På Värkstaden får kvinnor hjälp att lära sig leva med sin smärta

Till Värkstaden kommer kvinnor mellan 40 och 55 år med utbredd diffus smärta. Berättelserna om deras liv är inte sällan berättelser om misshandel, missbruk och obearbetad sorg över förlorade barn.

De ser andras behov men glömmer sina egna. Hela livets onda sätter sig i kroppen och påverkar upplevelsen av smärta.

Smärta är sällan inbillad. För det mesta har den ett kroppsligt ursprung: en nerv som kommit i kläm, en muskel som värker. Men smärtan färgas av vem du är och vad du har varit med om i livet.

? 50 procent av de kvinnor vi möter har upplevt katastrofer, säger Gunilla Brattberg som har arbetat inom området smärta i mer än 30 år.

Bra liv trots smärtan
I samarbete med människor som själva lärt sig leva med sin smärta driver hon ideellt Värkstaden i centrala Stockholm. Hon är anestesiolog och specialist på smärtlindring, men föredrar att kalla sig för samtalspartner och pedagog.

Till henne kommer patienter som av sjukvården fått beskedet att de måste lära sig att leva med sin värk, men utan att få reda på hur det ska gå till. Gunilla Brattberg ger dem det hon anser att sjukvården inte ger: Tid till samtal och kunskap om sina egna kroppar.

? Jag tar inte det medicinska ansvaret, gör inga bedömningar och ger inga medicinska behandlingar. Jag hjälper i stället människor att lära sig leva ett bra liv med sin smärta, säger hon.

Gunilla Brattberg beskriver smärtans olika komponenter. Förutom den fysiska finns en psykisk: den oro, den ångest och de sömnsvårigheter som följer på värken. Det finns också en social komponent: den som inte kan gå ut på grund av värk blir snart isolerad. Värken föder också skuld och skam-känslor och undran: ?Varför drabbas just jag?? Gunilla Brattberg kallar den komponenten för existentiell.

Skam och skuld
Åtskilliga av kvinnorna som kommer till Värkstaden har erfarenhet av möten med en sjukvård där de varken har blivit trodda eller respekterade. Och i likhet med personalen ser de nästan enbart sina fysiska symtom. Det är först när de andra komponenterna blir synliggjorda som de inser att det kan finnas hjälp i annat än fysisk behandling.

De flesta har varit anställda inom tjänstemannayrken, men när de kommer till Värkstaden är de arbetsoförmögna och deprimerade med ett närmast obefintligt självförtroende.

Många av kvinnorna är också gränslösa med en oändlig förståelse för andras behov, men ingen alls för sina egna. De har varit heltidsarbetande mammor med ambitionen att vara den som har det totala ansvaret för hem och familj. Att tänka på sig själv väcker känslor av skam och skuld. På Värkstaden konfronteras de med rädslan för vad som kan hända om de säger nej.

Börjar ta för sig
Besökarna på Värkstaden har ofta fibromyalgi, whiplash-skador, muskelvärk eller andra diffusa symtom.

? Vi bryr oss inte om var smärtan sitter. Livsvillkoren har betydelse för hur du mår, därför arbetar vi med hela livsprocessen, säger Gunilla Brattberg.

? Att få uttrycka känslor som sorg, skuld, skam och bitterhet är att minska kaoset i livet. De har sin värk kvar, men de har börjat ta för sig av livet ? och de mår bra.

LÄSTIPS
Väckarklockor för människor i livets väntrum, 1998.

Värkmästarens värktyg, 1996.

Diagnos ? om att få, att ha och vara en diagnos, 1999.

Rehabilitering med livskvalitet som mål, 1998.

Att möta långvarig smärta, 1996.

Samtliga böcker har författats av Gunilla Brattberg och ges ut på Värkstadens förlag.

De går att beställa på Värkstadens hemsida http://home.swipnet.se/varkstad, där det också går att få mer information om Värkstadskonceptet.