Påföljd för delegering
Det fanns inget behov av delegering, sjuksköterskan kunde ha utfört uppgiften själv.
En eftermiddag i augusti 1996 kontrollerade en undersköterska ett rutinmässigt blodglukos på en diabetespatient som bodde på sjukhemmets utrednings- och rehabiliteringsavdelning.
Medan hon antecknade värdet frågade tjänstgörande sjuksköterska om hon kunde iordningställa och ge patienten insulininjektionen.
Sjuksköterskan hade sett undersköterskan ge insulin med penna två gånger tidigare och bedömde att hon hade tillräcklig kunskap att hantera insulinpennan.
Sjuksköterskan var upptagen i telefonen och undersköterskan tackade ja till uppgiften. Hon tog pennan från medicinskåpet, kontrollerade i journalpärmen vilken dos patienten skulle ha, vred fram dosen och kontrollerade åter i journalen att det var rätt dos.
Innan undersköterskan gav patienten insulininjektionen visade hon kanylen för sjuksköterskan för att förvissa sig om att hon tagit rätt kanyl. Då hon signerade dosen i journalen upptäckte hon att patienten fått 32 E i stället för 10 E insulin Mixtard. Sjuksköterskan kontaktade avdelningsföreståndaren och på hennes uppmaning även jourhavande läkare.
Patienten ordinerades extra mjölk, smörgås och jordgubbar, blodglukosvärdena följdes med täta kontroller under kvällen och natten, och patienten fick inga komplikationer av det inträffade.
Socialstyrelsen anmälde sjuksköterskan till Hälso- och sjukvårdens ansvarsnämnd (HSAN).
Sjuksköterskan har varit försumlig genom att delegera insulininjektionen till undersköterskan utan att det fanns något egentligt behov av att delegera arbetsuppgiften, skriver Socialstyrelsen. Avdelningen hade få platser, det var inte fullbelagt och arbetsförhållandena var normala. Sjuksköterskan kunde ha utfört uppgiften själv när hon avslutat telefonsamtalet.
Inte följt bestämmelser
Socialstyrelsen hävdar dessutom att hon varken följt åliggandelagens (1994:953) bestämmelser om att en arbetsuppgift får överlåtas endast när det är förenligt med en god och säker vård, eller styrelsens kungörelse om delegering av arbetsuppgifter (SOSFS 1980:100), eftersom hon inte förvissat sig om att undersköterskan fullt tillfredsställande kunde utföra alla moment i arbetsuppgiften.
Sjuksköterskan har inte heller följt de lokala instruktioner som gäller delegering.
Påverkats av missnöje
Sjuksköterskan förklarar i sitt yttrande att hon påverkats av att undersköterskan tidigare uttryckt sitt missnöje över direktiv från kommunen som innebar att hon fråntagits vissa arbetsuppgifter.
Sjuksköterskan hade väntat sig att få se insulinpennan före injektionen men fick bara se kanylen. Undersköterskan försvann innan hon hann reagera.
Ansvarsnämnden instämmer i Socialstyrelsens bedömning och ger sjuksköterskan en erinran. En av nämndens ledamöter reserverade sig mot beslutet och ville fria sjuksköterskan. Han ansåg att sjuksköterskan hade fog att tro att undersköterskan kunde klara uppgiften eftersom hon varit med två gånger tidigare då undersköterskan gett insulin med penna. Beslutet har vunnit laga kraft (HSAN 382/97:B1).