Ny handbok vill tydliggöra distriktssköterskans roll

Vårdförbundet, Riksföreningen för distriktssköterskor och Familjemedicinska institutet, Fammi, har gemensamt tagit fram ett dokument om distriktssköterskans uppdrag.

11 april 2005

Förhoppningen är att dokumentet ska fungera som en sorts handbok, både för distriktssköterskor och för beställare av vård. Det finns en enighet om att områdesansvar är viktigt. De tre organisationerna är också överens om att distriktssköterskan är specialist med fyra kunskapsområden:

  • Folkhälsa
  • Omvårdnad
  • Socialt synsätt
  • Vård i hemmet

– Distriktssköterskans styrka är att hon finns i bostadsområdet. Med den personkännedom hon har kan hon bedöma vilket stöd patienten behöver, om patienten kan fortsätta att vårdas hemma och hur det sociala nätverket ser ut.
Distriktssköterskan lotsar patienten mellan socialtjänst, försäkringskassan, biståndsbedömare och läkare, säger Eva Strandh, Vårdförbundets ordförande i Värmland och en av dem som har arbetat med att ta fram dokumentet.

Folkhälsoarbetet har till viss del urholkats, skriver de tre organisationerna i dokumentet. Vad är det då som hindrar förebyggande arbete i dag?

Eva Strandh, Vårdförbundet:

»Egentligen tror jag inte att det är brist på pengar som gör att vi inte hinner med att arbeta förebyggande. Det är mer det faktum att vi ger vård till så många fler och

att vårdtiderna har blivit allt kortare. Förr kunde en höftopererad få stanna på sjukhus flera veckor – nu blir de kommunens ansvar efter ett par dagar.

När jag blev färdig distriktssköterska 1987 fanns inga patienter med dropp i hemmen – i dag är det vanligt. På den tiden hann vi göra hälsoundersökningar och vi hann med uppsökande verksamhet.

Men ett stort hinder för oss är att vi är dåliga på att beskriva för politiker och beslutsfattare hur vi arbetar. Jag har mött politiker som tror att vi sitter hemma hos folk och dricker kaffe! Vi ser inte att vår kunskap är unik utan tar den för självklar och tror att den är självklar för alla andra också.«

Anna-Lena Bergman, Familjemedicinska institutet, Fammi:

»Gränserna för vad som är distriktssköterskans uppdrag är diffusa och man skyfflar över så mycket på henne att hon tappar fokus på sitt egentliga uppdrag. Pa-

tienterna blir också fler och fler, och sjukare och sjukare.

Nyutbildade distriktssköterskor kommer ut i verkligheten och möts av uppdragsgivare som i sin beställning helt enkelt skriver: >. sedvanliga distriktssköterskeuppgifter.<>

Jag ser distriktssköterskan som något av patientens advokat. Områdeskunskapen gör att hon känner patienten, hans livsvillkor och behov. Men om hon ska ha möjlighet att arbeta förebyggande så måste verksamheten dimensioneras efter det. Det handlar om att kunna prioritera.

Mycket har trasats sönder i och med alla omorganiseringar. På många håll har distriktssköterskan kommit att bli en sorts assistent till läkaren.«

Inger Rising, Riksföreningen för distriktssköterskor:

»Ibland får vi distriktssköterskor uppdrag som jag inte uppfattar stämmer överens med vår kompetens. Till exempel att fungera som tidsbokare till annan vårdgivare.

Sedan har vårdens styrning mot förebyggande insatser varit otydlig. Det är först nu vi börjar se att det svänger och att politiker har börjat inse vikten av att satsa på att förebygga sjukdomar.

Ett annat problem är att man har flyttat ut sjukhussängarna till hemmen utan att föra över resurser till hemsjukvården. Läkarna har fastnat på sina rum på vårdcentralen och hinner inte vara tillgängliga både där och inom hemsjukvården.

Man säger att ett hembesök kostar mer i och med att det tar tid, men glömmer att det ger ett högre utfall. Kommuner och landsting borde kunna samarbete mer över huvudmannaskapsgränserna.«

Hämtar fler artiklar
Till Vårdfokus startsida