När börjar ett foster känna smärta?

Foster som ska aborteras ska ha samma skydd mot forskning som de foster som ska leva  vidare, och samma strikta regler bör gälla som för forskning på små barn, anser Statens medicinsk-etiska råd (SMER) .

Statens medicinsk-etiska råd konstaterar i skriften Forskning på foster som ska aborteras, som överlämnades till regeringen strax före jul, att forskning på levande foster hittills är oreglerad i lag och att forskning på foster som ska aborteras aldrig är till nytta för fostret.

Alla foster bör få samma skydd som små barn som inte kan uttrycka någon egen uppfattning. Till de minimikrav som bör ställas hör att den kunskap som forskningen ger inte ska gå att nå på annat sätt eller bara med stor fördröjning. Riskerna för biverkningar och skador på fostret eller den gravida kvinnan ska vara minimala och överblickbara, och den gravida kvinnan ska ge sitt samtycke till forskningen.

Forskning som inte är till nytta för det foster forskningen utförs på måste väntas få ett stort medicinskt värde, som uppväger en minimal risk för fostret och den gravida kvinnan, för att accepteras. Att konsekvenserna för fostrets hälsa blir mindre för foster som ska aborteras skulle kunna tas som argument för att tillåta mer riskabla ingrepp på dessa foster. SMER anser dock att fostrets skyddsvärde innebär att skyddet för hälsorisker i samband med forskning bör vara knutet till det levande fostret, alldeles oberoende av om det ska aborteras eller inte.

Spärr måste finnas
På samma sätt bör samma skydd mot integritetskränkningar gälla alla foster. Och liksom det för barn och vuxna finns en stor restriktivitet för forskning när de är döende, måste det finnas en spärr för hur långt man kan väga risk mot nytta vid forskningsåtgärder på foster som ska aborteras, hävdar rådet. Att tillåta en mer långtgående forskning skulle kunna leda till en objektsyn på fostren som i sin tur skulle kunna motivera en integritetskränkande forskning på foster som ska aborteras. SMER hävdar att det måste finnas en spärr mot en sån utveckling.

Försök på Huddinge sjukhus
Genom att sätta samma gräns för den forskning som får bedrivas på aborterade foster som den som tillåts på foster som ska leva vidare får de foster som ska aborteras ett tillräckligt skydd mot kränkande forskning.

Därmed avvärjs också spekulationer om vad forskare kan utsätta sådana foster för, spekulationer som i sin förlängning skulle kunna motverka angelägen forskning och leda till krav på en mer restriktiv abortlagstiftning. I det perspektivet skulle respekten för att alla foster får en värdig behandling ses som ett utflöde av principen att inte skada, skriver SMER till Socialdepartementet.

SMER tar inte ställning till enskilda forskningsansökningar utan gör principiella ställningstaganden. Man gör dock ingen hemlighet av att utredningen är föranledd av forskningsansökningar från Huddinge sjukhus. Redan 1991 gav en forskningsetisk kommitté tillstånd till försök med transplantation av benmärgsbildande celler från aborterade foster till foster som lider av svår ämnesomsättningssjukdom. Försöken gjordes på patienter från Italien och Norge.

Celler från sex foster användes till tre försök. Ett av barnen föddes friskt, för ett annat kunde tidsintervallerna mellan de annars täta blodtransfusionerna förlängas efter försöket, det tredje barnet påverkades inte alls. Behandlingens slutgiltiga effekt går ännu inte att uttala sig om, men den alternativa behandlingen för sjukdomarna är benmärgstransplantation som innebär en väsentligt större risk än det begränsade interauterina ingreppet, skriver SMER i sina synpunkter och påpekar att rådet informerades om den planerade behandlingen och inte hade något att invända.

När känner fostret smärta?
Strax efter gav en lokal etisk kommitté samma forskare klartecken till tio försök med radioaktivt märkta stamceller på foster. En injektion skulle göras på foster som skulle aborteras, sedan aborten satts igång men medan fostren fortfarande levde. Av 15 tillfrågade gravida kvinnor samtyckte 10. Försöken var direkt forskningsinriktade och syftade inte till att gagna de foster som deltog, utan att genom märkning kunna identifiera cellernas förmåga att knyta an i ett fosters kropp. Den gången fick SMER ingen information om försöken.

Man vet inte med säkerhet när ett foster kan känna smärta, konstaterar SMER. Men genom att tolka studier av hjärnans och fostrets fysiologiska utveckling har forskarna enats om att det inte kan känna smärta före den 13e graviditetsveckan, då man kan börja avläsa elektrisk aktivitet i hjärnstammen.

I en tredje ansökan 1996 ville forskarlaget med en tunn nål injicera stamceller i buken på tio foster i vecka 12– 15 som skulle aborteras men ännu levde för att studera om antagandet att foster före 15e graviditetsveckan inte kan stöta bort främmande celler. Sådan kunskap skulle ge långtgående konsekvenser för om och hur fostertransplantationer skulle kunna utföras i framtiden. Denna ansökan avslogs förra året av den forskningsetiska kommittén.