Skolstress och framtidsoro tynger unga under pandemin

Oro för att äldre släktingar skulle bli sjuka och ökad stress kopplat till skolarbetet. Det såg distriktssköterskorna Camilla Johansson och Moa Hörbo i sin magisteruppsats om hur högstadieelever upplever pandemin. Här kan skolsköterskorna spela en avgörande roll, menar de.

Den senaste tiden har flera undersökningar om ungas psykiska hälsa kopplat till covid-19 publicerats. Distriktssköterskorna Camilla Johansson och Moa Hörbo har nyligen avslutat sin specialistutbildning vid Högskolan i Kristianstad. I deras gemensamma magisteruppsats undersökte de hur svenska högstadieelever mellan 13 och 15 år upplever stress, bland annat under pandemin.

Totalt ingår 41 elever i materialet, samtliga från en skola i södra Sverige. De intervjuades i samkönade grupper om två till tio elever i taget. Studien är en del i ett större forskningsprojekt som leds av Pernilla Garmy, och som utgår ifrån ungdomars egna perspektiv genom djupintervjuer med olika målgrupper.

Camilla Johansson och Moa Hörbo ville ta reda på vad som orsakar stress i målgruppen, vilka uttryck den tar och hur den påverkar ungdomarna.

Stressade upp varandra inför prov

Främsta källorna till stress var skolarbetet och att lyckas balansera det med fritidsaktiviteter. Föräldrars krav och förväntningar på prestationer både i skolan och hemmet ökade stressen. Svaren visar även att föräldrars stress smittade av sig på barnen.

– Många hade svårt att prioritera och var dåligt rustade med strategier för att hantera stress. De hade också en tendens att stressa upp varandra, till exempel inför prov. Många uttryckte att de behövde mer stöd från föräldrarna och önskade att lärarna kommunicerade bättre så att inte proven hopades vid till exempel terminsslut. Vi var ju själva studenter och kunde känna igen oss, men som vuxen hanterar man det annorlunda, säger Moa Hörbo.

Upplevelsen av bristande föräldranärvaro överraskade henne.

– Jag är själv förälder och blev förvånad över att de vuxna verkade ha så dålig koll på vad deras tonåringar gjorde. Till exempel att 13-åringar satt uppe halva nätterna och pluggade. Sedan vet vi förstås inte om en förälder varit inne och tjatat 50 gånger på dem att gå och lägga sig, eftersom vi helt utgår från ungdomarnas perspektiv. Men vi såg att sömnbrist påverkade det psykiska måendet negativt.

Oförmågan att prioritera gjorde att ungdomarna valde att antingen satsa på skolan eller på sina fritidsaktiviteter.

– Det var allt eller inget. Killarna prioriterade i högre grad sådant de mådde bäst av, som fotboll och ishockey. Och visst, det behöver inte vara fel eftersom fysisk aktivitet är bra mot stress. Samtidigt upplevde de högre krav hemifrån. När de försummade skolan skavde det i samvetet, vilket orsakade stress.

Inställda matcher rubbade vardagen

När matcher och cuper ställdes in på grund av restriktioner under pandemin rubbade det ungdomarnas vardag och strukturer, även om de flesta kunde träna som vanligt.

– I det här området håller nästan alla på med sport, säger Moa Hörbo.

Tjejerna, som alltså i högre grad prioriterade skolan, var trots det mer stressade än killarna, men tyckte också att de fick bättre stöd från vuxna.

– Föräldrarna kunde prata med dem och lugna dem när de inte mådde bra, säger Camilla Johansson.

Eleverna som ingick i intervjustudien hade ännu inte haft distansundervisning, men skolstressen ökade ändå under pandemin på grund restriktioner som gjorde att de hade högre sjukfrånvaro än normalt.

– Då oroade de sig för att hamna efter i skolarbetet, säger Camilla Johansson.

Hur tycker ni att myndigheternas restriktioner påverkade den här åldersgruppen?

– Jag tycker att många restriktioner har varit bra, förutom distansundervisning i högstadiet. De här eleverna var inte mogna för det, säger Moa Hörbo.  

Beroende av skärmar

Vissa började oroa sig mer för framtiden under pandemin. Skulle de kunna resa som tidigare? Kunde de fira jul med släkten och krama mormor och morfar igen?

– Oron för att äldre anhöriga skulle bli sjuka var stor, säger Camilla Johansson.

En annan stor källa till stress var mobiltelefoner och sociala medier. Många hade svårt att slita sig från dessa medan de pluggade.

– Eleverna beskrev det som ett beroende. Alla meddelanden och uppdateringar stressade dem, samtidigt som de blev stressade över att missa något om de var offline, säger Camilla Johansson.

Nu har resultaten från magisteruppsatsen publicerats i den vetenskapliga tidskriften Journal of School Nursing. Camilla Johansson och Moa Hörbo menar att just skolsköterskan spelar en avgörande roll för att hjälpa unga att hantera stress.

– De här ungdomarna behöver strategier att falla tillbaka på, till exempel kunskap om studieteknik. Ett sätt att hjälpa dem kan vara att ordna en temadag varje år, om hur stress påverkar oss och hur man kan hantera den, säger Moa Hörbo.

Efterlyser fler hälsosamtal

Under pandemin ser de också en risk att hälsosamtalen som alla elever ska få två gånger under sin högstadietid riskerar att skjutas upp eller ställas in när bara det mest nödvändiga hinns med.

– Om det är praktiskt möjligt utifrån skolsköterskornas arbetssituation tycker vi utifrån den här studien att högstadieelever borde få ett hälsosamtal i varje årskurs för att fånga upp den stress som skolan orsakar, säger Moa Hörbo.

Tillståndet för äldre ungdomar och unga vuxna under pandemin är mer tvetydigt. Enligt en ny rapport från Ungdomsbarometern, där 18 000 personer mellan 15 och 24 år svarat, finns en större optimism nu än under 2020. Trots restriktioner och distansundervisning tycks pandemin ha haft en positiv effekt på ungas upplevda stress inom en rad områden, konstaterar Ungdomsbarometern i en rapport. Exempelvis har stressen kring utbildning och jobb minskat och 86 procent anser att de har stora möjligheter att påverka sin tillvaro. 64 procent tycker att livet är roligt. Däremot minskar andelen unga som känner att de har ”stora möjligheter” att påverka samhället.

– Stressen minskar inom många områden. Den gick upp förra året under pandemin från väldigt höga nivåer, men nu tycks det ändå ha minskat en del, säger Ulrik Hoffman, vd på Ungdomsbarometern till nyhetsbyrån TT.

Restriktioner blev välbehövligt avbrott

Liknande mönster har forskare sett bland unga vuxna i Tyskland. I ett projekt som genomförts vid Institutet för framtidsstudier har 3 000 personer följts från 17 till 25 års ålder. De har självrapporterat om psykosomatiska besvär som ångest, depression och livstillfredställelse vid tre olika tillfällen, två före pandemin och ett i samband med att den bröt ut. I snitt mådde gruppen bättre under våren 2020 än vid tidigare mätningar.

– Utmaningarna som pandemin medförde i början betydde inte utbredd och drastisk försämrad mental hälsa, säger Stephanie Plenty, docent i sociologi och forskare vid Institutet för framtidsstudier i ett pressmeddelande.

Resultatet utmanar tidigare studier som signalerat en generell nedgång i mental hälsa under pandemins inledning. Social isolering, arbetslöshet och oro för privatekonomin förväntades skapa en ökad inre stress, vilket alltså inte var fallet i den tyska testgruppen. Samtidigt kan åldern vara en förklaring, framhåller Stephanie Plenty. Våren 2020 var deltagarna 25 år gamla.

– Generellt mår yngre 20-åringar sämre än äldre 20-åringar. Efter en nedgång under tonårsperioden tenderar den mentala hälsan i snitt att börja förbättras när man blir lite äldre som ung vuxen.

En annan förklaring kan vara att pandemin erbjöd unga ett välbehövligt ”avbrott”.

– Livet är ofta ansträngande i den här åldern. Unga vuxna ska etablera sig på arbetsmarknaden, hitta bostad och de inleder mer seriösa romantiska förhållanden vilket ofta upplevs som stressigt. I början kan pandemin ha givit en del respondenter en tillfällig känsla av att de kunde varva ner lite, säger Stephanie Plenty i pressmeddelandet.

Etiska minoriteter mådde sämre

Men en grupp avviker från mönstret. Det gäller personer ur etiska minoriteter. En av studiens huvudfrågor var att undersöka om dessa drabbades hårdare än jämnåriga ur majoritetsbefolkningen. Deltagare med ursprung i Asien upplevde ökad etnisk diskriminering, och tillsammans med unga vuxna med anknytning till Turkiet, Mellanöstern och Afrika upplevde de även en ökad hälsorelaterad oro.

– Bland dem såg vi svagare förbättringar i mental hälsa än hos majoritetsbefolkningen. Om stressen kopplad till diskriminering och oro fortsatt under pandemins gång finns risken att deras mentala hälsa försämrats. Det kan innebära ojämlikheter i mental hälsa mellan unga från minoritetsgrupper och majoritetsbefolkningen, säger Stephanie Plenty i pressmeddelandet.

Läs artikeln Experiences of Stress – A Focus Group Interview Study Among Swedish Adolescents During the COVID-19 Pandemic i Journal of School Nursing här. Medförfattare är även Pernilla Garmy, Tide Garnow och Eva-Lena Einberg.