Marina Olsson: Nu krävs långsiktig planering
Vårdförbundets nya ordförande i Västra Götaland, Marina Olsson, anser att sjukhusledning och politiker inom Sahlgrenska universitetssjukhuset måste göra en långsiktig planering och visa vilken vård de vill prioritera. Att som i dag lägga ansvaret på personalen är orimligt.
– Personalen är otroligt lojal mot patienterna och mot verksamheten. Men nu är det nog. De är slutkörda och uppgivna. Att inte ta vara på deras engagemang och kompetens är resursslöseri, säger Marina Olsson, ny ordförande för Vårdförbundets 19000 medlemmar i Västra Götaland.
Dagen innan demonstrerade alla fackliga organisationer mot det akuta läget på Sahlgrenska universitetssjukhuset, su, Marinas Olssons arbetsplats. Nya krav på nedskärningar och hot om uppsägning av personal var den utlösande orsaken till denna första gemensamma aktion.
Hoppet om vinster genom sammanslagningen av Sahlgrenska, Mölndal och Östra sjukhuset har bytts mot ett underskott på över 400 miljoner kronor för su. Yrkesinspektionen har tilldömt ett vite på 9 miljoner kronor om inte de akuta problemen för arbetsmiljön rättas till.
– Förr fanns det en chans till återhämtning mellan perioder av hård belastning men nu finns det ingen tid. Personalen orkar inte längre, säger Marina Olsson.
Det visar sig inte minst i antalet ökade långtidssjukskrivningar inom su.
Ständiga panikåtgärder
Det stora problemet i dag är att det saknas långsiktig planering. Även om det fanns bra samverksavtal inför sammanslagningen till su har samverkan inte fungerat i praktiken, som Vårdfacket skrev om i våras. Personalen vill, men får ingen chans att delta i omorganisationen.
– Det har ständigt varit förändrade spelregler, utan en långsiktig plan.
– Man lever på årets budget för att vid hösten märka att pengarna inte räcker till årsskiftet. Resultatet blir panikåtgärder som inköps-, vikarie- och anställningsstopp. Då finns ingen chans till kompetensutveckling för personalen, vilket får förödande konsekvenser på sikt. Våra medlemmar riskerar att inte hänga med i vårdutvecklingen eller hinna göra de förändringar av arbetsförhållandena som är nödvändiga för att få en bra arbetsmiljö, säger Marina Olsson.
– Politiker och sjukhusledning brukar säga att personalen är den viktigaste resursen. Det är det dags att visa det i handling.
Såg hur många led
Det var lusten att påverka som fick henne att engagera sig fackligt 1992. Då hade undersköterskorna bytts ut mot sjuksköterskor. Kirurgavdelningen hon alltid arbetat på var helt sjuksköterskebemannad. Marina Olsson, som är van att säga vad hon tycker, blev vald att föra sina kollegers talan inom kliniken.
– Även om det var en förändring jag stödde, var undersköterskorna mina arbetskamrater och jag såg hur många led. Det var en uppslitande period och jag ville vara med och påverka, säger Marina Olsson, som själv varit både sjukvårdsbiträde och undersköterska.
Att personalen får inflytande och kan påverka förändringar är avgörande för att arbetsmiljön ska bli bättre. Men då krävs långsiktig planering. Med ständiga panikåtgärder från politiker och sjukhusledning raseras alla försök till planering.
– I dag är det galopperande underskottet överordnat allt. Politikerna måste göra en ordentlig analys av vårdbehoven inom landstinget och lägga en realistisk budget med hänsyn till att invånarna blir äldre, och har mer komplexa vårdbehov. De måste väga in vad vi kan erbjuda av alltmer avancerad vård och säga ifrån vilken vård de kan erbjuda och vilken de inte längre klarar.
Nyligen sa Vårdförbundet, Saco och sktf ja till »alternativa driftsformer« inom Västra Götaland, det vill säga möjligheter till privatisering av vården.
– Vi är positiva till att det nu finns en chans för personalen att ta över sin verksamhet. Det ger patienterna en möjlighet till ökad mångfald inom vårdsektorn. Och det ger våra medlemmar en chans att skapa arbetsplatser där de kan påverka sin verksamhet och sina utvecklingsmöjligheter. Men några pengar sparar man inte på förslaget, eftersom de nya vårdavtalen ändå ska betalas av allmänna medel.
Egentligen tycker hon inte att personalen ska behöva öppna eget för att få inflytande. Det skulle de kunna få inom dagens verksamhet, om de bara gavs chansen. Med eget ansvar för budgeten på basenheten skulle deras engagemang och kompetens utnyttjas bättre. Men som det ser ut inom su är alla beslut om personalinflytande bara vackra ord på papper.