Otydliga mål skapar oro
Laboratorievärlden är fylld av paradoxer som lätt skapar osäkerhet hos personalen. Den ser sig själv främst som kunskapsförmedlare medan kunden i första hand ser personalen som leverantör av analyser.
Den gamla goda tidens stabilitet med för alltid givna rutiner är sedan länge en illusion. Men genom att fokusera på den kärna som utgör själva grunden för professionen går det trots allt att finna arbetsro i detta »paradoxernas krig«.
Så skulle man kunna sammanfatta det föredrag om paradoxala utvecklingstrender inom laboratoriemedicinen som Per Simonsson, chef för kliniskt kemiska avdelningen på Universitetssjukhuset Mas i Malmö, ska hålla vid ifbls världskongress i Stockholm den 13-18 juni (ifbls=International federation of biomedical laboratory science).
En av de många paradoxer han belyser är den om hur laboratoriepersonalen ser på sig själv kontra hur den i realiteten uppfattas av andra.
Omgivningens föreställning av laboratoriet är i första hand en bild av en teknologiskt avancerad produktionsorganisation. I andra hand uppfattas det som en tjänsteorganisation. Först i tredje hand ses laboratoriet som en kunskapsorganisation.
Det paradoxala, enligt Per Simonsson, är att laboratoriepersonalens självbild ofta är den rakt motsatta. Personalen uppfattar att den i första hand arbetar i ett kunskapsföretag som är till för att serva. Att producera analysresultat kommer först i tredje hand.
För att få en bättre överensstämmelse mellan andras föreställning och den egna självbilden anser han att det måste till en större lyhördhet för kundernas behov. Laboratoriepersonalen måste marknadsföra sig bättre, vara ute och synas mer, lyssna aktivt och visa att den verkligen vill samarbeta och ge råd och stöd.
På senare år har inte minst de biomedicinska analytikerna i Malmö fått nya yrkesroller inom den patientnära laboratoriemedicinen. De arbetar numera som ett
slags konsulter och utbildare gentemot personalen på olika vårdenheter.
– Även om det fanns en rätt stor tveksamhet hos de biomedicinska analytikerna i början fungerar det fantastiskt bra i dag. Men ännu är det långt kvar tills avdelningarna spontant ringer och ber oss om hjälp med olika lösningar. Fortfarande måste vi mer eller mindre sätta foten i dörrspringan för att ta oss in, säger Per Simonsson.
På IFBLS världskongress kommer han att belysa ytterligare fem eller sex paradoxer. Han kommer också att försöka ge svar på hur personalen bäst ska kunna lära sig att leva med dessa.
– Ett sätt är att skapa små och tydliga arbetsgrupper inom organisationen. Personalen måste ges möjlighet att känna tillhörighet och gemenskap på sin arbetsplats. Ledningen måste också se till att var och en förstår målet och meningen med verksamheten.