Nu ska Elsa få styra

I Kristinehamns kommun har man tagit ett nytt grepp för att förbättra äldrevården: ett tillsynsteam för kontroll. Teamet ska också intervjua de boende så att personalen vet vad de vill.

Intervjuerna är en del av det arbete med att få äldrevården att fungera bättre som inleddes i värmländska Kristinehamns kommun för drygt ett år
sedan.

– Det är en framtidsfråga för oss att ha ett team som arbetar med vår interna kontroll. Olika myndigheter kommer för att kontrollera vår verksamhet. Det är bättre att vi gör det själva – innan något händer.

Det säger Helen Holmberg, förvaltningschef för vård och omsorg i Kristinehamns kommun. Hon har under flera år drivit på för att få till stånd det tillsynsteam som startade förra året. En organisationsförändring för några år sedan gav utrymme för att först utveckla klagomålshanteringen. Detta har sedan utvecklats till ett tillsynsteam.

I teamet ingår en ny funktion: »tösen«, den tillsynsansvariga över social omsorg, Anette Österberg.

»Vi har å göre!« Det finns inget uppgivet över Anette Österberg när hon säger det, snarare entusiasm och »jääklaranamma«. Men visst har de »å göre«.

Hon arbetar tillsammans med masen Elisabeth Larsson. Deras uppgift är att ingripa i förväg, innan det händer något som skulle kunna föranleda en anmälan enligt lex Maria eller lex Sara.

– Tack och lov har vi inte haft några uppmärksammade fall av vanvård, åtminstone inte sedan jag började arbeta här 1989, berättar Anette Österberg.

Och förhoppningen är förstås att den goda statistiken ska bestå. Men framför allt syftar arbetet till att göra tillvaron bättre för de gamla och handikappade som bor på kommunens särskilda boenden och tas om hand i hemtjänsten och hemsjukvården. Och då handlar det kanske om mer än tillsyn; det handlar om ändrade attityder i vårdarbetet.

Snart ska tillsynsteamet besöka Tallbacken, ett av de tolv särskilda boenden som finns i Kristinehamns kommun. Där ska de första intervjuerna göras med boende, eller deras anhöriga. Tallbackens båda avdelningar finns i ett av husen på den vidsträckta tomt som tidigare inrymde Mariebergs mentalsjukhus.

För Elsa Bergland är cirkeln sluten. Hon är en av femton gamla män och kvinnor som bor på Tallbacken. I år fyller hon 94, men hon har varit här förr. På den tiden jobbade hon på Marieberg, men fick sluta i förtid på grund av att hon slitit ut sig i sitt arbete. En dag, berättar hon, föll hon bara ihop. Hon blev aldrig fullt ut rehabiliterad.

För ett halvår sedan klarade hon inte längre att bo kvar i sin lägenhet. Hon fick en plats på Tallbacken.

– Då var dom så lea ve patienterna, sparka dom å höll på! berättar Elsa Bergland om sin tid som anställd på mentalsjukhuset.

Men så är det inte i dag, försäkrar hon. Hon kunde inte ha det bättre och hon får all den hjälp hon behöver.

Elsa Bergland framstår som representant för den typiska gamla människan som bor på ett särskilt boende: ödmjuk och tacksam, utan något mer att önska än det hon får.

Och det är hon och alla hennes likar som är målet för tillsynsteamet i Kristinehamn. För även om vården och omsorgen är god kan den förmodligen bli bättre. Och ibland är den inte ens så bra som de positiva enkätsvaren visar.

När tillsynsteamet bildades bestod det av fyra personer, förutom masen och tösen också av kommunens mar (medicinskt ansvarig för rehabiliteringsfrågor) och en personalutvecklare. Teamet träffade förra våren personalen på två av institutionerna för att titta på organisation och rutiner.

– Det var väl inte fel att börja med att prata med personalen, säger Elisabeth Larsson. Men när vi analyserade träffarna i höstas märkte vi att det hade blivit för mycket fokus på personalens behov, för lite på brukarnas. Det är inte så att personalens behov är ointressanta eller oviktiga, tvärtom. Men för dem finns det en särskild organisation. Det är inte för personalens skull som masen och tösen finns till. vänd

– Vi frågade dem: »För vad är du anställd i Kristinehamns kommun?« Inledningsvis sa de att de var där för de gamlas skull. Men i diskussionerna vi hade handlade det alldeles för mycket om resursfrågor, om personalens behov, säger Elisabeth Larsson.

– Vi måste bli bättre på att lyssna på vad brukarna vill ha. Och ofta fordras det så lite för att de ska bli nöjda.

Analysen ledde till att teamet omorganiserades. Personalutvecklaren tillhör det inte längre, masen har fått en mer konsultativ roll. Masen och tösen jobbar i fronten. Deras uppgift är att företräda brukarna; de boende. På den punkten får det inte råda någon tvekan.

– Vi vill väl inte upplevas som kontrollanter när vi kommer, även om det ju faktiskt är det vi är! Samtidigt som vi inte är till för att racka ner på personalen, säger Anette Österberg.

Marita Lidenwall är sjuksköterska på Tallbacken. Hon och de andra anställda har nyss deltagit i årets verksamhetsplaneringsdagar, där de bland annat fått information om tillsynsteamets nya roll och det förestående besöket. Hon är införstådd med teamets roll.

– Ja, de ska snart komma hit och göra ett tillsynsbesök, med fokus på boende och anhöriga. Vi är inte rädda för det, det är ett sätt att utveckla verksamheten. Vi gör säkert mycket som är bra men det finns nog också det som går att förbättra.

Att Kristinehamn haft så få lex Maria- eller lex Sara-anmälningar betyder inte att det inte funnits tillfällen då flera sådana varit på gång. Elisabeth Larsson har som mas fåått ta emot samtal från missnöjda anhöriga som varit på väg att lämna in en anmälan.

– Men ingen har fullföljt det sedan de pratat med mig, berättar Elisabeth Larsson. Ibland har det handlat om saker som inte fungerat som de ska. Då har jag fått lova att prata med enhetscheferna och se till att det blir åtgärdat. Men ofta handlar det faktiskt om rena missförstånd.

Anette Österberg spinner vidare på samma tema:

– Allmänheten »vet« så mycket om vår verksamhet. Vi får ägna många timmar åt att förklara vad vi gör och vad vi kan klara av. Genom att ta reda på vad folk tror att vi kan ge kan vi bli bättre på att informera och skapa realistiska förväntningar.

Samtidigt gäller det att vara öppen för de synpunkter som kommer och inte hamna i en försvarsposition. Personalens kunskaper måste också bli bättre. Enligt Elisabeth Larsson handlar det ibland om så grundläggande saker som att känna till att det finns en lagstiftning om avvikelsehantering, lex Maria och lex Sara.

– Vi har också ett gediget kvalitetssystem på vårt intranät. Men alla går inte in där och läser.

 

SÅ SKER TILLSYNEN:

  • Två personer ingår i teamet, en »tös« med tillsyn över social omsorg och en mas med tillsyn över den medicinska omvårdnaden.
  • Teamet ska göra tillsynsbesök. Arbetet är förebyggande och har ett brukarperspektiv.
  • Resultatet ska redovisas för den enhet som granskats.
  • En process startar på enheten för att åtgärda de brister teamet hittat.
  • Teamet får tillbaka rapporter om vad som händer på enheten och använder erfarenheterna i sitt fortsatta arbete.
  • Allt redovisas för socialnämnden.
  • Tillsynen gäller hälso- och sjukvård, rehabilitering och social omsorg.
Hämtar fler artiklar
Till Vårdfokus startsida