Missförstånd ökar risk för dödfödda
Gravida somaliska kvinnor som invandrat till Sverige löper fyra gånger större risk att förlora barnet jämfört med både svenskfödda och andra invandrade mödrar. En orsak är att deras strategier inför barnafödandet misstolkas av både barnmorskor och läkare.
Att just somaliska kvinnor oftare förlorar sitt barn under graviditeten, förlossningen eller under barnets första levnadsvecka påvisas i en doktorsavhandling av förlossningsläkare Birgitta Essén vid kvinnokliniken på Universitetssjukhuset Mas i Malmö.
För invandrarkvinnor födda utomlands har det generellt sett inte funnits någon ökad risk för perinatal dödlighet. Studier gjorda under 70- och 80-talen pekade snarare i motsatt riktning. I dessa hade invandrade kvinnor något lättare att föda jämfört med svenska barnaföderskor.
I en epidemiologisk studie, innefattande nära 16 000 förlossningar i Malmö mellan 1990 och 1995, fann Birgitta Essén att risken för perinatal död hade ökat bland utlandsfödda kvinnor. Efter att ha justerat statistiken för kända riskfaktorer kvarstod endast risken för kvinnor från Afrika söder om Sahara.
Dessa stod för tre procent av alla förlossningar. De flesta var somalier från Afrikas horn – Somalia och Etiopien.
20 000 somalier i Sverige
Den perinatala dödligheten bland dessa mödrar var fyra gånger högre än den perinatala dödligheten bland svenska och andra invandrade kvinnor. De somaliska barnen var dessutom relativt lågviktiga när de föddes.
I Sverige bor cirka 20 000 somalier. De flesta har flytt hit på grund av ständiga inbördeskrig, natur- och svältkatastrofer i hemlandet. För att ta reda på hur kvinnorna resonerar kring graviditet och förlossning intervjuades 15 somaliska mödrar som fött barn i Sverige. Flertalet av intervjuerna gjordes av socialantropolog Sara Johnsdotter. Kvinnorna berättade öppet om sin rädsla för att dö i samband förlossningen.
– Med tanke på hur förlossningsvården ser ut i deras hemländer lägger de upp mer eller mindre rationella strategier för att förlossningen ska gå så bra som möjligt. Det är ingenting konstigt i sig. Alla kvinnor vill att graviditeten ska sluta lyckligt. Men för de här kvinnorna var rädslan att dö så påtaglig. Framför allt var de rädda för kejsarsnitt, säger Birgitta Essén.
Det är långt ifrån självklart att kvinnan överlever ett kejsarsnitt i dessa länder. Mödradödligheten är bland den högsta i världen. I Somalia dör 1 600 av 100 000 förlösta mammor. I Sverige avlider en av 100 000. Samtliga som intervjuades hade erfarenhet av att någon som stått dem nära hade dött under eller strax efter förlossningen.
– Många lever med föreställningen att förlossningsvården här ser ut ungefär som i hemlandet, säger Birgitta Essén som tror att det kan vara en förklaring till varför gravida somaliska kvinnor ibland drar sig för att söka vård trots svåra symtom.
Vid intervjuerna framkom en allmänt spridd uppfattning om att den som är gravid bör äta mindre än vanligt. Ett litet nätt barn förmodas slinka ut lättare.
Bristande information
– Att huvudomfånget inte minskar, oavsett hur lite mödrarna äter, är de inte alltid medvetna om. Det leder lätt till missförstånd. Varför ska en somalisk kvinna gå på extra kontroller om fostret är litet? Då är ju allt som det ska, enligt kvinnans föreställningsvärld, medan det för personalen är en självklarhet att en mor går på extra kontroller efter ett sådant besked. Därför lägger barnmorskan eller läkaren inte alltid ner energi på att förklara varför kosten är så viktigt och hur viktigt det är att fosterutvecklingen följs upp med exempelvis ultraljud, säger Birgitta Essén.
I intervjustudien framkom också att tillräcklig hänsyn inte alltid tas till kvinnornas bristande kunskaper i svenska språket.
– De somaliska kvinnorna kunde ofta inte svara på frågor som vi vet att alla blir informerade om i mödravården. Ingen av de intervjuade kände till att de hade rätt till smärtlindring.
Barnen hade kunnat räddas
Mellan 1990 och 1996 föddes 63 perinatalt döda barn i Sverige av invandrade somaliska kvinnor. Deras journaler har jämförts med 126 svenska perinatalt döda barn från samma sjukhus. Bedömningarna har gjorts av en oberoende expertgrupp som inte känt till mödrarnas ursprung.
Resultatet visar att flera av de afrikanska barnen troligen hade kunnat räddas till livet om:
* modern hade sökt vård tidigare vid allvarliga symtom under graviditeten
* modern inte hade avböjt akut kejsarsnitt
* tolk hade använts vid uppenbara språkförbistringar
* rutinerna för övervakningen av fostrets tillväxt hade följts bättre
* barnmorskor och läkare tolkat fosterövervakningen (CTG) striktare och handlat därefter
* mediciner eller annan behandling satts in tidigare.
Medvetna om rädslan
– Vi vet inte varför fosterövervakningen inte alltid var adekvat när det gällde dessa kvinnor. Men kanske beror det på att barnmorskorna och läkarna är så medvetna om kvinnornas rädsla för kejsarsnitt att de ibland undviker att använda de objektiva bedömningsinstrument som finns, säger Birgitta Essén.
Titeln på avhandlingen är Perinatal mortality among immigrants from Africa’s Horn. The importance of experience, rationality and tradition for risk assessment in pregnancy and childbirth. Den finns översatt till somaliska och svenska och kan beställas av Birgitta Essén vid kvinnokliniken, Universitetssjukhuset Mas, 205 02 Malmö.