Nu är 58-åriga Gunnel tillbaka i skolbänken

När Gunnel Edgren kom till uppropet såg hon bara ungdomar i sina barns ålder. Men känslan av att vara en udda fågel på sjuksköterskeutbildningen gav snart vika.

Efter cirka 35 år inom socialtjänsten kände Gunnel Edgren, 58, att hon behövde prova något nytt. Hon hade gått från att vara socialsekreterare till enhetschef och började sakna att ha kontakt med de människor hon ville hjälpa.

— Det var inte någon enskild händelse som gjorde att jag bestämde mig, utan det växte fram att jag måste göra någonting annat, något mer innan jag går i pension, säger hon.

Varför blev det sjuksköterska?
— Dels är det ett yrke där man kommer väldigt nära dem man är till för, precis som för en socionom som var där jag började en gång i tiden. Jag kände mig inte lockad att gå tillbaka till det och så tänkte jag att en sjuksköterskeutbildning är relativt praktiskt och man kommer rätt tidigt ut i praktik, vilket lockade mig.

Hon har klarat av första terminen på sjuksköterskeprogrammet vid Lunds universitet. En tid som blev något annat än vad hon hade föreställt sig.

— Jag hann väl gå en månad innan de coronastängde. Vi har suttit hemma med undervisning via Zoom. De flesta föreläsningarna har varit inspelade och några direktsända.

— Det är lite konstigt, men det har gått bra att läsa på distans. Lärarna har verkligen gjort vad de har kunnat. Det som är tråkigt är att vi knappt hann lära känna varandra, vilket gör att känslan av att ha kursare inte riktigt finns där än. Några av oss har hittat varandra, men en del känner jag inte alls, det är lite snopet.

Har ni inte haft någon undervisning ihop?
— Vi har haft några praktiska övningar, hjärt- och lungräddning till exempel. Då var vi 20 stycken utspridda i en jättestor sal med gott om utrymme mellan oss.

Hur har det varit att börja studera igen vid 58?
— Mer utmanande än jag kanske trott, jag har känt mig lite ringrostig och har fått lägga mycket tid på att läsa. Nu tycker jag att jag hittat rätt i det.

När Gunnel Edgren pluggade förra gången var hon i 20-årsåldern. Ungefär som hennes barn och kurskamrater är nu.

— Jag kände mig så klart mycket äldre när det var upprop. Det var bara jag som var så gammal och jag hade ett behov av att förklara mig för dem jag satt jämte. Men nu känns det inte alls konstigt längre, jag var på skolan för någon vecka sedan och kände mig inte annorlunda än någon annan när vi satt och gjorde vår tenta.