Mänsklig närvaro allra viktigast

Närhet och att få information är det som betyder mest för att den som har varit med om en olycka ska känna sig trygg. Senare är det viktigt att få hela skeendet återberättat.

Den som råkar ut för en allvarlig olycka kan ha svårt att komma ihåg vad som har hänt. Sjuksköterskan Carina Elmqvist har studerat det akuta omhändertagandet på skadeplats och akutmottagning. Resultatet är berättelser från patienter, närstående och olika professioner. En patient berättade hur betydelsefullt det var att den brandman som tog hand om honom på olycksplatsen senare besökte honom på intensiven. Han kunde då ställa frågor om händelsen. ?

— Det är viktigt att få hela situationen berättad för sig för att kunna gå vidare, säger Carina Elmqvist. ?

I patienternas berättelser framgår det tydligt hur mycket den mänskliga närvaron betyder. Självklart måste räddningspersonalen vidta alla akuta åtgärder, som att stoppa blödning och ventilera, men patienterna upplever närhet som det allra viktigaste. En brandman berättade hur han såg en skadads namn på insidan av personens jacka. När han tog hennes hand och sa namnet kände han hur hon tryckte hans hand tillbaka.?

Räddningspersonalen beskriver hur de kämpar med omhändertagandet. Det systematiska omhändertagandet inger trygghet, samtidigt som den oförutsägbara situationen gör att de kan känna sig osäkra och frustrerade. Kraven är stora, de ska upprätthålla den sköra tråden mellan liv och död. För ambulanspersonal, polis och brandmän vore det lättare att samarbeta om de hade kunskap om och förståelse för varandras arbets- och ansvarsområden, säger Carina Elmqvist.

På akutmottagningen tas patienten snabbt om hand. Vårdarna finns inledningsvis nära och patienten får mycket information och känner sig trygg. De som bedöms som mindre brådskande prioriteras sedan ner och får vänta. Patienten känner sig trygg med den medicinska vården men behöver också få veta vad som ska hända och hur lång väntan kommer att bli. Men den informationen ges inte alltid. Patienten accepterar väntan och att de som är sjukare prioriteras, men måste själv få veta hur lång väntetiden kan bli — om det finns tid att gå på toa eller köpa något att äta. ?

— Personalen på akuten skulle vinna mycket på att prata med patienterna om vad, hur och varför, och hur lång tid det kommer att ta. Det är viktigt att skapa mening i mötet, att man pratar om det som är betydelsefullt för patienten.

Carina Elmqvist ser problem på akutmottagningar i hög grad som strukturella brister som skulle gå att åtgärda. Till exempel gör planeringen på akutmottagningen att sjuksköterskan inte heller alltid vet när läkaren kommer att vara på plats och kan ta emot patienterna. Carina Elmqvist kallar fenomenet för det ”dubbla väntrummet”. Sjuksköterska och patient väntar tillsammans på en läkare som står någon annanstans i huset och opererar, och ingen vet hur lång tid det tar.

Hämtar fler artiklar
Till Vårdfokus startsida