Nedbrytning

Christa WolfLiksom levande. 133 sidorNorstedts 2004. www.norstedts.seisbn 91-37-12391-2

Bokens jag ligger på sjukhus. I hennes kropp finns en abscess som hotar hennes liv. Flera gånger opereras hon för att man ska bli av med abscessen, som inga antibiotika biter på. Utanför sjukhusväggarna: Östtyskland. Liksom i hennes kropp finns något nedbrytande i samhällskroppen. De är båda på randen till undergång. Patienten blandar febriga fantasier med reflexioner över den behandling hon genomgår. Hon funderar över sin tid som ungkommunist och strebern Urbans öde, han som nu har försvunnit efter ett uppträde i den kommitté han sitter i. Parallellt reflekterar hon över den behandling hon genomgår och de olika personer som sköter henne: den slarviga Evelyn, den ordentliga syster Christina och den gudabenådade syster Thea. Läkarna passerar mest som titlar; överläkaren, chefsläkaren, professorn. Men inte narkosläkaren Kora Bachmann, som bokens jag får ett särskilt nära förhållande till.

Till slut lyckas man operera bort abscessen. Hon överlever. Det gör inte Urban; han har tagit livet av sig. Och det gör inte heller Östtyskland som i och med murens fall förenas med väst. Gemensamt har de kanske att intresset för dem, sedan krisen är över, svalnar.

Fast ett sista besök får hon av professorn patologen. Han ville själv se den kvinna som »hyst sådana farliga odjur inom sig«, odjur som inte ens han sett särskilt ofta.