Mödrar dör när snitten ökar
Personalens rädsla för att anklagas om något går snett med det nyfödda barnet är en orsak till att kejsarsnitten blir fler. Men det ökar risken för mammorna.
I hela världen görs fler och fler kejsarsnitt, även i många utvecklingsländer. Svensk forskning från Tanzania visar att en påtaglig ökning har skett i typiska lågriskgrupper. ?
— Vi fann att under samma tidsperiod som andelen kejsarsnitt ökade sjönk dödligheten för nyfödda barn, medan dödligheten för mödrar ökade. Vi fann också att nästan vart tionde livshotande tillstånd under graviditet och förlossning samt mödradödsfall var relaterat till kejsarsnittskomplikationer, säger läkaren Helena Litorp.?
Hon tog chansen att använda sig av ett upparbetat samarbete med ett universitetssjukhus i Dar es Salaam i Tanzania och institutionen för kvinnors och barns hälsa vid Uppsala universitet för sin doktorsavhandling. ??
— Det är en paradox att det görs så många kejsarsnitt i ett land där man redan från början har begränsade resurser. Operationen kostar oftast mer än en vaginal förlossning, säger Helena Litorp.?
Hennes studier visar bland annat att läkarna och barnmorskorna var mer positiva till snitt än kvinnorna som genomgått operationen. Läkarna uppgav olika orsaker, utanför deras kontroll, till att förlossningarna slutade i snitt och undvek på så sätt att ta eget ansvar.
?— Det finns en allmän tendens att skuldbelägga kvinnorna, säger Helena Litorp. ??
Ett mer oväntat fynd hade med skuldbeläggningskultur på sjukhuset att göra. Barnmorskorna som i ett första skede förespråkade vaginal förlossning var mycket snabba med att förorda snitt om något avvek.
?— De var helt enkelt rädda för att få skulden om något skulle gå snett med det nyfödda barnet under ett normalt förlossningsförlopp, säger Helena Litorp.?
Hon såg att barnmorskorna, trots att de inte kände sig respekterade av läkarna, hade en stark roll i beslutsfattandet, vilket i sin tur satte press på jourläkarna som kände sig ”tvingade” att utföra snitt om barnmorskorna förordade det. ?
Det var ett resultat som skiljer sig från tidigare forskning och hennes egna kliniska erfarenhet från Sverige, där barnmorskorna oftare än läkarna värnar vanliga förlossningar.?
Läkarna i specialistträning hade också dåligt stöd från sina överordnade, som både var frånvarande och svåra att få tag på. ?
— Läkarna vågade inte kontakta dem. De tog hellre egna beslut att snitta än att ringa och konsultera, säger Helena Litorp.?
Den utbredda privata praktiken i ett land som Tanzania med stora inkomstskillnader mellan fattiga och rika spelar också en viss roll. Det finns ekonomiska incitament, då en privatläkare kan ta mer betalt för att genomföra en kejsarsnittsoperation än att förlösa vaginalt. Det är helt enkelt bekvämare, enklare och mer tidseffektivt.?
Sammantaget ledde detta till att vårdpersonalen utförde kejsarsnitt utan medicinsk anledning. ??
Helena Litorp anser att forskningen ger stöd för att läkarledd vård tenderar att leda till mer ingrepp generellt sett.?
Avhandlingen visar att kvinnors hälsa och intressen får stå tillbaka när det görs kejsarsnitt med det nyfödda barnets eller vårdpersonalens bästa framför ögonen. Överanvändningen innebär en risk för kvinnor och ger dem inte tillgång till en säker vaginal förlossning.
?— Om man vill vända trenden måste man försöka undvika att göra kejsarsnitt från början, eftersom det är svårare att undvika andra än första gången, konstaterar hon.??
Den största utmaningen är att probleminsikten bland personalen är väldigt låg. Hon hoppas att studien ska bidra till att göra kejsarsnitten till en diskussionsfråga. Tänkandet bland cheferna och vårdpersonalen måste ändras. ?
En närvarande barnmorska och användande av alternativa metoder, som sugklocka, skulle hjälpa till att vända trenden, anser Helena Litorp. Hon har uppmärksammat att alternativa metoder till snitt används alltför sällan.
?— Det har gjort att en generation har tappat träningen.??
Nu har Uppsala universitet och ett sjukhus i Tanzania inlett ett samarbete för att försöka minska andelen kejsarsnitt. Bland annat ska de studera de vanligaste kliniska diagnoserna som leder till snitt och utifrån det förbättra precisionen i diagnoserna och försöka korta tiden från beslut till operation.
Helena Litorps avhandling:
What about the mother? Rising caesarean section rates and their association with maternal near-miss morbidity and death in a low-resource setting.