Månadens forskare

12 januari 2004

Att fotboll är en viktig del i sjuksköterskan Martin Bäckströms liv råder det inget tvivel om. En gång valde han att gå på en fotbollsmatch i stället för en viktig middag med forskarkolleger. Hur det togs emot förtäljer inte historien. När han tog sin licentiatexamen fick han en fotboll med Umeå IK:s damlags autografer, och det var uppskattat.

– De är så duktiga. Jag har följt dem i tio år, några bor i närheten så jag ser dem ibland även utanför plan. Den bollen kommer jag aldrig att sparka på.

Men självklart är utrymmet för rapportering av läkemedelsbiverkningar också stort.

– Var tionde patient som läggs in på medicinavdelningar gör det på grund av läkemedelsbiverkningar, och inom geriatriken är det ännu fler. Därför måste kunskapen bli bättre, säger Martin Bäckström, som arbetar på norra regionens biverkningscenter i Umeå.

Sjuksköterskor är i dag inte skyldiga att rapportera biverkningar, annat än av de läkemedel som de själva förskriver. Men hans studier visar att de är viktiga som biverkningsrapportörer. Att satsa på sjuksköterskorna, utbilda och stimulera dem att ta ett större ansvar för det, skulle öka säkerheten i rapporteringen, anser han.

En stor del i Martin Bäckströms arbete är att ta emot och handlägga biverkningsrapporter, delta i fallkontrollstudier och utreda akuta läkemedelslarm. Det är långt mellan patientkontakterna, medan mötena med läkare, sjuksköterskor och barnmorskor är desto tätare. Och det är kul, tycker han.

– Mycket av rapporthandläggningen är rutinarbete. Men jobbet är också självständigt och ger stora möjligheter att vara ute och prata med dem som möter patienterna, att informera och utbilda.

Det är också framför allt i den mer utåtriktade delen av jobbet, som Martin Bäckström ser sig själv i framtiden. Att ta steget och börja forska har varit en naturlig fortsättning på dels de utbildningar han har gått och dels de studier han har gjort i arbetet. Ledningen, både den lokala och Läkemedelsverket, har också stött hans forskning, vilket har betytt mycket.

– Forskningen är en del av jobbet och jag har fått den tid jag har behövt för den. Det är kul att också andra tycker att det jag håller på med är viktigt. När en plan som jag har skrivit granskas av andra, och de tycker att det är så viktigt att jag beviljas pengar för att genomföra den, sporrar det förstås.

För korrespondens:
Martin Bäckström, specialistsjuksköterska, institutionen för
farmakologi och klinisk neurovetenskap vid Umeå universitet, 090-785 39 08.
martin.backstrom@pharm.umu.se

Hämtar fler artiklar
Till Vårdfokus startsida