Noterade inte fördröjd behandling

Läkaren fick aldrig veta att apoteket inte kunde leverera den ordinerade medicinen förrän dagen därpå och fördröjningen journalfördes inte.

Den 98-åriga svårt sjuka mannen hade permanent urinkateter på grund av upprepade urinvägsinfektioner. Mannen hade bott ett år på sjukhemmet då han en dag fick feber och ordinerades injektioner med Fortum 500 mg ggr 2 och Lexinor 400 mg ggr 2 i tablettform. Sjuksköterskan beställde läkemedlen på apoteket och fick veta att Fortum inte fanns inne utan skulle levereras nästa dags eftermiddag.

Hon rapporterade det till kvällssjuksköterskan som också skulle arbeta morgonen därpå.

Nästa dags kväll upptäckte en läkare, som hade tillkallats eftersom mannen hade feber, att patienten inte hade fått läkemedlet Fortum.

Han ordinerade då en dos från sjukhuset som en anhörig åkte och hämtade. Patienten fick en dos på kvällen och en morgonen därpå. Vid lunch bedömdes 98-åringen vara döende och alla läkemedel utom smärtstillande sattes ut. De anhöriga underrättades och patienten avled några dagar senare.

Socialstyrelsen anmälde de två sjuksköterskorna till Ansvarsnämnden för att de inte verkställde läkarens ordination.

Den sjuksköterska som arbetade kväll påpekade i sitt yttrande till Socialstyrelsen att mannen var feberfri då hon arbetade och att ingen hade sagt att beställningen behövde påskyndas. Det tolkar Socialstyrelsen som en okunskap om att ordinationer gäller från den tidpunkt då läkemedlet sätts in.

Sjuksköterskorna antecknade inte heller i omvårdnadsjournalen att patienten inte hade fått all ordinerad medicin.

Kvällssjuksköterskan trodde att läkaren visste att den ordinerade antibiotikan inte skulle komma förrän nästa dag. Sådant hände ofta och ibland fick läkarna därför ändra datum på ordinationerna, skrev hon i sitt yttrande. Hon undrade om Socialstyrelsen menar att hon ska ifrågasätta en kollegas rapport och anser att det var den sjuksköterska som tog emot ordinationen och pratade med apoteket som borde ha dokumenterat.

Ansvarsnämnden konstaterar att det är vanligt att lokala apotek inte kan tillhandahålla lite ovanligare läkemedel samma dag. En sjuksköterska som är medveten om detta bör upplysa läkaren vid ordinationstillfället. Ofta spelar en mindre fördröjning ingen roll, men här handlade det om en svårt sjuk gammal man som hade fått feber och infektion och skulle behandlas akut. Sjuksköterskan borde därför ha informerat läkaren om att behandlingen skulle bli fördröjd. Nämnden anser att hon dessutom borde ha noterat förseningen och sitt ställningstagande i journalen.

Sjuksköterskan får en erinran. Däremot anser nämnden att kvällssjuksköterskans förklaring – att hon utgick från att läkaren var informerad – är rimlig. Eftersom hon inte hade varit inblandad i läkemedelsordinationen hade hon heller ingen anledning att göra någon journalanteckning om den. Beslutet har vunnit laga kraft (hsan 1282/04:b2).