Många brister ledde till dödsbranden i Växjö
Brister i utbildning, oerfaren personal, otydlig organisation, dålig kommunikation. Det var många olika omständigheter som samverkade negativt när det brann på rättspsykiatriska avdelningen vid S:t Sigrid i Växjö förra sommaren. Två patienter omkom.
Den 1 augusti kl 03.51 började det brinna i en cell på Regionpsykiatriska klinikens avdelning 67 i Växjö. Personalen förlorade kontrollen över branden. Flera patienter och anställda skadades, två patienter dödades i branden.
Det var en rad brister när det gäller personalens utbildning, brandövning, avvikelsehanteringen och hur arbetsmiljöarbetet bedrivits som ledde till att branden fick så katastrofala följder. Det menar Arbetsmiljöinspektionen, vars rapport nu har lagts fram.
Bara outbildad personal
Natten det brann fanns bara outbildad personal på avdelningen och grannavdelningen 68. En hade arbetat i drygt ett år, resten hade sommarvikariat. Ingen av dem hade fått någon utbildning i brandskydd. Eftersom patienterna vårdas länge hade de tillåtits inreda sina rum mer ?hemlikt?, vilket innebär att det fanns brännbart material i rummen.
Arbetsmiljöinspektionen är också kritisk mot att de avvikelser som rapporterats tidigare under sommaren inte lett till åtgärder. Inspektionen kritiserar också arbetsmiljöarbetet på kliniken.
Chocktillstånd
Landstinget lever fortfarande i något slags chocktillstånd efter branden. Både sjukhusdirektören och landstingsdirektören har tagit ?time out?. Alla väntar på besked från åklagaren om någon ska åtalas för det inträffade.
Ungefär så beskriver Susann Åkesson läget. Hon är psykiatrisjuksköterska och avdelningschef på S:t Sigfrid. Hon berättar också om ett intensivt arbetsmiljöarbete som startat efter branden.
? Nu vet alla hur det borde ha varit. Men det visste vi ju inte då…
Också på andra sätt har organisationen skärpts. Det ska till exempel alltid vara minst hälften utbildade i tjänst. En brandingenjör har gått igenom lokalerna och ska snart lämna sin rapport om vad som behöver ändras.
? Men fortfarande finns det luckor när det gäller avvikelsehanteringen och hur delegationsordningen ska se ut, menar Susann Åkesson.