Ny rapport: Så mycket mindre tjänar kvinnor än män

Kvinnors löner var 2022 cirka 10 procent lägre än männens. Och kvinnors disponibla inkomst nådde inte upp till 80 procent av männens. Det visar två nya rapporter från Medlingsinstitutet. ”Arbetsgivare måste erkänna att det här är ett strukturellt problem”, kommenterar Vårdförbundets vice ordförande Janí Stjernström.

Fler kvinnor är anställda inom offentlig sektor. De arbetar oftare deltid och är föräldralediga i större utsträckning än män. Sammantaget ger det en lägre livslön, något som Vårdförbundet påtalat under lång tid.

Men män har också betydligt större kapital- och ränteinkomster än kvinnor, något som ökar gapet ytterligare. Det visar Medlingsinstitutets nya rapport där alla inkomster, inte bara löner, vägts in.

Förra året fick myndigheten i uppdrag av regeringen att göra jämställdhetsanalyser av inkomstskillnader mellan könen. Resultatet presenterades på tisdagen och visar hur stor ojämlikheten är.

– Löneinkomst är den viktigaste inkomstkällan för de flesta. Det är framför allt kombinationen av lägre lön och lägre arbetstid som ger kvinnor mer än 20 procent lägre inkomst än män, säger generaldirektör Irene Wennemo.

Minst skillnad i kommunen

Analysen bygger på statistik från inkomst- och taxeringsregistret och arbetsmarknadsstatistik från SCB. Variationen är stor mellan privat och offentlig sektor. Bland privatanställda arbetare var löneskillnaderna störst (kvinnor hade 77,6 procent av männens löner) och inom kommunen minst (96 procent).

Barn och utbildningsnivå påverkar kvinnors disponibla inkomst, visar rapporten. I hushåll med två vuxna av motsatt kön och tre eller fler hemmaboende barn motsvarade kvinnans inkomst 76,3 procent av mannens. Men skillnaderna minskade ju högre utbildning kvinnan hade.

I en annan ny rapport från Medlingsinstitutet, som görs årligen sedan 2001, analyseras löner ur ett jämställdhetsperspektiv. Kvinnors genomsnittliga månadslön 2022 var 36 200 kronor och männens 40 200. Löneskillnaden blir 9,9 procent, vilket är ungefär samma som året innan. Mellan 2007 och 2019 minskade skillnaderna, men sedan pandemin ser Medlingsinstitutet en ökning.

Den ”oförklarade” skillnaden, det vill säga den som inte är beroende på faktorer som utbildningsnivå, arbetad tid och ansvar, och som då kan antas enbart beror på kön var 4,7 procent, vilket är en ökning med 0,2 procent.

Satsar inte på karriären

En förklaring till skillnaderna i både disponibel inkomst och lön är att arbetsmarknaden är könssegregerad. I regionerna är exempelvis 75 procent av de anställda kvinnor, medan gruppen privatanställda arbetare – där löneskillnaderna är som störst – i högre grad består av män inom industrisektorn. Kvinnor tycks dessutom ha färre incitament att satsa på jobbet och göra karriär.

– Det är ett stort problem för arbetsmarknaden och kompetensförsörjningen att kvinnor i högre grad jobbar i välfärdsyrken med sämre lön, arbetstider och arbetsvillkor. Det måste bli lättare att arbeta heltid och det ska vara hållbart, sade Lena Ag, generaldirektör på Jämställdhetsmyndigheten under en presskonferens på tisdagen.

Vårdförbundets vice ordförande Janí Stjernström håller med:

– Bland Vårdförbundets yrkesgrupper får de som vill jobba heltid, men många väljer själva deltid för att orka med och inte bli sjukskrivna, säger hon.

Saknar konsekvens

Janí Stjernström tycker att det är motsägelsefullt att det finns politiska direktiv om jämställda löner, samtidigt som den offentliga sektorn styrs politiskt.

– När man agerar som arbetsgivare har man inte alls samma inställning. Det är en stor utmaning och ett viktigt löfte från politiskt håll att vara konsekvent i det här.

Hon poängterar att lägre lön i kombination med deltidsarbete minskar den sjukpenningsgrundande inkomsten (SGI), som bland annat sätter nivån på sjuk- och föräldrapenning.

– Det är viktigt att koppla ihop att den ojämlika lönstrukturen bygger in och förstärker ojämlikheten även i försäkringssystemen. Det gör att kvinnor ständigt ligger steget efter männen, säger Janí Stjernström.