Nu ska samarbetet fungera bättre på bb
Svenska barnmorskeförbundet och Svensk förening för obstetrik och gynekologi har arbetat fram gemensamma riktlinjer för arbetet på landets förlossningsavdelningar.
Med det gemensamma dokumentet vill organisationerna förbättra samarbetet mellan yrkesgrupperna och öka förståelsen och respekten för varandras yrkeskunnande. Bland annat har de enats om att:
*Gemensamma arenor bör utvecklas för professionell utveckling.
* Alla kvinnor ska erbjudas kontakt med barnmorska under tiden närmast efter förlossningen.
* Alla med komplicerad graviditet eller förlossning ska erbjudas kontakt med läkare för uppföljning.
* Vaginala sätesförlossningar bör koncentreras till färre personer och färre enheter. Specialistläkare och blivande sådana måste ha kompetensen liksom de mest erfarna bland barnmorskorna.
* Extraktion med sugklocka/tång är som avvikelse en läkaruppgift men ska i nödsituationer kunna utföras av barnmorska på hennes ansvar liksom på delegation av läkare.
* Vid tvillingförlossning ska läkare med god erfarenhet av sådana vara närvarande men barnen kan förlösas både av läkare och barnmorska.
Stormat rejält
Det är ingen hemlighet att det genom åren av och till har stormat rejält mellan de båda yrkesgrupperna. Främst har det varit ett problem på vissa storstadskliniker. Det talas om läkare som känt sig undersysselsatta och som hävdat att barnmorskor utfört deras uppgifter och om barnmorskor som har svarat med att undanhålla obstetrikern vilka patienter de haft inneliggande.
Gynekologer har hos Socialstyrelsen då och då begärt en översyn av barnmorskornas kompetensbeskrivning. Socialstyrelsen har varje gång svarat att de kompetens-beskrivningar som finns gäller.
Svenska barnmorskeförbundet, SBF, och Svensk förening för obstetrik och gynekologi, SFOG, har redan tidigare arbetat fram ett gemensamt pm om arbetet på förlossningsavdelningarna. Men den skrivelsen bilade inte bråken eftersom gynekologerna tog sig tolkningsföreträde.
De båda organisationernas styrelser konstaterar att »det är först när tankarna bärs av alla yrkesverksamma som de får ett avgörande inflytande på vården«. De hoppas nu att yrkesföreträdarna ska diskutera dokumentets innehåll ute på arbetsplatserna och höra av sig med reaktioner.