(O)vanans makt

Tänk att det ska vara så svårt. Att ändra sina vanor, menar jag. Trots att jag för nästan tio år sedan, det var väl 40-årskrisen, lyckades få in regelbunden motion i planeringen och bestämde att aldrig mer bli en slö typ, trillar jag dit med jämna mellanrum. En banal förkylning, tvättstugan, en träff med en kompis en kväll efter jobbet, och vips har mer än två veckor gått utan gympa. Och det är bara att börja om igen. Det är bara så oändligt trögt. Kondition är verkligen färskvara. Någon sa att det tar 25 år att bryta en gammal vana. Jag tror henne.

Min arbetsgivare är generös nog att erbjuda utbildning i kostträning.

Med hjälp av ett dataprogram lär vi oss att leva i balans. Varje bit rabarberpaj och grönsakssoppa knappas in
i datorn och registreras som kalorier och näringsämnen av alla de slag; ett glas vin på fredagskvällen – och alkoholstapeln sprängs med 600 procent. Det är inte lätt. Allra minst när solen skiner och stadens uteserveringar lockar.

Det handlar inte om okunskap. Kanske inte om brist på vilja heller. Men motivationen måste vara väldigt stark – hela tiden. När ryggen börjar krokna efter ett par timmars grävande i dotterns blivande jordgubbsland är det ju så skönt att sätta sig med en kaffe latte och en kaka. För att inte tala om efter ett par timmars shopping en lördagsförmiddag på sta’n…

Pappa var storrökare. Han började med Bill utan filter i 14-årsåldern och fortsatte livet ut. Vid 69 år var han döende i lungcancer. Tre dagar innan han dog orkade han varken äta eller dricka – men rökte fortfarande.

Jag har många gånger funderat över vad som hade krävts för att han tidigare i livet skulle ha slutat röka. Vad ska till för att bli motiverad att ändra sin livsstil, vi vet ju att det är bra för vår hälsa? Kanske är det många faktorer som måste stämma; att det är rätt skede i livet, att man har den kunskap som krävs eller vet var den finns att hämta. Ibland kanske det faktum att det finns en kunnig och stödjande person tillgänglig just då, är avgörande.

Många sjuksköterskor, barnmorskor och distriktssköterskor arbetar med motivationshöjande samtal, där grundtanken är att erbjuda kunskap om hur exempelvis rökning påverkar kroppen. Det handlar om att ge ett beslutsunderlag, inga pekpinnar eller beskäftiga råd. Beslutet är individens.

Det tror jag på.