Mer kunskap behövs om beroenden

I början av juli samlades politiker, journalister, opinionsbildare och andra i ett sommarvarmt och vackert Visby för den årliga Almedalsveckan. Vårdförbundet var aktivt under veckan och med stora delar av förbundsstyrelsen på plats deltog vi i, eller lyssnade på, de flesta seminarier som handlade om vården. I år var det ovanligt många på detta tema; vård och omsorg lär bli viktiga frågor i nästa års valrörelse.
Under veckan höll vi ett seminarium om beroendefrågor och vi presenterade två undersökningar i samband med detta. Den ena visade på stora brister i kommunernas bemötande av människor med beroenden. Den andra undersökningen gjordes bland medlemmar i Vårdförbundet och visade att vi måste arbeta mer intensivt med dessa frågor såväl inom Vårdförbundet som inom vården i stort.
1487 medlemmar svarade på enkäten och många hörde av sig med frågor och förslag. Det finns ett stort engagemang i dessa frågor: Tack för era svar! 46 procent av dem som svarade säger sig inte ha tillräckliga kunskaper att bemöta beroende i sin yrkesutövning. Endast 28 procent säger sig ha tillräcklig kunskap om beroenden för sin yrkesutövning.

Att det ihärdiga arbetet mot tobak varit framgångsrikt syns
i undersökningen. Över 80 procent känner sig bekväma med att tala om och ställa frågor om tobaksberoende medan motsvarande siffra är 60 procent när det gäller läkemedels- och alkoholberoende, drygt 50 procent när det gäller mat, anorexi, bulimi och hetsätning och ännu lägre siffror när det gäller spel- och sexberoende.
Arbetet mot tobak måste självklart fortsätta och vi ska
använda de lärdomar vi fått därifrån när vi nu breddar vårt arbete till att gälla fler beroenden.
För att ge stöd i dessa diskussioner har vi gett ut en skrift som heter Om beroende – att möta ett ohälsosamt beteende.
Den finns på www.vardforbundet.se liksom de både undersökningarna jag nämnde tidigare.

Beroendefrågor är ett bra exempel på att våra idéer om en utvecklad närvård är rätt väg att gå. Kommuner och landsting måste ta större ansvar för att förebygga ohälsa. I dag är det alltför vanligt att kommuner pekar på landstinget och nöjer sig med att vården tar hand om problemen när de blivit lätta att diagnostisera. Men någon borde väl ta ansvar för att förhindra att människor far illa! Det krävs färre revirstrider även i denna fråga och det behövs ökat arbete i team som består av många olika professioner och med personal från kommuner, landsting och andra vårdgivare.