdförbundets medlemmar nu är god, så kan man märka att arbetsgivarna tenderar att bli mer återhållsamma. Vi kommer i löneförhandlingssituationer säkerligen att få höra att landsting och kommuner har så dålig ekonomi, och därför inte kan höja lönerna mer än marginellt. Men, stå på er, för det finns ingen anledning för oss att subventionera sjukvården med våra löner. Tvärtom. Vårt läge på arbetsmarknaden är för bra för det.
Slutligen vill jag passa på att framföra ett varmt tack till alla er som har besvarat den enkät som Vårdförbundet skickat ut till 1 500 av medlemmarna. Enkäten handlar bland annat om nyttan med, och värdet av, att vara medlem. Era svar kommer att betyda mycket nu när vi i ett omfattande förändringsarbete utvecklar Vårdförbundet för att bättre kunna möta de behov ni har som medlemmar i förbundet.