”Min roll är glasklar” – Masen i Uppsala slog larm om oacceptabel vårdkvalitet

Den medicinskt ansvariga sjuksköterskans uppgift är glasklar: Hon ska se till att kvaliteten på den kommunala vården och omsorgen hålls uppe. När nedskärningarna går för långt ska hon slå larm och få politikerna att agera. Det gjorde Ann-Mari Godeberg i Uppsala.

Den 29 oktober kunde Uppsalaborna på väg till jobbet läsa lokaltidningen Upsala Nya Tidnings (UNT) löpsedlar: ”Ansvarig sjuksköterska: Dementa vanvårdas i gruppbostad. Gamla utan mat i 18 timmar”. Uppsala hade fått sin egen Polhemsgården-skandal.

Gruppbostaden i Uppsala heter Frodegården, och det var Ann-Mari Godeberg, medicinskt ansvarig sjuksköterska för den kommundel Frodegården tillhör, som citerades på löpsedeln.

– Min roll är glasklar, säger Ann-Mari Godeberg. Jag ska se till att de som vårdas i kommunens regi får en god och säker vård. Det säger hälso- och sjukvårdslagen, förordningen om åligganden för hälso- och sjukvårdspersonal och Socialstyrelsens allmänna råd.

Vården och omsorgen om de gamla på Frodegården hade stora brister. Skulle vanvården ha kunnat gå så långt som på Polhemsgården?

– Nej! försäkrar Ann-Mari Godeberg. Så långt skulle det inte få gå här. Den interna kontrollen fungerar bra
i dag. Och när det gäller hälso- och sjukvård är jag som mas inte underställd politikerna. Om jag upptäcker att förhållandena inom kommunens hälso- och sjukvård inte är försvarbara försöker jag förstås rätta till det genom olika åtgärder inom verksamheten och i nästa skede via kontakter med politikerna. Som en sista utväg kan jag gå till Socialstyrelsen och påpeka missförhållandena. Där kan man ge mig råd och kanske också bestämma sig för att göra en inspektion.

Fem masar i Uppsala
Innan vi kommer så långt har har hon redan i ett par timmars tid gett mig en grundlig lektion i hur masarna i Uppsala, och i synnerhet Ann-Mari Godeberg, lagt upp sitt arbete. Hon är en av fem medicinskt ansvariga sjuksköterskor i kommunen. Tillsammans har de ansvar för den kommunala sjukvården i Uppsalas fjorton kommundelar. Två av de mer åldringstäta kommundelarna, Centrala staden och Luthagen, är Ann-Mari Godebergs domäner.

Hon har också berättat hela förhistorien till att hon och Frodegården hamnade på UNTs löpsedel den där onsdagsmorgonen i oktober.

Ann-Mari Godeberg blev mas i Uppsala i maj 1994. Då var organisationen annorlunda, så hon var till hälften mas i kommundelen Luthagen, till hälften chef för hemsjukvården i samma kommundel. Hösten 1995 gjordes organisationen om, sedan dess är hon mas på heltid och hennes ansvarsområde blev samtidigt dubbelt så stort.

För att de som vårdas ska få den goda och säkra vård de har rätt till måste masen dels ge riktlinjer för hur den ska utföras och organiseras, men också följa upp att de som arbetar i vården följer riktlinjerna.

Masen, med ansvar för åtskilliga särskilda boenden och för hemsjukvården i de egna kommundelarna, men också med mer övergripande utvecklingsuppgifter i hela kommunen, kan givetvis inte vara överallt hela tiden. Därför har masarna i Uppsala arbetat fram riktlinjer (pärmen med de uppdaterade riktlinjerna är snart klar – ”kanonbra”, tycker Ann-Mari Godeberg) och, när saker och ting trots allt går snett, ett system för avvikelserapportering.

Det finns särskilda blanketter att fylla i om något skulle hända som avviker från det normala. Med ledning av dem tar masen ställning till om hon behöver ingripa. De rapporter som kommer in på avvikelseblanketterna är också underlag för eventuella beslut om ”Lex Maria”-anmälningar.

Ett system som detta fordrar förstås att personalen i verksamheten verkligen fyller i och skickar in blanketterna. Det verkar de göra, de ligger i högar på Ann-Mari Godebergs rum. Hon är stolt över att avvikelserapporteringen fungerar, hon ser den som ett första steg i kvalitetssäkringsarbetet. Men det fordrar förstås både att personalen förstår hur viktigt det är att anmäla avvikelser och att de känner att de gör det i en förtroendefull anda. Det går inte av sig självt. Ann-Mari Godeberg berättar att hon arbetat mycket för att skapa denna anda av förtroende mellan sig och de som arbetar i vården.

Känns svårt att tjalla
– De som arbetar i vården kan vara rädda om sina jobb eller tycka att det känns svårt att tjalla på sina kompisar, säger Ann-Mari Godeberg. Men jag tycker att vi byggt upp ett bra samarbete nu, att vi alla känner att vi jobbar för samma sak: att patienterna ska ha det bra eller åtminstone må lite bättre.

De avvikelser som rapporteras är allt från att man inte hade någon personlig kontakt med patienten, ”bara en snabb avklädning”, trots att patienten var ”ledsen, deprimerad och utanför”, till allvarligare händelser som felmedicinering, fallolyckor och annat.

Vad var det då som hände på Frodegården? I våras gick det rykten att kommundelsnämnden tänkte dra in tre tjänster, alltså en tjänst per gruppboende (två demensenheter och ett så kallat omvårdnadsboende), eftersom Frodegården gick med stora underskott i förhållande till budgeten. Under de vårdtunga förmiddagstimmar då man dittills varit tre i personalen skulle personaltätheten skäras ner till två. Antalet timmar då det bara fanns en på avdelningen skulle öka.

Alla som arbetade i vården på Frodegården, de patientansvariga sjuksköterskorna, verksamhetsledningen och masen (Ann-Mari Godeberg) skrev då ner sina synpunkter på vad detta skulle få för konsekvenser för verksamheten och lämnade över dem till kommundelsnämnden. Deras slutsats var att man med den nya nedskärningen av personalstyrkan skulle stiga över gränsen för det möjliga. De kunde inte, skriver de till nämnden, ta ansvar för verksamhetens kvalitet.

Den 14 maj beslutade kommundelsnämnden trots det att dra in de tre tjänsterna. Minskningen trädde i kraft en månad senare.
För att utvärdera neddragningarna av personal bestämde sig Ann-Mari Godeberg för att göra observationer på plats. Hon besökte därför de olika enheterna på gruppboendet vid flera tillfällen på sommaren och hösten, vid olika tidpunkter på dygnet och sammanlagt 26 timmar. Hon dokumenterade allt hon observerade som hade med omvårdnaden av patienterna att göra. I oktober sammanställde hon en rapport till nämnden. Och hon visar i sin rapport på punkt efter punkt att de boende på Frodegården inte får den vård och omsorg de behöver.

De boende riskerar undernäring. De måste äta alla sina måltider mellan i värsta fall 11.30 och 17, det vill säga under mindre än sex timmar. De får svälta i 18 timmar per dygn. I bästa fall förkortas svältperioden till mellan 15 och 16 timmar om dygnet.

De boende fick sin morgonmedicin (som ska tas till frukost) för sent. Det kan bli så att det bara går en timme mellan morgonmedicin och lunchmedicin. Det problemet löstes under hand genom att man började ge de boende deras morgonmedicin före frukost.

Personalen hinner inte med toapassningen. Också boende som skulle kunna hinna till toaletten i tid får kissa på sig i blöjan, vilket naturligtvis känns förnedrande. Många får också sitta i sina rullstolar i för långa pass, vilket innebär att de riskerar att få trycksår.

Meningslös vardag
De boende har en otrygg, meningslös och trist vardag. De kommer sällan ut och de lämnas ofta ensamma, vilket kan ge upphov till bland annat fallskador, men också konflikter och mobbning mellan de boende.

Personalen tvingas på grund av att de är för få till lösningar som inte först och främst är tänkta för att de boende ska må bra. Så har man till exempel börjat låta nattpersonalen göra i ordning de boende tidigt på morgonen. En morgon när Ann-Mari Godeberg kom till en av avdelningarna kvart i sju på morgonen låg två av de boende påklädda på sina sängar. En timme senare hjälptes en av dem ut i dagrummet för att vänta på sin frukost, som serverades ett par timmar senare. Ann-Mari Godeberg anmärker också på att den allmänna hygienen och skötseln av de boendes hygien är under all kritik. En del, men inte allt, beror på underbemanningen.

”Förutsättningarna för att bedriva en god vård finns inte längre. Resurserna är för små. De konskvensbeskrivningar som delgavs nämnden innan beslutet togs överensstämmer med dagens situation”, konstaterar hon i sin rapport, som kommundelsnämnden fick till sitt sammanträde i november.

Bemanningen ökades
Den 6 november samlades kommundelsnämnden. På sitt bord hade de ett förslag från förvaltningen att öka på bemanningen med trekvarts tjänst fram till nyår, samtidigt som man skulle se över verksamheten på olika sätt: kompetensutveckling, läkemedelshantering, aktiviteter för de boende, ekonomi. Nämndens beslut blev att öka bemanningen med en och en halv tjänst (men ändå bara med hälften av vårens nedskärning), och att göra de översyner som föreslogs.

Efter den massmediala uppmärksamheten kring Polhemsgården har Socialstyrelsen och länsstyrelsen nu också bestämt sig för att inspektera Frodegården. Och Ann-Mari Godeberg finns förstås kvar som mas, beredd att rycka ut och försvara kvaliteten för dem som bor i kommunens särskilda boenden.