Många hinder för förkortad utbildning

Det finns ingen enkel väg att förkorta utbildningen till sjuksköterska och lärare, visar en utredning som regeringen har beställt.

Aförkorta utbildningstiden för yrkesaktiva undersköterskor som vill bli sjuksköterskor har många hinder. Ett stort är att det inte går att validera hela grupper, konstaterar utredningsgruppen i sin rapport, som utbildnings- och kulturdepartementet fick i slutet av mars.

Något lättare är det inom läraryrket, alltså för barnskötare att bli förskollärare.

– Det här är en mycket bra utredning, säger Anette Richardson, ombudsman på Vårdförbundet. Den visar det vi har sagt hela tiden: att validera handlar om att mäta individers kunskaper. Man kan aldrig validera grupper.

Anette Richardson pekar också på några andra viktiga punkter i rapporten: att gymnasiala och eftergymnasiala utbildningar inte kvalificerar till förkortad utbildningstid, att man visar att det redan i dag finns många möjligheter till kompetensutveckling och att genusperspektivet belyses.

– Det är bra att man i rapporten så tydligt klargör vad validering är, säger Anette Richardson. Jag tror att det finns en del missförstånd på den punkten.

Regeringens uppdrag till utredningsgruppen med representanter för universiteten i Linköping och Umeå samt högskolan i Malmö löd:

»Utarbeta modeller för att tillgodose en representativ grupp undersköterskors respektive barnskötares utbildningsbehov fram till en yrkesexamen inom respektive område, inklusive utbildningsplaner för förkortad utbildningstid. Målet är att utbildningstiden till de båda examina kan kortas väsentligt.«

Utredningsgruppen konstaterar att vare sig undersköterske- eller barnskötarutbildningen har tillräcklig omfattning eller djup för att i sig kvalificera för en förkortad utbildningstid.

Till exempel förbereder dessa utbildningar inte för den självständighet som krävs i yrken som sjuksköterska respektive lärare.

Att man aldrig kan »gruppvalidera« gör att tiden som en student kan »spara« genom att få delar av sin kompetens tillgodoräknad genom validering inte kan beräknas generellt.

Dessutom är det inte säkert att man kan spara »kalendertid«, det vill säga att utbildningen kan bli kortare från start till examen, eftersom de färdigheter som den enskilda individen har oftast motsvarar kortare kursavsnitt insprängda i kursen (oftast kliniska erfarenheter).

Möjligen kan man mer generellt erbjuda validering inom väl avgränsade kunskapsområden där man av erfarenhet vet att undersköterskor eller barnskötare ofta har kompetens, säger arbetsgruppen. Men valideringen är som sagt alltid individuell.

För att validering i någon större omfattning ska kunna göras fordras kompetensutveckling också av universitets- och högskolepersonal.

David Samuelsson är planeringschef på utbildnings- och kulturdepartementet. Han säger att man har tagit emot rapporten men ännu inte hunnit analysera den.

– Det här är en viktig fråga, säger han, men vi har ingen tidplan för hur den ska beredas. Men så mycket har jag förstått att det i första hand är en fråga om arbetssätt, vilket betyder att det är en fråga för lärosätena och inte för departementet.