Nyckeln är ledarskapet

Ett förändrat ledarskap – är det nyckeln som krävs för att ta sig ur vårdkrisen? Det tror jag, även om vi kommer att behöva många nycklar framöver eftersom det finns gott om dörrar att ta sig igenom för att lösa vårdens problem. Jag anser att all sjukvård måste drivas utifrån patienternas behov. För att göra detta möjligt behöver ledarskapet på alla nivåer inom hälso- och sjukvården omprövas och förnyas.

I dag är de vårdanställda missnöjda med sin arbetssituation. De upplever att de inte har något inflytande och att arbetsgivaren betraktar dem som utbytbara. Personalens upplevelser är tydliga tecken på att ledning och styrning inom hälso- och sjukvården inte fungerar. Organisation och ledarskap måste utformas så att alla de olika yrkesgrupperna inom vården ges möjlighet att samarbeta i riktning mot gemensamma mål för hur verksamheten ska se ut.

Därför behöver vi ett patientfokuserat ledarskap. Annars kommer vi inte att lyckas höja kvaliteten på vården, varken när det gäller medicin- eller omvårdnadsdelen.

Ledarens uppgift är att stimulera och uppmuntra personalen att förbättra vården för patienterna. Men i dag är det så att den första linjens chefer upplever att de förväntningar som överordnade har på dem är att det viktigaste målet med verksamheten är att hålla budgeten. Sådana förväntningar visar att vi inom hälso- och sjukvården har förlorat perspektivet på vad vi håller på med. Målet för verksamheten måste naturligtvis handla om hur man ska ge god vård med rätt resurser.

Men det är nästan omöjligt att vara chef inom svensk sjukvård i dag. De som är chefer har inte de befogenheter som krävs för att fatta beslut över det som rör patientvården som helhet. Beslut som behövs för att hålla ihop verksamheten, som till exempel om personalens kompetens eller löner.

Dagens chefer får ta mer ansvar än de har befogenheter. Effekten blir ett svagt och otydligt ledarskap som gör att medarbetarna varken känner sig motiverade eller engagerade, utan i stället känner sig otillräckliga. Något som skapar vantrivsel och missnöje och därmed ger en sämre vårdmiljö för patienterna.

Av en god ledare krävs också att han eller hon har en egen drivkraft och vilja, med vad verksamheten är till för. Frågan som en chef måste ställa sig är: Varför, och för vilka, bedriver vi vård? Utifrån detta måste han eller hon sedan kunna motivera sina medarbetare så att de är medvetna om, och engagerade i, verksamhetens mål.

I dag har de flesta av första linjens chefer en gedigen kunskap om administration. Men för att kunna utveckla chefskapet krävs mer. Det behövs en djupare teoretisk kunskap, exempelvis inom omvårdnadsvetenskapen, samt en gedigen praktisk kunskap. Det är viktigt att cheferna, förutom att de bidrar till att utveckla den egna enhetens arbete, även arbetar för att driva forskningen framåt.

Något som också är nödvändigt för att första linjens chefer ska lyckas med att utveckla vården och stimulera medarbetarna är att de i sin tur har ett bra ledarskap bakom sig. Vi måste helt enkelt få tydligare roller mellan professionerna och politikerna. Annars blir det som i dag; frustrerade anställda vänder sig till chefen som själv är frustrerad eftersom bristen på befogenheter gör att hon inte kan göra något åt problemet.

Vårdförbundet inrättar nu, på försök under två år, ett Vårdledarforum, som ska ha sitt första möte
i vår. Syftet är att ge förbundsstyrelsen en ökad möjlighet att föra en konstruktiv dialog om hälso- och sjukvårdspolitiska frågor tillsammans med ledande chefer, ledare, medicinskt ansvariga sjuksköterskor och vårdforskare. På det första mötet ska bland annat utformningen av en chefspolicy för Vårdförbundet diskuteras.

Jag hoppas att detta forum ska hjälpa Vårdförbundet att knyta bättre kontakter med chefer och ledare så att vi kan få respons på de strategier vi har för att utveckla hälso- och sjukvården. Men jag tror också att vi, och våra idéer, kan vara en inspirationskälla för dem att driva på detta nödvändiga och spännande förändringsarbete.

PS: Glöm inte inträdesbiljetten till hälso-
och sjukvårdsstämman som finns med i detta nummer av Vårdfacket!