…men här får de chansen att utvecklas i yrket

På Luleå vårdcentral lyckas distriktssköterskorna vara både goda generalister och specialister med kompetens bland annat inom diabetes- eller allergiområdet. Ledningen stödjer och uppmuntrar till förkovran.

10 januari 2000

Vårdcentralen mitt i sta’n. Så står det på skylten till Luleå vårdcentral, som är inrymd i ett sextiotalshus i rött tegel på Timmermansgatan. Här arbetar elva distriktssköterskor uppdelade på två vårdlag. Fyra med mottagningsarbete, sju med geografiskt områdesansvar men med basen på vårdcentralen, och så en avdelningsföreståndare som är arbetsledare. Här finns tre undersköterskor. Chefen för vårdcentralen är läkare.

Mottagningen är ganska stor och ljus.

– Men lokalerna är lite slitna, ursäktar sig Karolina Carlsson.

Hon är en av de fyra distriktssköterskorna som är placerade på mottagningen. Strax kommer också Margareta Åström som ansvarar för patienterna i centrala staden.

Luleå vårdcentral är en av de tretton vårdcentraler som fick besök av Komrevs revisorer 1998. Revisorerna skulle, på uppdrag av de förtroendevalda landstingsrevisorerna i Norrbottens län, granska distriktssköterskeverksamheten. Några av deras frågor var: Vem leder verksamheten? Hur gör distriktsköterskorna prioriteringar i sitt arbete och hur stämmer verksamheten med de politiska målen? Politikerna beskriver generella mål för verksamheten i det som kallas landstingsplan. Dessa mål ska sedan brytas ner till konkreta arbetsuppgifter som formuleras i vårdcentralens basenhetsplan.

Karolina Carlsson och Margareta Åström drar sig till minnes att någon var här och ställde frågor om hur de arbetade.

Eldsjälar på vårdcentralen
I sin analys av verksamheten skrev revisorerna Lars Källström och Jan Erik Wuolo: »En mycket välfungerande enhet vad avser styrning och ledning av distriktssköterskor. Ledningen bygger på förtroende och kännetecknas av hög självständighet för distriktssköterskorna. Det finns upprättade rutiner som stöd för verksamheten./…/En profilering och specialisering av distriktssköterskorna pågår.«

Ordföranden för landstingsrevisorerna i Norrbotten, Lars Hedberg, anser också att personalen på vårdcentralen med stort engagemang har kommit fram till ett bra arbetssätt för primärvården. Han beskriver dem som eldsjälar.

Margareta Åström säger att samarbetet mellan sjuksköterskorna på mottagningen och distriktssköterskorna väl inte alltid fungerat gnisselfritt, men att hela vårdpersonalen med gemensamma ansträngningar har fått det att fungera allt bättre.

– Vi försöker medvetet hitta lösningar på problem på ett tidigt stadium.

»Ledningen lyssnar på oss«
Margareta Åström och Karolina Carlsson talar båda om att ha beredskap för förändringar. För att arbeta på ett nytt sätt eller att skaffa sig ny kompetens inom något område.

– Gemensamma utbildningsdagar utanför vårdcentralen har gjort att hela personalen lärt känna varandra bättre. Det har stärkt samarbetet, säger Margareta Åström.

Det finns en öppenhet i attityden på mottagningen som gör att det är lätt att ta kontakt med ledningen och föra fram idéer och synpunkter, anser båda.

– Ledningen lyssnar på oss. Det finns en särskild kompetensplan för varje anställd. Och vi har utvecklingssamtal med både avdelningsföreståndaren Karin Widman och vårdcentralschefen Johan Alsén varje år.

När Karolina Carlsson kände att hon behövde mer kunskap för att kunna ta hand om patienter som hamnat i en livskris efter ett dödsfall i familjen eller efter en skilsmässa, fick hon gå kurs i samtalsmetodik på betald arbetstid. Med vikare på mottagningen under tiden.

Bara det senaste året har hon träffat tio personer som kommit för samtalskontakt. Några har hon mött upp till de sju gånger man som mest får komma. Det ska vara just en begränsad samtalskontakt och inte psykoterapi.

På psykkliniken på lasarettet är de väldigt nöjda med att nu slippa remisser på dessa patienter, som inte hör dit. Karolina Carlsson rapporterar till patientens läkare hur samtalskontakten framskridit.

Karolina Carlsson och Margareta Åström är förutom utbildade distriktssköterskor också diabetessjuksköterskor. Båda har tagit de tio högskolepoäng som krävs. Nu har de särskilda diabetesmottagningar och leder även viktminskningsgrupper tillsammans med dietist.

På Luleå vårdcentral finns också sjuksköterskeledda astmamottagningar och här görs öppenvårdens alla pricktester för allergiutredningar i kommunen. Det finns också ständigt grupper för rökavvänjning, »demensgrupper« för anhöriga till dementa och grupper för mental träning för de patienter som har kronisk värk och behöver lära sig att slappna av.

– Vi har ambitionen att vid sidan av grundjobbet som distriktssköterska ha en egen ansvarsdel inom något område. Det fungerar som en uppdaterad resurs för kollegerna, säger avdelningsföreståndaren Karin Widman.

Kunskaper och erfarenheter delar man med sig av vid distriktsskötersketräffarna en gång i månaden, och vid det utbildningsmöte man har en onsdag eftermiddag i månaden. Hela personalen på vårdcentralen träffas på gemensamma möten två gånger i månaden.

I Norrbotten var man inte så förtjust i husläkarreformen när den kom. Primärvården förhalade införandet av den nya organisationen och efter valutgången 1994 var det heller inte ett krav. Därför är vårdcentralen organisatoriskt upplagd med distriktssköterskor som har ett eget geografiskt områdesansvar för patienterna, vilket inkluderar hemsjukvården, och distriktssköterskor med mottagningsarbete.

– Vi prövade ett tag att rotera mellan mottagningsarbete och arbete ute i distriktet, men förkastade den modellen. Den distriktssköterska som var inne på mottagningen ville ut och ta hand om sina patienter, säger Margareta Åström.

Mår bra av att få utvecklas
Johan Alsén är allmänläkare och vårdcentralschef sedan tre år.

– Det finns de som menar att distriktssköterskor ska vara generalister och inte nischa in sig på olika specialområden. De tycker att distriktssköterskorna riskerar att tappa helhetsperspektivet och bara ger vissa patientgrupper bra service om de får ökad specialkompetens. Men jag tycker att vi löser det ganska bra på vår mottagning, med både helhetssyn och specialinriktning. Distriktssköterskorna mår bra av att få utvecklas och skaffa sig ny kunskap och nya arbetsuppgifter, säger Johan Alsén.

Han är väl medveten om vars och ens kompetens och vet att han kan lita på att distriktssköterskorna kan sköta sitt arbete självständigt. I det ligger också att alla har möjlighet till viss
flexibilitet i arbetstiden.

Johan Alsén berättar att vårdcentralen har god ekonomi beroende på en mer eller mindre ständig läkarbrist. »Stafettläkare« från bemanningsföretag hyrs in med jämna mellanrum för att hjälpa upp situationen. Det är kostsamt men hittills har det ändå blivit pengar över till vårdpersonalens kompetensutveckling.

Kvalitetssäkring på datorn
Avdelningsföreståndaren Karin Widman går runt till alla varje morgon för att försäkra sig om att arbetet flyter.

– Vi strävar efter att ha så bra rutiner att sjuksköterskor och läkare kan använda sin energi till patienterna och inte slösar bort den på olika irritationsmoment. Det kan handla om att påverka rutinerna i vårdkedjan så att patienter som vi ska ta hand om när de skrivs ut från lasarettet inte skickas hem utan dokumentation till oss, säger hon.

Hon visar på datorskärmen hur arbetet med kvalitetssäkring går till på mottagningen. Hon klickar på ikonen Kvalitetsträdet. Bakom varje löv finns ett vårdprogram som berättar hur man går tillväga på mottagningen när olika åkommor behandlas. Man kan till exempel se hur olika bensår ska skötas eller hur man hanterar spinala katetrar i hemsjukvården. I dokumentet står också vem som ansvarar för innehållet och när det ska omprövas.

Den som kommer ny till mottagningen kan lätt gå in i Kvalitetsträdet för att ta reda på hur olika behandlingar ska ske.
Arbetet med kvalitetssäkring är ständigt pågående. Vårdcentralschefen Johan Alsén är pådrivande och en av mottagningens distriktssköterskor har särskild utbildning i kvalitetssäkring.

– Men vi kunde vara ännu bättre på att utvärdera vad vi gör – läker verkligen såren och får alla våra diabetiker behandling enligt de senaste rönen? frågar sig Johan Alsén.

Kvalitetssäkringen gäller inte minst vad patienterna tycker om vården. I en särskild »klagomur« registreras synpunkter från patienterna i datorn. I slutet av varje månad sker en utvärdering. Många klagomål handlar om svårigheten att komma fram på telefon. Ett svårlöst problem i Luleå,  liksom på många andra vårdcentraler.

Guldpenna för personliga brev till patienterna
I höstas blev vårdcentralen, bland 600 sökande, nominerad till Götapriset för sitt kvalitetsarbete.

I korridoren finns en hel vägg täckt av inramade diplom. De är utmärkelser till vårdcentralen. Ett är från Föräldraföreningen mot narkotika, ett annat är postens guldpenna som Luleå vårdcentral fick för att personalen skrivit så tydliga och personliga brev till patienterna.

Vid läkarstämman 1998 fick vårdcentralen pris för sitt datoriserade system, vas-systemet, som används för att dokumentera i patientjournalen.

– Alla anställda på vårdcentralen har sin egen dator och är uppkopplade mot Internet. Få använder förmodligen möjligheten att söka information på Internet ännu, men på sikt kan det få större betydelse för vården hos oss, säger Johan Alsén.

Sekreteraren Barbro Ström är i full färd med att göra en hemsida för vårdcentralen. Där ska man som patient kunna få information om landstinget och om sina distriktssköterskor och läkare, om öppettider och om olika specialmottagningar. På sikt ska patienterna kanske kunna beställa tid och få vissa recept förnyade genom ett meddelande via den elektroniska posten.

Senaste jobben

Hämtar fler artiklar
Till Vårdfokus startsida