Nytt sekel, nya tankar

4 september 2000

Hemma i mitt kök har jag en väggalmanacka. Den är utgiven av Arbetarnas kulturhistoriska sällskap och Arbetarrörelsens arkiv och bibliotek. Det är en mycket innehållsrik almanacka, faktiskt så innehållsrik att varje månad är uppdelad på två blad.

På sina 24 almanacksblad berättar den 1900-talets fackliga och politiska historia. Storstrejk och gruvstrejk, första och andra världskriget, kohandel och atp-strid, Saltsjöbadsanda och folkhemsbygge – de som gjort almanackan har haft en rik skatt att gräva ur.

Många av bilderna visar folkmassor, samlade till möten eller demonstrationer, lyssnande till folktalare eller bärande plakat och banderoller. Och påfallande många av dem som uppträder på bilderna är herrar, i distingerade kubbar och rockar eller i sotiga och smutsiga blåställ och kepsar.

Åtminstone på de båda punkterna kommer den almanacka, som en gång görs för att sammanfatta vårt sekel, att skilja sig från den jag har hemma på väggen. Men hur almanackan för 2100 kommer att se ut kan vi bara gissa.

Funderar över framtiden gör också Vårdförbundets styrelse och medlemmar. En del av de funderingarna grundar sig på den medlemsenkät som gjordes i våras. Vårdfacket redovisade de mest uppseendeväckande resultaten i det sista numret före sommaren (nummer 6/00).

Undersökningen visade bland annat att en stor grupp medlemmar har ett ljumt förhållande till den organisation de är medlemmar i. Uppemot 30 000 medlemmar sade sig till och med vara osäkra på om de ville fortsätta att vara medlemmar.

Detta resultat har kommenterats av såväl förbundsordförande Eva Fernvall som av ett par medlemmar. I förra numret pläderade barnsjuksköterskan Michael Nivesjö från Ängelholm för tuffare tag. Han tyckte att förbundet borde ha drivit en hårdare linje gentemot arbetsgivaren både 1986, 1995 och i år.

För att få sin verklighetsbild att gå ihop väljer Nivesjö att bortse från att de traditionella och kollektiva kampmetoder han förespråkar inte gett särskilt goda resultat för Vårdförbundets medlemmar hittills. De är fortfarande rejält underbetalda. Och det trots den genomsnittliga löneökning på runt 25 procent som de senaste fem åren inneburit.

Är då inte 30 000 förmodat förlorade medlemmar något att gruva sig över? Naturligtvis. Men kommer de verkligen att lämna förbundet? Det återstå att se.

Visserligen sa George Bernard Shaw en gång: »Av historien lär vi oss att vi ingenting lär oss av historien.« Men låt oss ändå titta lite i backspegeln och se vad som hände när ibm och Xerox etablerade sig i Sverige för några årtionden sedan.

De båda storföretagen från usa tog bland annat med sig en amerikansk företagskultur som innebär en stark misstänksamhet mot fackföreningar. Organisationsgraden var också låg till en början. Men efterhand har man också på dessa arbetsplatser i viss mån anpassat sig till en svensk syn på fackligt medlemskap och fackligt arbete. Organisationsgraden är lika hög på ibm och Xerox som de är på andra företag.

Samma sak ser vi hända just nu. På hippa it-företag har facket till en början inte gjort sig besvär. Men enligt uppgifter från Grafiska fackförbundet/Mediafacket börjar nu allt fler av dem som arbetar på dessa företag att ansluta sig till facket.

Det finns en grundmurad svensk tradition att slå vakt om det gemensamma ansvaret för sjukvård, skola, omsorg om gamla – kort sagt det som är kärnan i välfärdsstaten. Genom alla omvälvningar det senaste decenniet har denna folkliga uppslutning kring det gemensamma ansvaret stått sig.

På samma sätt är det sannolikt också med det fackliga medlemskapet. För också i framtiden kommer de flesta att vara anställda. De kommer att behöva en organisation både för stöd, kunskapsutveckling och gemenskap i yrket.

Det betyder inte att facket är bra som det är. Till och från får de fackliga organisationerna kritik. Förändringar är nödvändiga. Fackföreningen ska inte se likadan ut som den alltid gjort.

Men de som företräder sin fackliga organisation kan möta framtiden, raka i ryggen och med självförtroende.

Facket behövs också i det nya seklet.

Hämtar fler artiklar
Till Vårdfokus startsida