Ny modell ger Elisabeth nyckelroll

Ut med vården till medborgarna. Det är tanken bakom en helt ny vårdmodell i Region Skåne. Rörlig personal som arbetar på fler än ett ställe, kan bli en del av lösningen. Samtidigt koncentreras akutvård och specialiteter.

Elisabeth Måsén var fram till för ett år sedan distriktssköterska inom hemsjukvården i Eslövs kommun, men har nu bytt tjänst och arbetar som distriktssköterska på Kärråkra vårdcentral i Eslöv.

Som distriktssköterska kommer hon att ha en av nyckelrollerna i den framtida skånska hälso- och sjukvården. För kanske är det just den här vårdcentralen som blir en av grunderna i den omorganisation som ska genomföras i Skåne. Det som nu är på gång, Skånsk livskraft vård och hälsa, innebär nämligen en prioritering av det man kallar närsjukvård och kan ses som en utbyggd primärvård.

Och den innebär stora förändringar i hela Skåne.

– Ja. Och det behövs. Vi har en etablerad kultur från 1950- och 60-talens välfärdstänkande. Medicinen och sjukhusen sågs som lösningen på allt. Nya sjukhus byggdes i hela landet. Sedan har vi byggt på och lappat under alla år med till exempel parsjukhus och beställar- och utförarnämnder. Väldigt litet har varit utifrån patienternas behov, säger Ulf Meijer.

Han var till i våras hälso- och sjukvårdsdirektör i Region Skåne och leder nu arbetet med att organisera om vården.

I Skånsk livskrafts tappning är inte närsjukvård detsamma som en utbyggd primärvård utan något större. Mycket av dagens hälso- och sjukvård, både akutvård och planerad vård, ska finnas i närsjukvården. Den ska klara det mesta av medborgarnas vardagliga behov och den ska fungera dygnet runt. Det innebär att Elisabeth Måsén till sin hjälp i närsjukvården kommer att ha en rad specialiteter, till exempel internmedicin, vuxenpsykiatri, gynekologi, ortopedi och kirurgi samt även vårdplatser.

– Det är också viktigt med en större satsning på förebyggande arbete, säger Ulf Meijer.

Elisabeth Måsén tycker att idén med närsjukvård verkar riktig.

– När jag arbetade inom hemsjukvården kändes det inte bra att skicka gamla till det stora sjukhuset med långa väntetider och långt hemifrån för anhöriga att komma på besök. Jag tror att man med en utbyggd närsjukvård lokalt kan utesluta och klara mycket och därigenom slipper skicka i väg patienterna till sjukhus.

Exakt vad allt det här innebär är ännu oklart, mer än att närsjukvården behöver högre kompetens än dagens primärvård.

– Vi måste till exempel fundera över om det är riktigt att ha öppenvård på sjukhusen och hur vi utnyttjar den privatvård som framför allt finns i de större städerna, säger Ulf Meijer.

Och, tillägger han, vi måste också se över hur vi använder personalens kompetens på rätt sätt. Något som kanske innebär att Elisabeth Måsén och hennes arbetskamrater på Kärråkra vårdcentral kommer att ta över en del av de arbetsuppgifter som i dag utförs av läkare.

Klart är också att både arbetsuppgifter och resurser måste flyttas från dagens sjukhusbundna vård till närsjukvården. Över huvud taget får sjukhusen en annorlunda roll. Bara fyra av dagens tio sjukhus kommer att vara stora akutsjukhus: universitetssjukhusen i Lund och Malmö och sjukhusen i Helsingborg och Kristianstad. Övriga får andra uppdrag. Kanske kan det där bli någon form av lättakut, kanske koncentreras delar av den planerade vården dit.

– Jag tror att det finns stora fördelar med att skilja den planerade vården och akutsjukvården åt och att koncentrera den specialiserade planerade vården. Ortopedin ska kanske vara på ett sjukhus, ögon på ett annat, säger Ulf Meijer.

Personalen kan få flytta
Konsekvenserna kan bli att verksamhet på ett sjukhus flyttas till ett annat. Något som förstås innebär förändringar för de anställda.

– Personalen måste kanske flytta med eller ha tjänst på ett par eller flera sjukhus. Jag har svårt att se att vi kan leva kvar i dagens struktur så länge till, säger Ulf Meijer.

Men för att klara det måste Elisabeth Måsén och övriga anställda få vara med i förändringsarbetet och känna sig delaktiga – annars kommer Skånsk livskraft inte att fungera.

– Problemet är att vi i Skåne, till skillnad mot i till exempel Västerbotten och Jönköping, inte har någon tradition med strukturerat förändringsarbete. Här har det mest varit spridda skurar. Vi ska nu försöka få in ett annat sätt att tänka, säger han och berättar om hur ledningen för Skånsk livskraft under 2003 träffat mellan 4 000 och 5 000 anställda i hela Skåne.

I första hand har möten ordnats med verksamhetschefer, medicinskt ansvariga sjuksköterskor och andra chefer. Syftet har
varit att dels förankra hela idén, dels att utbilda ambassadörer som kan föra projektet vidare.

I skymundan för budgetunderskottet
Hur mycket som sedan kommit ut i organisationen är dock oklart. Så här säger Elisabeth Måsén:

– Chefen har pratat om det, men Skånsk livskraft har kommit i skymundan för underskottet i budgeten. För mig känns det som om det blir en konflikt mellan satsningen på Skånsk livskraft och besparingarna.

Med tanke på alla omorganisationer som genomförts under senare år – inte minst i Skåne – finns det en risk för att de anställda tänker: »Inte en gång till« och »Vad händer om en ny politisk majoritet tar över efter nästa val – ändras det igen då?«.

– Det som är fördelen och förutsättningen för Skånsk livskraft är att det finns en total politisk enighet. Utan den skulle det bli svårt att få de anställda med i förändringsarbetet. Politikerna har också sagt att förändringen ska få kosta pengar och att det inte är något sparprogram, säger Ulf Meijer.

Vårdförbundet har kontakter
Här kommer Vårdförbundets projekt in (se artikeln nedan). Ulf Meijer är tacksam över det arbetet.

– Vårdförbundet har kontakter som vi som arbetsgivare saknar. Det handlar ju inte bara om patienternas bästa utan även personalens. Nöjda anställda gör ett bättre jobb än missnöjda.

Men att förändringar inte alltid är så lätta visar det första pilotprojektet. Från början deltog de tre kommunerna Eslöv, Höör och Hörby, men efter ett tag hoppade de två sistnämnda av. Någon officiell orsak finns inte, men det talas om en besvikelse över att Eslöv dominerat för mycket.

Ulf Meijer tycker att det är tråkigt. Han poängterar dock att projektet fortsätter. Om några kommuner inte vill delta får man fortsätta med de andra och hoppas att de som nu är emot hoppar på tåget efteråt. Det är bättre att koncentrera sig på dem som vill vara med i stället för att lägga ner all kraft på de motsträviga, säger han.

Det här är viktigt, säger alla. Tanken med närsjukvården innebär nämligen en samordning mellan den hälso- och sjukvård som bedrivs i Region Skåne och den som finns i kommunerna. Ulf Meijer har också i sin stab företrädare för kommunerna. Där finns även Vårdförbundets vice ordförande Margareta Albinsson (se nästa sida).

Projektet är nu inne i ett intensivt arbete. Under hösten ska man arbeta fram en plan för akutsjukvården som ska vara klar vid årsskiftet.

Ulf Meijer hoppas på ett tydligt beslut under 2004 när det gäller akutsjukvården och den planerade vården och att den praktiska förändringen mot närsjukvård ska inledas nästa år. Han kallar det en tuff tidsplan.

Tar tid att förändra attityder
– Men visst kan det ta tid, inte minst att förändra attityder och synen på yrkesrollen. Vi har en speciell grupp som bevakar att vi inte tappar närsjukvårdsbegreppet. Det finns ju en risk att de som inte vill vara med om en förändring arbetar vidare på samma sätt som i dag men bakom en kuliss som ger skenet av att det är närsjukvård, säger Ulf Meijer.